Aftonbladet – 2 mars 1868, sida 3

EA (Insändt.) Ins., som i följd af sina göromål är nödsakad att flera gånger dagligen passera Jerntorget, har ofta haft orsak fråga sig, om det af öfverståthållareembetet var välbetänkt gjordt, att till åkarestation upplåta ett smalt torg om kanske 100 qvadratfamnars yta, till hvilket 6 gator mynna, hvaraf 3 höra till de mest tråfikerade och på hvilket en af hufvudstadens mest besökta publika anstalter, banken, är belägen. Om dessa omständigheter äro egnade att om vintern göra passagen svår, ja ofta farlig, så komma dertill om sommaren andra, hvarigenom den blir rentaf omöjlig. Droschkor, långärror, bondlass, åkdon af alla slag korsa hvarandra ialla riktningar, upptagande den knappt tillmätta plats, som stationens droschkor lemnat fri. Blir då en äst skrämd eller köra två tass i hop, något som agligen inträffar, då genljuder luften af skrik och klagolåtar, torget erbjuder anblicken af den mest kaotiska förvirring och den olycklige vandraren, just i begrepp att beträda. platsen, stannar vid denna sym villrådig om han med risk af att äfventyra lif och lemmar skall våga öfverskrida skådeplatsen för dessa uppträden, eller om han ej bör föredraga, att på bekostnad af sin dyrbara ti älja en längre men säkrare väg.. Ing. frågar sig vidare om trakten har tillgång på dertill mera tjenliga gator eller platser och om ej Lilla Bankogränden, Skeppsbron eller Slussplan vore för ändamålet lämpligare. -Om. den nuvatande stationen är till. de-Akandes fördel, j är den till de gåendes, bästa; månne de senares cj är mingdens och då bör tillgodoses framför de förgeres? Och om, hvilket ej behöfver blifva fall bom stationens förläggande till annan, mindre tra fikerad gata, den åkande, i och för dess uppsökände skulle förlora bågra minuter, månne denna förlust ej med droscbkans tillhjelp snart är ersatt, då deremot de 15 å 20 minuter, öm fotgångaren i omvägar dagligen måste förlora, för honöm på intet sätt stå att återvinna? Hotet GA NAN RR NE RE OO ON,