Aftonbladet – 7 mars 1868, sida 2

i, i hopp att omedelbart dermed något agna, anfört den reservation, hvilkens gilighet vi nu gå att med några exempel ur en stora mängd, vi antecknat, bestyrka. Redan titeln företer en olycklig — förättring. Dels har öfversättaren mot ett enom sin obestämdhet intetsägande utbytt okens karakteristiska dopnamn Om Arbeilets Ordning, hvilket redan i sig, liksom till xempel IHarmonies conomiques, innebär en yrotest mot den ännu nog allmänna uppattning, som nekar inre lagbundenhet i det yrokiga, skenbart regellösa virrvarret af nemniskornas ekonomiska verksamhet; dels r han förändrat det härtill fogade, förande tillägget på sådant sätt, att den versatta titeln bättre passar å en framställing af den ekonomiska politiken, än å ett arbete om den politiska ekonomiens teori, som ju Kaysers verk är enligt den skilnad, författaren uppdrager Gr ers. sid. 12). Sedermera bjuder nästan hvarje sida exempel på ut:k, som skulle varit mera egentliga, om stfversättaren mindre aflägsnat sig från originalet. Säger författaren, att naturen af sig elf för oss gör blott litet, så låter öfverttaren honom säga för litet (sid. 5); när författaren talar om sin vetenskaps omfång (Udstriekning), utbyter öfversättaren detta rd mot: ändamal (sid. 8), och anför den rre nogen meningsolikhet, så blir häraf i öfversättningen en principiel skilnad (sid. 10), liksom en vis Betydning förbättras genom inskjutande af allmängiltig (sid. 11). Författaren kastar en blick på sin vetenskaps utveckling (sid. 11) och anmärker dervid bland annat, att menniskorna oprindeigt ha praktiska syften och först senere för dessas skull inlata sig i vetenskapliga undersökningar; när nu detta återgifves så, att menniskorna i allmänhet ha praktiska syftemal och först längre fram på utveckingens bana ledas in i teoretiska forskningar, så har öfversättaren, genom att utplåna antitesen mellan författarens oprindeligt och först senere, åvägabragt en meningsöshet, till hvilken författaren är oskyldig. Visserligen bortskär öfversättaren ej sälan af författarens uttryck ett och annat, som förmodligen anses vara pleonastiskt, men det vanligaste är att han ökar ut dem på bredden: det är således ej nog att tala om forstyrrende Aarsager,, utan förbättras detta (sid. 13) till ingripande och störande omständigheter,, liksom Forstyrrelser — till rubbningar eller kriser (sidd. 117 och 118), en omfattende Betragtning till en högre och fullt objektiv uppfattning (sid. 114), och så vidare i godtyckligheternas oändlighet. Hade öfversättaren ej tagit till m att genom godty a afvikelser från or nalet förbättra författarens stil, så skulle I ej blott undgått att sätta oegentliga ut ället för egentliga, utan ock undvikit förvillande misstag, sadana som det a sid. 21, der han låter författaren säga, att det är industriidkarnes sträfvande att gifva sina produkter skönhet och teknisk fulländning, som ofta bestämmer afsättningen af de industriella produkterna. Författaren har yttrat något helt annat, nemligen att sagda sträfvande ofta gifver det industriella arbetet dess bästa dragningskraft (Tiltrekning). Här skulle verbal trohet ha räddat öfversättaren från otrohet i sak, och det till fördel för — stilen. Att uimodsigeligt återgifves med oemotståndligt (sid. 7), Samfundets Tilstand med samhällets bestånd (sid. 23), önskeligt och riktigt med nödigt (sidd. 28,29), steregne, med förändrade och Forandring med omhvälfning (sid. 118), synes oss vara förbättringar af mycket tvifvelaktig natur. Om inskjutandet af epitetet bekante framför Colberts titel och namn (sid. 30) är blott onödigt, så är deremot en annan inskjutning (samma sid.) af ett ord, som vinalet ej har, bestämdt menlig: vid åter förf:s yttrande, att den politiske Oeconomi fik först Betydning i den senere Middelalder, inflickar öfvers. framför Betydelse ordet Ssin; derigenom leder han med orätt läsarens tanke hän till politiska ekonomiens rätta, egentliga, numera efter en lång utveckling klarare vordna betydelse, hvilken förf. deremot alldeles icke menar att denna vetenskap fick under medeltiden, då den i stället blott nådde — om nu ett epitet nödvändigt behöfs — någon eller en viss betydelse 1. d., efter att förut ej ha egt någon alls. Lika oriktigt inskjutes ordet väl (sid. 101) framför sammansatta maskiner: har tydli gen ej velat säga något annat, än han verkligen sagt, nemligen sammansatta (eller kompliceraded maskiner i motsats mot enklare, och ej alls tänkt på graden af arbetets omsorgsfullhet. I opposition mot förf:s mening, mot det logiska och språkliga sammanhanget, ställer sig öfvers., när han (sid, 105, r. 1—2 uppifrån) talar om arbetsdelning i stället för arbetets förening. Sid. 116 är navnlig (isyunerhet, specielt, ;namneligen) efter osäkert gehör öfversatt med nemligen. Att de åsyftade, men mindre lyckade, förbättringarne ej. sträcka sig blott till det formella, utan ock till innehållet, kan man se, utom af ett och annat bland redan anförda, äfven af följande exempel. Förf. yttrar,i ett jemförande resonnemang om stora och små industriella anläggningar, att i en stor Fabrik vil i almindelighed en enkelt Mand kunne besörge Regnskabsförelsen, men i en mindre vil den ikke give ham Beskjeftigelse for hans hele Tid, uden at han dog kan paatage sig noget andet Arbeide. I öfversättningen slutar ater denna anmärkning sålunda: utan kan han dessutom åtaga sig nägot annat arbete,. Wi vilia ej påstå. att denna öfverilia ej på