Aftonbladet – 19 mars 1868, sida 3

vv PI 0 DN ON AS . den engelska regeringen, RIKSDAGEN. Tisdagens plenum. Andra kammaren. Bevillningsutskottets betänkande n:r 7, angående vilkoren för bränvinstillverkning var af de å för dragningslistan upptagna, andra gången bordlagda ärenden, det första som i detta plenum föredrogs. Dess första punkt, hvaruti utskottet afstyrker en af hr Kjellman väckt motion rörande rättighet för hvarje svensk medborgare att tillverka bränvin, utan afgift, utan kontroll och med hvad redskap som helst, bifölls, sedan motionären yrkat bifall till sin motion och afslag å utskottsbetänkandet. Den andra punkten, deri utskottet afstyrker hrr Johan Olssons och Johannes Anderssons motioner om sådan ändring i 8 4 af k. förordningen af den 17 Maj 1867, angående vilkoren för bränvins tillverkning, att minsta tillverkningsbeloppet pr dygn måtte nedsättas från 300 till 100 kannor, föranledde en vidlyftig diskussion. Mot utskottets afstyrkande hade hr Per Nilsson från Kristianstads län reserverat sig i syfte för bifall till motionen med det yrkande att riksdagen måtte besluta att minsta tillverkning pr dygn bestämmes till 100 kannor af 50 procents styrka vid 4 15? Celsii termometer. För bifall till utskottets betänkande talade hrr v. Troil, Hedlund; Hedengren, frih. Allströmer, Muren, Bjerkander, Ocklind och Kinmanson, hufvudsakligen anförande följande skäl för sina yrkanden: att en nedsättning af den nu fastställda minimiafgiften från 300 till 100 kannor skulle vara ett steg till återgång till den beklaganvärda husbehofsbränningen, att följden skulle blifvå att landets jordbruk och ladugårdsskötsel, som nu stå på en högre punkt än någonsin, påtagligen skulle komma att sjunka ned till sitt fordna tillstånd, att det vore skadligt att förändra en lagstiftning, genom hvilken befolkningen så tydligt gått framåt i moraliskt, fysiskt och ekonomiskt afseende o.s.v. För bifall till hr Per Nissons reservation, fö hvars innehåll vi här ofvan redogjort, yttrade sig jemte reservanten hrr Wern, Ahlgren, Per Nils som från Malmöhus län, Aug. Andersson, Jöns Pährsson, Jöns Olsson, Ola Håkansson och Gudmaundsson, dels uppbjudande sina förmågor till att söka vederlägga motståndarne med påstående att ust de mindre jordbruken af nedsättningen skulle hafva fördel, att husbehofsbränningen ej kunde vara att befara då staten egde kontroller o. 3. v., dels ock att en lagstiftsförändring, som åsyftar större frihet, alltid är önskvärd o. s. v. Båda sidornas talare förordade jemväl sina yrkanden ur nationalekonomisk synpunkt. Utskottets mening segrade genom votering med 96 röster mot 47 som yrkade bifall till hr Per Nilssons reservation. Hr Bentereronas af utskottet afstyrkta motion om bränvinstillverkningsafgiftens höjande från 10 till 90 öre försvarades af motionären, som lik1, då han ej lyckades få meningen för sig, inskränkte förhöjningen till 75 öre. Oaktadt ej någon enda af kammarens ledamöter understödde honom, begärde han, sedan proposition på afslag var framstställd och med ett tydligt ja besvarad, votering, hvarigenom utskottets afstyrkande segrade med 117 röster mot 12. Kammarens tillfälliga utskotts utlåtande, tillstyrkande, i anledning af hr RBibbings motion, skrifvelse till K. M:t i syfte, att fattigvårdsstyrelse skulle erhålla rättighet, att hos konungen befallningshafvande till intagning å arbetsinrättning anmäla arbetsför person, så beskaffad, som i fattigvårdsstadgans 7 mom. 1 och 2 omnämnes, samt att konungens befallningshafvande skulle kunna döma till intagning å inrättningen på högst ett år hvarje gång, samt, der så begäres och behöfligt är, låta införpassa samma person, med skyllighet för denne att förrätta föresatt arbete, blet af kammaren ogilladt efter en temligen vidlyftig liskussion, hvarunder motionären i ett längre anförande försvarade sin motion, utvecklade närmare de skäl han i densamma framlagt samt sökte vederlägga hr Klljenmarks i reservationen framillda omdömen, hvilka denne i sin ordning krafigt försvarade. Hr Fatkmon biträdde motionärens åsigt. Hrir Jöns Olsson, Petter Andersson, Jöne Pabrsson, Sääf, Hierta, Petter Pettersson och Sven Nilsson förklarade sig instämma med reservanten. Dechargebetänkandet tillkännagafs komma att upptagas främst på föredragningslistan om lördag.