Aftonbladet – 29 februari 1868, sida 3

ON Pole T ett sadant htet ye OM möbelNu går det möjligtvis för sig, om man gör sig mycket smal och nätt och öfvar sig i att slingra ig fram. Vi äro fem fruntimmer och tre herrar här i pensionen. Jag flyttade hit kanske mest för att öfva mig i språket, fa öfrigt tar lektioner för en utmärkt skicklig, qvinlig professor. Språköfningen hemma i pensionen är dock icke af utmärktaste slaget. Visserligen är madame sjelf ett mycket bildadt fruntimmer med ren pariserdialekt, men af de öfriga fyra damerna äro två från Yorkshire, en från Lancashire och en från Northamtonshire och ingen af dem kan så mycket franska som jag. En af herrarnve är fran Havana, den andre från Buenos Ayres, den tredje från Wallachiet. Men så lärer det vara i alla bättre pensioner i Paris, och jag vinner sannolikt ingenting på att flytta. Dessutom är madame en res spektabel enkefru, det har jag hört henne säga många gänger, och hennes man, som var öf erste, stupade vid Solferino. Hon har många fina bekantskaper, hvilka omfatta mig med mycken välvilj. Det är isynnerhet en af dessa bekantskaper, en grefvinna de Bassancourt, som tyckes vilja åtaga sig min pariser-uppfostran och sig ut magasm. lofvat f a mig in uti stora verlden. Hor len dam af det yppersta chic, såsom det här heter, och jag kan troligtvis skatta mig mycI ket lycklig öfver att hafva vunnit hennes vänskap, ehuru hon ofta förefaller mig bra mycket excentrisk. Om jag icke misstager mig alltför mycket, är det just grefvinnan de Bassancourt, som författat en Guide des gens du monde, en liten förträfflig afhandling öfver bästa sättet att kläda sig och skicka sig i stora verlden; men grefvinnan är så blygsam, att hon icke vill tillstå si vara författarinna. Hon endast småler, då jag kommer in på det kapitlet och jag lemnar det naturligtvis snart åter för att ej göra henne förlägen. Hon är en så bjertans god själ, fastän man i U. nog skulle tycka henne vara litet underlig. Jag har dock föresatt mig att icke förvånas öfver någonting i denna besynnerliga pariserverld. Häromdagen for jag på visit till grefvinnan. Jag har aldrig hört om hon varit gift och då hon sjelf aldrig talar derom, kan jag naturligtvis icke fråga henne. Men hon måste vara mycket ri ty hon bebor en den täckaste lilia villa i grannskapet af Avenue de Vimperatrice, der blott riktigt fint-fint folk slår upp sina bostäder. Sedan betjenten öfverlemnat mig till kammarjungfrun och kammarjungfrun anmält mig för grefvinnan, blef jag genast insläppt i en salong, möblerad med sådan lyx, att jag icke ens försöker att beskrifva den. I salongen fann jag ett maskeradt fruntimmer. Jag stannade helt förvånad, men den maskerade tilltalade mig, och jag fannl. då genast att det var grefvinnan. Jag vä-. gade fråga, om hon repeterade någon liten. K rnevalsscen, som hon kanske le utföra på furstinnan Metternichs nästa ball Hon umgås naturli s med furstinnan Metternich, och det på ganska intim fot, efter hvad jag hört. Pelite tilltalade namn). folle! svarade grefvinnan. (Hon mig ganska ofta med detta smekTillbaka, vet ni då inte, att det är högsta chic att vara maskerad nu för tiden? Har ni inte sett maskerade damer på promenaden i Boulognerskogen?... Det brukas nul: snart öfverallt, i societeten, på teatern, tilll: och med på förmiddagsvisiter, både dem man gör och dem man tar emot. Jag erinrade mig verkligen hafva hört ta-. las derom hemma i pensionen, men jag hadel. knappt trott derpå. . Vill ni inte också maskera er? fortfor grefvinnan, under det hon bjöd mig plats i en yppig causeuse. Fastän detvore kanske skada på ett sådant ansigte — tillade hon och såg så skalkaktigt på mig genom maskens ögonhalor. Det var dock midtpå dagen, en klar och vacker dag, då solen sken så muntert in mellan de broderade gardinerna. Det var icke en natt i Stora operans foyer eller i furstinnan Metternichs salonger. Ja, ma cheren, sade den maskerade ver Idsdamen, ni bör först väcka uppseende i vår verld genom ert intagande ansigte. Det är något pikant hos er, något föga vanligt i Paris. Sedan kan ni taga mask, men icke ä ännu, ma foi icke ännul.. Och grefvinnan fortfor att betrakta mig, hvarefter hon tillade: Ni behöfver litet hvitt på kinderna.. . åh, mycket hvitt, ser jag. ärg. Er helsa är för god. Ni har alltför liflig Se så, afbryt mnar säga. e skryta med sin friska färg och vilja inte mig icke. Jag vet hvad ni der små tokorna från landet och från England eller Ungern eller hvarifrån ni egentligen höra talas om litet hvitt. e, hör ni: måste!... Magit mig er uppfostran, Petite folle, jag har ju Det måste dock ty jag ty . Om nägra månader, då saisone sluad, då ni dansat och vakat tillräckligt, skall bi inte behöfva så mycket hvitt, som för närvarande. Då kan pi ja med litet rödt kanske. Men först och främst måste ni besagna ej så litet blått. Blått! utropade jag och kom att tänka på röd a i blått fält. Ja, berlinerblått!... . Det är för ådrorna, att göra stora och vackra ådror vid tinninzarne och äfven annorstädes...... Ert hår är harmant, ma belle, och med en liten fin n tegelrödt bör det blifva ännu mer fö sande. Men era ögonbryn äro absolut för jusa. Det gör sig inte bra. Vimåste draga upp en fin och ska arp båge med alldeles ramsvart pensel. Och ögonen... ögonen skola vi vöra större, mycket större, något mer aflånsa, det ger ett smäktande behag at blicken. Om vi sedan taga litet af den der ättikan, som färgar läpparne så gudomligt röda, så commer ni att göra succes, ah, grand SUCcs, nin lilla markisinna. Ursäkta, grefvinna, sade jag, helt för;ryllad af allt detta röda, hvita och blå, en el tricolor, till hvilken hon ville göra mitt tackars ansigte, men aldrig kommer j jag att näla upp mig på det viset Måla uppl afbröt mig grefvinnan, och In won skrattade så att masken höll på att falla et henne. cJa, det heter verkligen maquillage vå värt sprak, men det är minsann ingen vanlig malning. Det är chic, ingenting anvat än chic, begriper ni inte det, markisinna? Tan N