Aftonbladet – 7 mars 1868, sida 2

LITTERATUR VYIDNING. Innehåll: Kayser, Om det menskliga arbetet. — Götha, Landtsoldaten. — Pehr Thomasson, Vallflickan och grefven. — Broschyr om religionsundervisningen. — Liuerära och konstnotiser. 0. J. Kayser. Om det menskliga arbetet i dess förhållande till den politiska ekonomiens grundsatser. Öfversättning med till lagda noter af G. Renholm. Första häftet. Pris 75 öre. Då vi för ett par år sedan hade nöjet anmäla andra upplagan af Kaysers verk Om Arbeidets Ordning. En Fremstilling af den politiske Oeconomies Grundsctninger, fäste vi uppmärksamheten å dess stora fi rtjenster, såsom på en gång vetenskapligt moget och genom sin populära hallning för enhvar njutbart. Vi behöfva således ej orda härom, utan kunna med skäl inskränka denna anmälan till en redo, Si öfversättningen, som utkommer i fyra häften å 75 öre och kall före instundande vår fullständigt vara i köparnes händer till ett pris af 3 rdr rmt, hvilket med åtminstone en fjerdedel understiger originalets subskriptionsoch med ännu mera dess boklåds-pris. Det kan ej neka att de öfverdrifvet höga danska bokpr i sin mån motverka upphörandet af det länge fverklagade missbruket af öfversättningar från en skandinavisk skriftmunart till en annan. t F ggande öfversättning vill presentera sig om en editio auctior et emendatior. Detta ej blott genom de af öfversättaren tillagda noter, utan ock genom sjelfva den stil, hvari han omklädt författarens arbete, genom den språkton han gifvit det. Öfver sättaren har nemligen aflägsnat sig fran originalets uttryck i högre grad, än vi äro i stand att förklara ur någon annan grund, än ett af honom förment behof af förbättringar, hvilka han derjemte ansett sig befogad att företaga. Det är för ingen del vår mening att jrorda slafviskt verbal trohet, hvilken så ätt karrikerar framställningen och misshandlar det språk, till hvilket öfversättningen sker, i det den påtvingar detta vändningar, som ej passa det, och gifver det en främmande färg. Men från denna ängsliga hjelplöshet är ett långt stycke väg till den öfversättarefrihet, som är godtycke eller våld. Öfversättaren af Kaysers arbete r nu dels beklippt, dels amplifierat originalets uttryck; — vi förmoda, som sagdt, i akt och mening att aåtergifva dem i för dladt skick. Men detta bemödande har, i är tanke, hvarken varit nödigt eller utallit väl. Stundom har det rentaf ledt till bestämda oriktigheter af svårare art. Uppenbarligen ha vi här icke att göra med nagon af de eljest ej alldeles sällsynta öfversättare från systerspråken, som låta sig blott af sin egen tilltagsna okunnighet auktoriseras till sitt värf och ej af något litterärt samvete hindras att misspryda litteraturen med sådana vanskapade alster, som till exempel hr Dicksons svenska öfversättning af Vogts arbete om frihandelns historia i England. På ädana båtar det föga att spilla ord, om det n i alla fall förblifver kritikens pligt att ej släppa dem onäpsta. Men vi ha här lyckligt vis ej en sådan kasus framför oss; och da två tredjedelar af arbetet ännu återstå, ha