Aftonbladet – 19 mars 1868, sida 3

ns UTIDINR MN a ÖSTERRIKE. -I I ungerska delegationens session den 12 I dennes kom utom de tyska angelägenheterns olätven Österrikes politik i Orienten på tal: 1 begge frågorna blefvo framkallade i anled, ning af den nya armcorganisationen och de stora militära utgifterna. Skilda medlemmar -laf församlingens venster yrkade en ytter-lligare reduktion af armen, och Koloman Ghiczy (af opposiconen) yttrade: Om den österrikiska monarkien blott uppriktigt vill freden, kan den också bevara den, men den bör i så fall gifva sin afsigt tillkänna genom att ställa armön på fredsfot. Den bud-get som blifvit oss förelagd, är efter min meI ning väl icke någon egentlig g krigsbudget, men ,Idock en budget, som är beräknad på krigsI beredskap. En annan medlem, Zsedenyi, -lanmärkte, att krigsbudgeten för 1868 var 1 million större än budgeten för 1865 ), ehuru uIdet den gången stod 45.000 man i NorditaIlien och 10,000 man i tyska förbundsfästningar. Händelserna hade visat, att stigande militära utgifter icke hade ökat, men tvärtlom försvagat rikets makt och anseende; det Iskulle derför vara riktigt att öfverlemna den stora politikens omsorger ät de andra storImakterna och företaga en grundlig armöreduktion, hvilken icke kunde medföra någon fara för Österrike, isynnerhet när det bletve I enigt med Preussen angående den tyska frågan. Denna uppfattning af den politiska situationen sökte kommissarie Falke att bemöta. ka regeringen, anmärkte han, kan på intet sätt tillstyrka en politik, som ålägger den att vara en alldeles passi S ådare, äfven om de skilda kristna folkstammarne i Turkiet med väpnad hand skulle uppträda mot Porten. Om freden i Europa skall upprätthållas i den orientaliska frågan, är det framförallt nödvändigt att bidraga till, att de reformer, som äro nödvändiga till förbättring af de kristnas ställning, kunna genomföras F på fredlig väg och utan en våldsam inblandning af utlandet. Om också Österrike skulle taga den fullkomligaste passivitet inför en sadan eventualitet, så är det dock föga rimigt, att äfven de andra makterna i Europa skulle ålägga sig samma återhållsamhet. Det är tvärtom klart, att en makts aktiva inblandning skulle bli signalen till en allmän europeisk konflikt, och det är just denna som vi på allt sätt mäste söka undvika. Den orientaliska frågan berör monarkiens och särdeles Ungerns innersta intressen på det allranärmaste; det skulle derför utantvifvel hämna sig hårdt, om vi genom att proklamera en fullkomlig passivitet skulle känna vart eget behof. Den österrikika regeringen är fredsä Iskande, men häraf är man ännu icke berättigad att sluta, att fven de andra europeiska regeringarna skola lata leda sig af samma grundsatser, eller att icke den ena eller andra makten kunde få lust att afgöra någon af de sväfvande europeiska frågorna pa krigets väg. När Österrike är så väl rustadt, att det i nödfall äfven kan förskaffa sin neutralitetsprincip aktiv giltighet, skall hvarje annan makt blifva nödsakad att taga denna faktor med i sina beräkningar. Ett afväpnadt och försvars löst Österrike deremot, som ställer sig till de andra makternas fria ogande, skall icke kunna vänta, att man skänker det nagon hänsyn; det skulle tvärtom lätta genomförandet af krigiska planer i Europas Efter Falke tog å krigsministern Kulns vägnar generalmajor Grivicic ordet för att protestera icke blott mot en ytterligare reduktion, utan ven mot en eventuel itudelning af den österrikiska armån (den ungerska oppositionens fordran), men gjorde detta på ett sätt, som framkallade lflig oro i försö gen. Generalen anmärkte, att kr stern redan hade medgifvit atskil reduktioner, 4. ex. af kavalleriet, oaktadt han sjelf insåg det skadliga deri, men en inskrän kning al infanteriet vore en omöjlighet. oe e I bestod på papperet, men denne talare kände icke armens anda. Känslan af armåns enhet vore lefvande hos hvarje soldat och namneigen hos officerarne, armens egentliga representanter. (Oro.) Den österrikiska armen vore uppfylld af törst efter krigsära och seger, och om den derigenom kunde hoppas att skulle den serligen ocksa lata dela sa langt ifran att vara sen, att enheten tvärtom vore det nödvändigaste vilkoret för dess lyckliga verksamhet. Krigsministern hyste aktning för de historiska och författningsm terna i båda monarkiens hälfter, men kunde aldrig gifva sitt bifall till armens itudelning. De liberala österrikiska bladen förebrå Grivicic, att han onödigtvis upphetsat stämninsen i den ungerska delegationen. För öfrigt voro Grivicies yttranden blott riktade mot församlingens venster och särskildt mot del;geraden Varady, som hade klandrat regeingen derför, att den icke blott bragte billandet af en nationel (ungersk) armå till utrande, utan tvärtom gjorde allt för att hinIra detta, t. ex. genom förläggande af de unserska regementena till de cisleithanska länlerna, så att nu af 41 ungerska infanteriegementen och 14 husarregementen blott funes 11 i sjeltva Ungern. Ar ett telegram af len 13 dennes synes, att delegationens maoritet bifallit utskottets för: slag, som går ut vå att bevilja regeringens fordringar. bladen i Petersburg fördarar den österrikiska kommissarien Falkes uttalanden om den orientaliska frågan för vetydiga och begär särskildt upplysning om, wvem Österrike egentligen tänker understödja, händelse de kristna i Turkiet skulle resa sig not Portens öfverhöghet. DONAU-FURSTENDUMENA. I dessa länder visa sig nya tecken till oroiga rörelser. Vid bosniska gränsen har, enigt ett telegram från Belgrad, en blodig konlikt egt rum mellan bosniska kristna och urkiska landtvärnssoldater. Tidningen Epoque mtalar att pålitlig underrättelse den 9 denes hade ankommit till Paris om en af de En talare hade sagt, att armåns enhet biott ga rättighe; wemliga insurrektionskomiteterna till den 26 lannas I Rocharoect horamad gemensam cam.