Aftonbladet – 2 mars 1868, sida 3

Skogssköflingarne. Skogsinspektoren i Westerbotten, hr Öster dahl, har till Umebladet insändt följand genmäle med anledning af den af oss nyligen återgifna skrifvelsen från inspektoren Bergström: Till redaktionen af Umebladet. Genom en i eder-tidning af den 14 dennes införd skrift har inspektor Bergström i Brännland gjort åtskilliga anföranden, hvilka skulle tjena till ledning för ett oväldigt bedömande af den anmäs lan till K. M:ts befallningshafvande, hvartill jag under den 31 sistlidne Januari funnit mig föranledd i följd af ställningen inom VII skogsrevieret af detta län samt en rapport och 4 st. vittnesattester, som till mig blifvit ingifna, För en enda gång är jag villig att meddela icke egentligen ctt svar utan mera ett förtydligande af inspektor Bergströms anföranden, för att derigenom göra ett oväldigt bedömande af de vidrörda ndena möjligt. För vittnesattesternas riktighet har jag cj ansvarat, emedan deras mer eller mindre tillförlitlighet icke annorstädes än vid domstol kan utre8, Af inspektor Bergströms motattester kan ingenting annat vara ådagalagt, än det tydligaste bevis på den beklagliga ståndpunkt, som befolkningen i moraliskt hänseende innehafver. Huru befolkningen under tidernas längd blifvit förd utför branten och stegvis år efter år förlorat ända till den minsta skymt af aktning för K. M:ts och kronans eganderätt till skogarna, kommer utan tvifvel att blifva fullkomligt åskådligt uti den historia om skogsåverkningarne i Norrland, som i sinom tid lärer utgifvas. Att vittnesattesternas innehåll ej lemnade mig anledning omnämna Sandviks ångsåg i min ifrågavarande embetsskrifvelse till K. M:ts befallningshafvande, torde en och hvar kunna inse icke berodde af mig och att Sandviks ångsåg tager timmer i VII revieret samt Baggböle sågverk stockfångst uti V, VI och VII revieren, såväl den före K. M:ts förbud emot sådan tilldelning från kronans skogar, senast utfärdadt 1826, som den efter detta förbud genom häradssyner och resolutioner från samma skogar beviljade, är af K. M:ts befallningshafvande alltför väl kändt, för att erfordra någon erinran. Det virke, som sågverken i Skellefte taga från VH revieret, är deremot så obetydligt, att det jemförelsevis ej kan nämnas. Icke endast Baggböle utan äfven Sandviks ångsågsbolag hafva förvärfvat sig afverkningsrätten på de flesta nybyggen och oafvittrade hemman inom VII revieret. Denna rätt är sannolikt numera lätt att bibehålla, ty efter all anledning har befolkningen, genom de beredvilligt lemnade förskotten, kommit i så stora skulder till sågverken och äro af.dem numera så beroende, att sågverkens vilja kan antagås vara befolkningens lag. Enligt inspektor Bergströms uppgift skulle intumningen af kronans virke kunnat ske, för att såsom spekulant förvissa sig om dess mängd och beskaffenhet, hvilket anförande saknar all sannolikhet vid det ifrågavarande tillfället i slutet af sistl. Maj, dåinitiativet att förekomma skogsåverkningarne, som inspektor Bergström meddelar, visade sig redan vara börjadt. Efter allt hvad jag erfarit sker intumningen i skogen för att, bestämma den arbetslön, hvartill en-och hvar gjort sig berättigad, hvilket förhållande jag anser vara så allmänt kändtinom orten, att inga bemödanden för att gifva denna åtgärd en annan afsigt borde försökas. Ut? inspektor Bergströms belysning af orsakerna till skogsåverkningarne, synes det till en viss grad vara medgifvet, att förskötter erläggas för åverkadt virke, men detta anses ändå icke vara någon orsak till åverkningarne, som deremot förmenas ligga deri, att kronan försäljer det åverkade virket. Att detta förhållande är fullkomligt omvändt ligger i öppen dag, ty när folket erhåller betalning för sitt arbete på åverkadt e, så är det för dem likgiltigtom kronan försäljer detta virke eller lemnar det till förruttnelse, emedan åverkaren icke i något af dessa fall erhåller högre betalning. . Svikes arbetaren ett enda år i den påräknade arbetslönen för det olofligen åverkade virket, så låter det icke tänka sig, att han följande år fortsätter samma mödosamma och farliga vågstycke: Att en befolkning år efter år skulle utan någon törtjenst och således endast af böjelse att förderfva nedhugga kronans skogar, det är och förblifver en omöjlighet. Sågverksegaron har i sin makt att förekomma dessa olagligheter genom ett noggrannt iakttagande, att arbetslön ej utgifves för olofligen åverkadt virke, hvilket isynnerhet inom Lappmarken, der hvarje säljbart träd skall vara stämpladt, äfven kan fullkomligt iakttagas, om god vilja finnes. Ett exempel i detta afseende har dessutom vit sig efter Öre elf inom VI revieret, från hvilken elfdal virket går till Håknäs sågverk. Förra årets vinter spordes att tillkännagifvande utgått från sistnämnde sågverk, att ingen ersättning för åverkadt virke erlades. Samtidigt skedde visserligen en mindre åverkan, men nnder återstoden af förra och innevarande vinter har denna elfdal varit fullkomligt fredad ör åverkan, ehuru densamma förut var en af dem, som mest sköflades. Att Baggböle sistlidne vår icke inköpte något veslagsvirke från Lappmarken är alltför allmänt ,ekant, men efter inspektor Bergström omnämner tta som en synnerlig merit för hrr Dickson och renligt med stora uppoffringar, så förundrar det nig att inspektor Bergström ej inneslöt ångsågsolaget i samma uppoffrande åtgärd, ty sistnämnle bolag iakttog samma återhållsamhet i inköp af reslagsvirke. Att dennå åtgärd icke lemnade annat resultat in förvecklingar, kan.ej förundra någon, emedan ronans icke försålda virke -ändå medföljde sågverkens timmerflottningar och måste återtagas vid killiga timmerbommar och till och med i sjelfra Baggböle såghus, hvarest K. M:ts och kronans tockar återfunnos som redan voro för försågning ill ramarna inmörkta. Huru det gått med kronans eganderätt till detta immer, om K. M:ts befaliningshafvande icke förordnat vakt vid timmerbommarna och Baggböle såghus, är ej vidare utrönt. : N Att tilldela verksegarne i afräkning på deras orivilegier och jordegarne på deras utsyningar lofiligeh åverkadt virke vore rätta sättet att på n gång uppmuntra åverkningarna och lemna skosarne till sköfling utan den ringaste hushållning. Åverkaren fäller hvilka träd han för godt finer utan annan beräkning än sin egen fördel. Ian lär icke kunna bedöma om en trakt bör hårlare eller lindrigare gallras och tänker hvarken lerpå eller på skogens framtid. I de flesta fall skulle en utsyningstagare aldrig älla de träd, som genom stämpling tilldelas hoiom, om han vore viss, att få göra utbyte med lem; som han åverkade. Allt sken af skogshushållning skulle på sådant ätt försvihna och åverkningarne på det kraftigate uppmuntras, hvilket hvarje oväldig måste finna nom detta län, hvarken är af nöden, kan vara Her blifva gagneligt. Ume den 18 Januari 1868. a A. M. Österdahl. (Insändt.) Ins., som i följd af sina göromål är nödsakad tt flera gånger dagligen passera Jerntorget, har fta haft orsak fråga sig, om det af öfverståthålareembetet var välbetänkt gjordt, att till åkaretion upplåta ett smalt torg om kanske 100 q tfamn aa sta ill helllat Po men tan san ha