Aftonbladet – 16 mars 1868, sida 2

EKEONOMISET-. En löftesrik artikel, med öfverskrift De skotska bankerna och underskrift ett litet modest , har uti Dagligt Allehanda varit synlig. Temat är det vanliga delenda Carthago esi ärvidlag betyder, att man, under ifrig ringar om sin vä lja för svenska bankväsendet, blott för tar den åsigt, att de enskilda bankernas sedlar ovilkorligen skola brännas. Lika positiv son den stolte romaren var i sin åsigt om Car-thago, lika tvärsäker synes den oförliknelige: skribenten vara om riktigheten af sin förkastelsedom öfver de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt. Oss förvånar det icke, men att han förkastar sedelutgifningsrätten emedan denna rätt grundar sig fast kapital (grundfondshypotek) och kredit (2) i första rummet och på ädel metall eller mynt, verk— liga penningar, i sista rummet, det finna vi anmärkningsvärdt. Vi fästa oss icke vid den småsaken, att skribenten uppgifver, att de enskilda bankerna skulle hafva någon sedelutgifningsrätt på kredit och således utöfver grundtondshypotek och kassa. Denna hans uppgift är väl ingenting annat än ett förbiseende. Det är endast riksbanker som här i landet har banksedelsutgifningsrätt på kredit, och enär denna kredit är sven:ska statens, så bör den väl af skribenten anves god nog. Hufvudfrågan är huruvida banksedelutgifningsrätten är för allmänna rörelsen. nyttig och behöflig eller om denna lättnad kan umbäras och om vi äro beredda på följderna af att återgå till en. skarp centralisations fördelar och olägenheter. Fördelarne af en enda sedelutgifvande bank bestå deruti att destyrande kunna föra ett temligen lugnt lif och j behöfva besväras af ett vaksamt aktgifvande på de finansiella förhållandena inona och utom landet. Olägenheterna bestå deruti att allmänna rörelsen understundom och ganska oförberedt kan komma att lida brist på rörelsemedel. Det är ej nog att tillgån gen på penningkapital härilandet är knappt; man vill öka svårigheterna med att begränsa rörelsemedlet efter vissa teoretiska grunder, hvilka man ännu icke uppgifvit, och hvilka således icke blifvit underkastade någon pröfning. Man synes förmoda att den tänkande allmänheten aldrig skall få för sig klart den väsentliga skilnaden emellan penninglapitalet och ett af de väsentligaste rörelsemedlen, banksedeln, hvarigenom penningkapitalet öfverflyttas från en til l annan hand. För längesedan begagnades i riksbanken den tekniska termen transportsedel, och den var verkligen betecknande, ty medelst banksedeln transporterar man eller öfverlåter på ett beqvämt sätt från en till annan hand egande penningkapital. Nu synes skribenten mena att detta rörelsemedel vore föga ändamålsenligt, emedan banksedelutgifningsrätten grundar sig på grundfondshypotek, och han anför såsom skäl för sin åsigt Skotlands bånksedelväsende,. Längesedan hafva vi visat, att man i Skotland haren privilegierad banksedelutgifningsrätt på kredit, både absolut och relativt större än den, som begagnas i Sverge på säkerheter. I Skotland besvärar man sig icke med grundfondshypotek, oaktadt i Dagl. Allehanda stått att läsa att i de skotska bankerna utgöres grundfondshypoteket af consolsp, de finaste papper i verlden. Men D. A:s bankartiklar hvimla af lika tillförlitliga uppgifter. Skribenten förmenar att i vår artikelserie angående det skotska bankväsendet borde sådana jemförelser, som han uppställt, äfven haft sin plats. Det kan ju vara nog att vitsorda det alla de sanna uppgifter, som han behagat nämna, redan stått att läsa uti förberörda vår artikelserie. Emellertid uppgifva vi här den ärade finansierens ER FLSA