Aftonbladet – 16 mars 1868, sida 2

hvarje musikaliskt-dramatisk artist — förmågan att icke blott sjunga ett parti, utan å samma gång göra det lefvande, personligt, igenkänneligt, älskvärdt; att göra det till en karakter, icke blott till ett mer eller mindre il sjunget nothäfte. Signora Sorandis artistiska betydelse består förnämligast i denna ovärderliga förmåga, och hennes Adina, Rosina och Violetta skola, i första rummet derför att hon af dem utdanat helgjutna dramatiska personligheter, säkerligen länge lefva i kär erinring. Då publikens ynnest i allt rikare och rikare mått blifvit den intagande sångerskan beskärd, och då kritiken med sällspord samstämmighet gjort allt att stadfästa ett sa gynnsamt omdöme, är det emellertid vår säkra förhoppning att teaterdirektionen skall gå allmänhetens önskningar till mötes, och, för så vidt ä artistens sida inga oöfvervinnerliga hinder möta, söka innan kort återförvärfva åt vär scen en konstnärinna, hvars talanger i alla hänseenden skola blifva densamma väsentligt gagneliga, och i vissa, åtminstone tillsvidare, torde vara lika. SVara att umbära som att genom en annan Sangerska ersätta.