Aftonbladet – 7 mars 1868, sida 2

vanden för härvarande landsmäns bästa, bör komma till hemmavarandes vetskap. Men jag har nu allt för länge gått från det tilltänkta ämnet för min skritv else hvars ndamäl blott var att söka göra en sann skildring af det elände som nu herrskar på denna sidan Atlanten, hoppandes, att om ägon finnes, som fatt i sitt hufvud att här r platsen fö ilstånd och oberoende, han måtte lägga följande om förhallandet vittnande ord på hjertat. Af egen erfarenhet vet jag att, då man beger öfver hit, är man stark i den tron der är ej svärt att få sysselsättning, väl en gång kommen dit reder jag mig nog; för öfrigt är der så mycket landsmän, och de skaffa mig nog arbete; ja väl, tider hafva funnits då detta med lätthet latit sig göra, men dessa höra till de försvunna, och är nu en rak omöjlighet; man kommer hit med kanske 100 dollars på fickan, dessa böra räcka i tre månader och inom denna tid far jag alltid någon plats, jo pytt! innan halfva denna tid är, förliden äro pengarna slut; nu börjas realisation af den i allmänhet väl sedda toiletten, men detta förslår ej långt; hvad är sedan att göra? kanske anlita landsmäns hjelpsamhet, den har varit för strängt anlitad af allt för ovärdiga föremal, så att de som kunna hjelpa, tröttnat dervid. Hvad vill du då göra? Reflektera deröfver först och res sedan. Förestående gäller till största delen dem som ej äro kunniga i något handtverk, ty för dessa sednare är det, under vanliga förhåtlanden, ej så svärt, men i tider sadana som denna då ej arbete finnes i någon branche. äro utsigterna lika klena för dem. Men. tänka möjligen de som uppmärksamma dessa rader, det blir väl bättre på våren! Gud gifve så vore förhållandet, men den politiska oro som i anledning af det blifvande presidentvalet nu rader i sinnena här, gör alle dessa förhoppningar om intet; den som, e med egna ögon sett hvad ett val i ett lanc som Amerika vill säga, kan ej tänka si detsamma. Derföre hören en landsmans goda råd, upp: ifven all tanke på detta förlofvade land atminstone för närvarande, ty väl en gäng hit öfverkomna skolen I säkert mer än oft: i eder ångest få skäl utropa hvad hade mi! son på Galejan att göra. —8.—