Aftonbladet – 21 mars 1868, sida 3

den) och Den norske Folkeskole (en gång n); samt till slut ett Kri -humosk-satirisk Vittighedsblad, benämndtViI kingenn. I Om man jemför hela denna pri oduktion med den periodiska litteraturens tillstånd i äldre j tider, ser det vid första ögonkastet icke ut som om ett så stort framsteg skulle ha gjorts, n som man skulle ha I att vänta och som ,den egentliga boklitteraturen kan uppvisa. lår 1814 utkommo i Norge 6 tidningar, af hvilka 3 i Kristiania, hemligen Tiden, Budstikken och Intelligentssedlerne (det vläldsta norska blad, grundlagdt år 1763) och en i hvardera at de riga stiftsstäderna; de tre sistnämnda innehöllo endast annonser. Fem utkommo 2 gånger veckan; Bergens adresskontors underrättelser blott en gang. Från 1814 växte tidningarnes antal i medeltal med en om året; ar 1848 utkommo nemligen 40 och 1867, såsom nyss nämndes, 64. Dessutom utkommo ar 1848 periodiska skrifter till ett antal af 24, hvilket är 1867 icke hade stigit högre än till 36. Framsteget, som således icke förefaller synnerligen hastigt, da man blott fäster afTseende på tidningarnes och tidskrifternas anal, visar sig deremot i en gynnsammare dager, om man besinnar, huru de skilda, ända från äldre tid befintliga bladen ha vuxit i format, huru många flera ämnen de nu underkasta en granskning, som i århundradets örjan, ifall den blef företagen, mest såg ljuset i broschyrform, samt huru hvarje tidnings abonnentoch läsarekrets har stigit, just till följd deraf, att den nu bättre kan uppfylla sitt program: nägot för alla. Hvilken skilnad t. ex. mellan det väldiga opus, m nu hvarje dag kommer och manar oss jur den ljufva morgonslummern till dagens lif och äflan, kommer med sina ror af stojande och under anonymiteter mask så käcke insändare, med sina anspråksfulla redaktionsartiklar, hvilkas klena konstitution vi icke märka — ack! — derför att vi såsom arme syndare skynda att böja hufvuidet för deras larmande röst, detta Morgen-blad, som man frestas att fråga med den, provencalska skalden: Hvart skall du i dag . taga vägen med din stora knif? E N er Mountå vas, tmå ton gran couteu? i hvilken skilnad mellan detta och det lilla : Itrefliga qvartband, som var allt hvad samma : Morgenblad 1 sitt första ar, 1816, i all oskuld lyckades fylla med vackra moraliska be telser af M. C. Hansen, anekdoter, med sina två hufvudsektioner, den humanistiska och den politiska, af hvilka den ena mera skulle vara beräknad på att intressera menniskan, den andra medborgaren, det fromma Morgenbladet, som ville vara hvarken officielt eller oppositionelt, utan, om man så ville, moderat., och som om söndagen ständigt uppbyggde sina läsare med patriotiska ut-1: adda i sådan stil som t. ex. denna: Vi stedse elske Fedres Land, Og Niden aldrig slukkes, Il Som brrender hos hver Norges Mand, ; Og aldrig Hjertet lukkes. t Vi föle varmt for Norges Held I Vi virke alle for dets Vel, j Vi kjempe for det elskte Land r Og Modet aldrig bukkes.. ; Huru förunderligt barnsligt-naivt dettal. samhälle, i hvilket en tidning sadan som : Morgenbladet då var, kunde arbeta sig upp, måste ha utgått ur krisen 1814, huru fast det måste ha hängt vid de idylliska traditionerna från den landsfaderliga danska tiden, huru mycken kälkborgerlighet mäste ha gått hand i hand med en och annans stora yner! Men tiderna gingo och tiderna förndrades; det kom oro i sinnena; det kom en sjuttonde Maj 182—, då Wedels kaval-) lerister gjorde chok mot borgarne och studenterne, som ropade hurra för frihetsdagen, folket märkte, att ännu Styrken var af Nattekulden bunden D Og Landet egentlig en Ödegaard; bönderne ilade flocktals till things; arbetarne f kommo med sina anspråk och hotelser; ochln under allt detta växte pressen; den blef med-lt veten af, att den här hade en annan mi än att alltid bjuda på Morskabslesning,, Ån att det icke mera gick an att vara mode-lf rat och alltid halla den gyllene medelvägen, In utan att här måste tagas parti för eller emot ir de olika tendenser, som började framträda ila ka och sociala lifvet. Isynnerhet i var det på Morgenbladet, denna nationensy stora skrifbok, såsom det träffande har blifla vit kalladt, som man kunde märka det gradvis gående framåtskridandet. Ofta har det roat mig att betrakta den långa raden af band, som skrifboken nu i snart ett halft århund. ade har lyckats fylla och i hvilken je språng, som ett band går förbi ettlsi föregående, betecknar en ny konkurrent eller ir en hö re flygt i tidsintressena. — Här ha villa ett språng två tum i höjden, från nio tilllfi elfva tum; det är år 1837; året förut hade , nemligen bragt i dagen den Constitutionelle, det intelligenta partiets organ, födt af Fougsted, U. A. Motzfeldt och Schweigaard, derefter satt i kost hos A. Munch s li gen aflidet (år rd i G. A. Y. Så kommo är 1848 två häftiga språng f bade i höjden och på bredden; det är märri ken efter dagbladen Rigstidenden och Ohri-lu 1858 är det Aftenbladet,lre öfversl a Morgenbladets normalmätt och som maste öfvervinnas med en ansats, och så skrider det fram stycke fö stycke, så att Morgenbladet vid ärhundra-k dets slut skall vara Norges Times i stor-lej lek, såsom det redan länge har varit det ge-lu nom sin sällsynta förmåga att undergå ne1 lerlag,, genom sin beredvillighet att öppnaln sina spalter för insändare till och med om sådana saker, som minst tyckas egna sig till lfc offentlig diskussion — hvad säger jag — icke fc blott genom sin beredvillighet att mottaga lem, utan äfven att sjelf framkalla dem, korrigera dem, få dem till att tala och, om så behöfs, till och med — skapa dem af intet eller af en svårhandterlig materia. Iivad provinspressen angar, så var väl vid Id rhundradets början en sadan nästan okänd landet, hvaremot den nu räknar ett gan vespektabelt antal tidni Men härtill a naste tyvärr tilläggas, att det ännu icke har en ckats den att svinga sig upp till någon eg sjelfständig betydelse, ja, att den, i jemförelse så ned hvad förut tidtals var händelsen, snase rare måste s sjunkit än stigit. Man hade t. ex. Bögh, Hansson, Platou och Sa-ni sens Bergenske Blade (1848—53), underbe let att Anton Bang (och den talangfulle ra oulisten F. G. Lerche) i Throndhjem rediserade Den Frimodige, (1848—52), hvilken, ! d!