Aftonbladet – 16 mars 1868, sida 3

Fredagens aftonplenum. Andra kammaren. Anslaget till kongl. teatern. (Forts. från lördagsbladet.) Att närmare redogöra för hvart och ett af de yttranden som anfördes ef en mängd ledamöter emot teateranslaget, tillhör visserligen ett referat, men då dessa yttranden hufvudsakligen innehöllo samma skäl, skulle det blifva ett oupphörligt återipprepande af samma argumenter, visserligen nårot varierande, men dock temligen lika. Då härtill kommer att tidningens utrymme är strängt upptaget, tro vi oss kunna inskränka referatet till att endast nämna talarne och återgifva de anförda skälen. , För anslagets nedsättning till 60,000 rdr, hvilket så oförväntadt, efter hvad i lördagens referat meddelades, yrkades af hr Lithner, talade rr Bb. O. Lorsson, C. J. Bergtsson, Mediv, osenberg, Åke Andersson, Per Nilsson från Kristianstads län, Häggström, M. Svensson, Feter Andersson, Peter Pettersson, Fredriersom, Östman, Per Nilsson i Espö, Jöns Pährs son, Ola Månsson, Jau Andersson, Lj Erik Olsson och Johannes Andersson; ykade likväl hrr L. O. Larsson och C. J. Bengtsson först anslagets nedsättande till 50,000 rdr men, för att ej stå ensamme, instämde de sedermera med de öfriga. De anförda skälen voro: nödvändigheten att iakttaga sparsamhet med statens medel, den allmänna nöden i landet, förmenandet att teatern borde underhållas af hufvudstaden, som deraf ensamt droge nyttan och nöjet, att ej de vilkor blifvit uppfyllda, som afsetts då statsanslag lemnades, samt en dålig förvaltning. De fleste talarne förenade sig deruti att de helst skulle velat taga bort hela anslaget samt att teatern genom uppförande af stycken sådana som den sköna Helena och Riddar Blåskägg visat sig ej Vara den kona och bildningsanstalt., hvartill den vore af sedd. Hr Keij ville se denna fråga från tvenne synpunkter, nemligen den rent ekonomiska och den estetiskt moraliska. I det första afseendet fann talaren orsaken till teaterns dåliga affärsställning i mängden af öfverflödiga tjenstebefattningar, lifstidsengagementer och de ofta på ganska lösa grunder ingångna kontrakten. Oaktadt anslagen ökats voro teaterns skulder i ständigt stigande. Bland de många tjenstemännen, hvilkas sammanräknade kontanta löner uppgå till öfver 18,000 rdr, nämnde talaren en direktör med 6000 rdr i lön, en sekreterare med 2000 rdr, enkontroliör med 1500 rdr och en extra kanslist med 300 rdr 0. s. v., med hvilka det egendomliga förhållandet eger rum att kanslisten ter kontrollörens befattning, kontrollören si terarens, och sekreteraren — ja, hvad han gör, det vet jag inte, yttrade talaren sarkastiskt. Hvad de brödlösa tiderna anginge, om hvilka den förste talaren med sådan ifver yttrade sig, förmodade talaren att det icke vore honom obekant att. menniskan lefver icke allenast af bröd. Hvad den andra delen af frågan, den estetiska, beträffade, visade talaren genom att anföra repertoiren för innevarande speltermin, att den som först under öfve ingen haft ordet väl ej heller i detta fall haft så särdeles rätt och ej heller kunde talaren förebrå teatern att ej ha visat sig vara en nationel teater då sådana stycken som lngelbrekt och bans Dalkarlar, Bröllopet på Ulfåsa m. fl. der gifvits, stycken som man säker ligen ej någonsin hos oss fått se, om hufvudstaden ej egt en kunglig teater. Hvad nu slutligen den Sköna Helena, som nästan hvar och en af de föregående talarne fördömt, anginge, medgaf talaren att hon, den sköna Helena, visserligen vore en synderska, men det oaktadt hade hon inbringat teatern 72,000 rdr, hvilket nogsamt visade att den som kan bålla Sig uppe i ton är icke precist någon vanlig person,