Aftonbladet – 19 mars 1868, sida 3

rättar oss nu, att denna föreskrift blifvit iakttagen. Representanthuset ä sin sida besluter att förvandla sig till komite af hela huset och begifva sig in corpore till senatens sessionssal. Senatens sekreteri uppl handlingarne i målet och vittnes ren bö Sedan dessa äro afslutade, uppläser sekreteraren anklagelseakten punkt för punkt, då hvarje senator uppropas för att uttala sitt skyldig eller icke skyldig.. För den anklagades fällande fordras en majoritet af två I tredjedelar af de röstande senatorernas anItal. Blir utslaget fällande, så upphör JohnIson i och med detsamma att vara Förenta I Staternas president, och hans embete öfver lgår, då ingen vald vice-president mera finnes (Johnson var det som bekant sjelf innan han vid Lincolns mord uppsteg på presidentflera till senatens president, Benjamin Wade från Ohio. Han innehar dock endast embetet till den 4 Mars nästa år då den nya presidenten tillträder sin post. Den scen som om måndag skall uppföras på Kapitolium i Washington, då ett fritt folk kallar inför sig sin förste embetsman att stå till ansvar för det sätt hvarpå han förvaltat sin förtroendepost, är en i folkens annaler så enstaka företeelse att en återblick på de händelser som ledt till detta ovanliga steg ej kan sakna intresse. Det kan först och främst ej sägas, att den republikanska majoriteten med förutfattad afsigt, och efter en långt förut uppgjord plan skridit till verket. En minoritet hade visserligen umgåtts med denna plan, men ända till sista ögonblicket hade det republikanska partiet i sin helhet vägrat att ingå derpå, oaktadt skarpsynta män redan för två år sedan förutsagt att det skulle bli nödvändigt. Sedan Johnson verkställt sin förrädiska öfvergång till sydstatspartiet; gick hans första afsigt ut på att återställa de gamla rege-. ringarne i rebellstaterna. Inom kongressen kunde ännu på denna tid negrernas rösträtt ej påräkna majoritet. Men legislaturerna il södern hade knappt åter sammanträdt förrän de, i förlitande på presidentens tysta medhåll och understöd, trodde sig i stånd att). omstörta hela det verk som norden med sål ofantliga uppoffringar, efter ett blodigt krig, uppfört. Den färgade befolkningen underkastades ånyo ett hårdt inges rättigheten att besitta fast egendom och bege sig hvart de ville beröfvades dem; med ett ord, ett slags slafveri infördes åter, och för att raga måttet skulle de ar Jefferson Davis ingångna skuldförbindelserna erkännas och den unionstrogna befolkningen i södern beskattas för att bidraga till deras inlösande. Johnson var benägen att lata sydstaterna göra och låta som de behagade, och för att underlätta deras reaktionsplan skulle Förenta Staternas trupper återkallas från det återeröfrade rebellområdet. Men unionens öfverbefälhafvare i södern, af hvilka, i parentes sagdt, ingen från början varit anhängare af anti-slafveri-principerna, förklarade enhälligt och på ed att truppernas återkallande skulle ha till följd en massacker på den unionstrogna färgade befolkningen och ett nytt utbrott af rebellionen. — Först nu beslt i kongressen för att inskrifva negrernas itt som den första paragrafen i rekonstruktionsplanen och att fråntaga de mest komprometterade rebellcheferna deras valrätt. Det var således dessa f. d. slafherrar sjelfva och deras bundsförvandt i norden, Förenta Staternas president, som tvungo kongressen till en bestämdare hållning. Detta oaktadt ville den republikanska majoriteten ännu ej veta af någon anklagelse mot republikens otrogne styresman. Man trodde att han till slut skulle taga sig till vara och derigenom befria dem från detta steg, som enligt konmstitutionens mening endast i verkligt nödfall skall tillgripas. Men statsvalen förliden höst, der demokraterna på flera ställen, i följd af icke politiska orker (Maine-lagen och tullagstiftningen) vunno öfverhand, ingåfvo honom nytt mod, och han förnyade sina hotelser att i nödfall använda våld aför att rädda landet. Man erinrar sig ännu den cyniska oförsynthet hvarmed han i sitt budskap till kongressen förl. höst öppet uttalade detta hot. Han hade dermed ställt sig vid sidan af de bekanta statsrädare som med statsstreck genomföra sina ädla afsigter. Han lät ordet snart åtföljas af handling. Hjelten från det förra kriget, den tappre heridan, som i sin egenskap af militärbeIhafvare i Louisiana utan konsiderationer för rebellerna tillämpade rekonstruktionsakten, återkallades från sitt befäl, flere af de andra generalerna, som ej voro presidenten smaken gick det på samma sätt, den honom ärskildt förhatlige Stanton, emancipationskrigets Carnot, entledigades i trots af en af kongressen nyss stiftad lag (Tenure-of-officebill), Grant utnämdes till krigsminister, men å denne, sedan senaten förklarat hans utnämning olaglig, frivilligt återlemnade sin portfölj till Stanton, dref Johnson föraktet för kongressens myndighet så långt, att han utnämnde två nå krigsministrar, senatorn Ewing och general Lorenzo Thomas itan att fråga efter senatens beslut. Emelertid hade han af egen maktfullkomlighet sifvit kommunalstyrelserna i södern rätt att söra de af kongressen insatta provisoriska geringarnes beslut fullkomligt kraftlösa. Samtidigt bildade sig i norden under Johnsons auspicier ett parti, hvars program gick it på att ur unionsförfattningen utstryka lafveriets upphäfvande. Man ville med anIra ord tillintetgöra alla frukterna af det naste kriget och återskaffa södern dess förra herrskande ställning i unionen. Hvad som under de senaste veckorna skett behöfva vi ej återföra i läsarens minne. Den förrädiske presidenten trodde att ögonblicket ändtligen vore kommet, då han kunde nvända vapenmakt mot kongressen. Först örsäkra sig om bistånd ar Grant, lerefter, då denne afföll ifrån honom, af Sherman, och då ej helley denne ville ha något att skaffa med hans statsstrecksplaner, af uen ena eller andra högre militärchefen, tills han slutligen i en af de obetydligaste generalerna ann en person, som var villig att spela en S:t Arnauds roll, men endast för att på samna gäng se honom snöpligen utkörd från krigsministerbyran, när han ville sätta sig i vesittning deraf, Representanthuset trodde sig dock nu ej ngre böra dröja. Iela rättstillståndet sväfvade i yttersta fara, och så skedde anklaelsen, som sannolikt skall leda till hans afttande. Att Johnson ännu i sista ögonblicket skulle fö a en statskupp, är föga troligt. Säkert är att om han hade den dumdristigheten att vaga försöket, det skulle Få ott för honnom traviscskt slnt DR Mja EN HM MV a A ct NM mA Mm Fr