Aftonbladet – 12 mars 1868, sida 3

klandret. För sin del kunde han ej hafva något emot att representationen toge initiativet i denna fråga, då det alltid vore önskvärdt för regeringen att vinna den klaraste och fullaste utredning som kunde åstadkommas, (bra! bra!) hemställande tal. för öfrigt att medel borde anvisas till bestridande af kostnaderna för komiten. Hr Ios sade sig ej hafva något att tillägga till hr finansministerns yttrande och åberopade sitt anförande vid motionens remitterande till utskottet. Hr Wallenberg förmenade, att den nu förda diskussionen allrabäst lagt i dagen, att klandret mot statsutskottet ej var befogadt, enär diskussionen visade, att man önskade förändring i sin helhet af en lagstiftning, hvilken ännu ej blifvit tillämpad. Han ansåg den samverkan som egde rum mellan regeringen och dess närmaste organer ej vara den rätta, då motionären, i stället att direkt för regeringen framlägga ett fullständigt förslag till skogsväsendets ordnande i Norrland, genom representationen önskade få en skrifvelse aflåten till densamma. Om det förra skett, skulle man möljligen varit i tillfälle inhemta en fullstänligare kännedom om regeringens åsigt, än som nu vunnits genom ett välvilligt yttrande af en utaf dess ledamöter. Tal. trodde för öfrigt, att man borde akta sig för att gifva alltför fritt spelrum it den ovilja som för tillfället framkallats af vissa förhållanden, anseende att mera praktisk nytta utan tvifvel skulle vinnas genom behöfliga ändrinsar i gällande författningar än genom begäran om nedsättande af komitter samt instämmande i fromna önskningar. Grefve C. G. Mörner hemställde, att det ifråsavarande förslagsanslaget skulle för innevarande r utgå med 5000 rdr, i hvilken hemställan de tar are, som yttrat sig för anslags beviljande, inmde. Grefve Sparre ansåg nybyggesverket, såom det genom författningen var ordnadt, ensamt itgöra ett bevis för att författningen i denna del ade förändring. Hr von Koch hade alltsedan in första embetsresa i Norrland ansett de grunler, på hvilka afvittringsverket stödde sig, olämpiga. I Tyskland, der samma system följts och warifrån det kommit till oss, hade skogarnes deortering deraf föranledts. Man kunde hafva afittrat all odlingsbar mark, men bibehållit skogen :emensam för hela skifteslaget, liksom sockenallnänningarne, och endast medgifvit afverkning i nån af skogens återväxt. I afvittringsförfattninarnes brister lågo, enligt hr Kochs förmenande, ufvudfelet, och trodde han att dessa i första rumnet borde undergå förändring, hvarföre han hemtällde, att komiten måtte taga äfven denna sak i fvervägande. Hr Almqvist bemötte hr Wallenbergs yttrande ned att antyda de svårigheter, som förefunnes för ngifvande af ett bestämdt förslag. Norrland betår af vidsträckta trakter, med olika naturoch ndra förhållanden, så att ett gemensamt förslag ll ändringar i författningarne påkallade den vidktaste och mest noggranna undersökning och tredning. Inom vissa hänseenden hade tal. emel;rtid inhemtat en mängd statistiska fakta för hela orrland och isynnerhet för sitt län, visande med estämda siffror att för omkring 260,276 träd, om afverkades på kronoskogarne i Norrland (hela fverkningen uppskattades till 1,190,000 träd, hvaraf mkring 389,000 på kronans skogar) hade staten j ringaste inkomst, ehuru minst 100,000 rdr borde lkomma kronan efter 35 öre pr träd. Efter slutad diskussion bifölls motionen utan otering med det af grefve Mörner gjorda emenement.