Aftonbladet – 4 mars 1868, sida 2

. Behandlingen af tullbetänkandet har i dag hörjat i kamrarne. Innan första kammaren företog detta ärende diskuterades der bevillningsutskottets afstyrkande utlåtande öfver hr -Ehrengranats motion om beskattning å cigarrer. En mängd talare yttrade sig i ämnet, de flesta eller nästan alla förklarande sig anse tobak vara ett särdeles lämpligt beskattningsföremål. Afven hr finansministern uppträdde och förklarade för sin del, att han ansåg, att om och när en ny beskattning kan behöfva påläggas, så vore ingen artikel så lämplig att beskatta. som just tobak; men hr finansministern sökte på samma gång ådagalägga, dels att något behof att pålägga en sådan beskattning icke nu förefunnes, dels ock att frågan om sättet för dess upptagande vore ganska brydsam, enär, med hänsyn till förhållandet till Norge, tullen icke kunde väsentligen höjas utöfvernuvarande belopp, samt påläggandet af väre sig tillverkningseller försäljningsskatt mötte svårigheter och antagligen skulle gifva anledning till underslef, enligt hvad erfarenheten i andra länder visat. Såväl hr finansministern som flere andra talare framhöllo föröfrigt det ända målsvidriga att beskatta ensamt cigarrer, hvilket endast skullle leda derhän, att förbrukningen af kardustobak tillväxte och staten ginge miste om den af cigarrskatten påräknade inkomst. Bevillningsutskottets ordförande, grefve Ehrensvärd, betonade dessutom särdeles obilligheten deraf, att åsätta samma afgift på en cigarr, som kostade måhända blott ett öre, och den som kostade t. ex. 25 öre, hvarigenom den mindre bemedlade, som förbrukade den billiga varan, skulle beskattas orimligt mycket mer än den som har råd att betala. Hr Bennich anmärkte, att ingen tidpunkt kunde vara olämpligare att uppsöka nya beskattningsformer än den nuvarande, då man klagade öfver tryckande skatter och bekymmer för näringarne, Många talare ifrade emellertid för att något skulle nu i saken åtgöras, och ehuru det af förslagets motståndare temligen öfvertygande visades, att den återremiss, som påyrkades, endast kunde betraktas såsom en opinionsyttring, hvilken vore öfverflödig då regeringens ledamöter voro närvarande och haft tillfälle att inhemta de åsigter, som under öfverläggningen gifvit sig tillkänna, så blef ärendet icke desto mindre, med 42 röster mot 35, aterremitteradt. Af tullbetänkandets 25 punkter har första kammaren på f. m. hunnit genomgå 5, den andra 19. Redan vid andra punkten uppstod i andra kammaren en temligen animerad debatt rörande friherre Fleetwoods i denna punkt afstyrkta förslag, att antingen, såsom nu är fallet, tolag må anses inbegripna i tullsatserna, men staten, i stället för att lemna städerna det högsta ersättningsbelopp, som nu till dem utgår. sjelf öfvertager kostnaden för de byggnader och anstalter, som för tulluppbörden erfordras; eller ock att åt städerna äterlemnas rättigheten at: uppbära tolag i sammanhang med annan deras enskilda uppbörd för sjöledes inoch utgående varor, men att tolagsprocenten bestämmes lika öfverallt och grundas på tulisatsen. Hr Nils Larsson, som sökte visa att utskottets yttrande öfver detta förslag innehöll vilseledande uppgifter, yrkade att kammaren, med ogillande af utskottets motivering, för sin del besluter, att i anseende till frågans outredda skick, motionen ej må till någon kammarens ätgärd föranleda. ed 80 röster mot 70 blef detta också kammarens beslut, mot hvilket en mängd stadsrepresentanter anmälde sina reservationer. : Den af statsutskottet med anledning af hr Orafströms tnotion föreslagna tullfribet för apoteksvaror bur biifvit af både kamrarne