Aftonbladet – 17 mars 1868, sida 2

så mycket buller i verlden, — men ett buller som egentligast kan jemföras med de toma tunnornas. Den nämnda ringa kunskapen om Finland skall dock med tiden nägot ge sig och håller redan på att undergå en förändring. I annat fall hade t. ex. finska statsverkets utländska lan tött på ganska naiva, men oöfverstigliga hinder i baron v. Rothschilds okunnighet om att ett storfurstendöme Finland, med egen finansförvaltning, fanns till. Så var dock icke fallet och nu cirkulera och paradera de finska statspapren (sie!) på nästan alla Europas börser — också ett egendomligt steg framåt, i alla fall ett sätt att göra sig bemärkt, en puff på verldsmarknaden för Finlands tillvaro som ett konstitutionelt samhälle — med sjelfbeskattningsrätt. Hony soit qui mal y pense.n Men vi återgå till våra observationer under promenaden genom staden. I monumentväg har Helsingfors intet att uppvisa, om man icke såsom ett sådant vill antaga en af fyra eller fem skilda stycken sammansatt stenpelare, som af ett tacksamt land (eller stad) upprestes på det ställe der för första gången en rysk kejsarinna, nemligen år 1833, satte foten på finsk jord. Om nu också det Helsingforska monumentet, trots alla sina delars mångfald, dock förefaller något enfaldigt i det estetiskt bildade Helsingfors, så lider dock staden å andra sidan ingen brist på vackra offentliga byggnader och glada trädgårdsanläggningar, bevis på den kärlek, hvarmed det finska folket omfattat sin hufvudstad och försökt att, begagnande dess fördelaktiga och sköna npaturliga läge, göra densamma till en af Nordens vackraste städer. Betänker man vidare den korta tidrymd, inom hvilken flertalet af alla dessa försköningsverk sammanfaller, så