Aftonbladet – 27 februari 1868, sida 2

-1848-—-1852 (5 år), dödsstraffet afskaffadt. 1853—1860 (7 år), dödsstraff (i anledning af de revolutionära rörelserna i Italien) åter stadgadt, men ej tilläm) adt. Sedan 1860 den 10 November är dödsstraffet fortfarande afskaffadt i Toscana. Alltså: Från 1765—1808 (44 år), dödsstraff icke tillämpadt. 1809—1816 (8 år), 6 afrättningar. -1817—1829 (13 år), dödsstraff icke tillämpadt. 1830, 2 afrättningar. -1831—1867 (37 år), icke någon afrättning, eller af 103 år 94 år fria från afrättnngar. Om regering och folk i Toscana verkligen skulle hafva funnit att dödsstraffets icketillämpande under en så lång följd af är, antingen de facto eller till följd af lag, varit ett politiskt misstag eller lemnat ett så ofördelaktigt resultat, som den anonyme förf. föregifver, är det icke tänkbart, att samma regering och folk skulle under så lång tid som skett låtit dervid bero. Det vore ock oförklarligt, i händelse förf:s uppgifter vore sannfärdiga, hvarför Toscanas folk i närvarande stund envist motsätter sig antagandet af en ny kriminallag för konungariket Italien, hvilken skulle återinföra dödsstraffet i denna del af riket. Män af stort anseende, som lefvat i Toscana längre tid, hafva intygat, att dödsstraffets afskaffande icke derstädes föranledt någon märkbar tillökning i grofva brott. Exempelvis må nämnas grefve de Menan, guvernör i Toscana under Napoleon I 5), Puccini, president i kassationsdomstolen i Florens, Lami, generalprokurator, Peri, generaldirektör för fängelserna, Ellero, piof. vid universitetet i Bologna, ledamot af deputerade-kammaren och medlem af nuvarande lagkommissionen för utarbetande af ny strafflag för konungariket Italien. Och påståendet, att Toscana skulle, undantagandes de neapolitanska och sicilianska provinserna, vara den värsta skådeplatsen för mordscener i hela Italien, har uppenbarligen tillkommit under inflytelsen af förf:s allt för lifliga fantasi. Den, som vistats någon tid i Italien, vet allt för väl, att den personliga säkerheten är snarare bättre skyddad i Toscana än i någon annan del af samma konungarike. Den anonyme förf. har gjort sig mycken möda att skildra tillståndet i de schweiziska kantonerna Freiburg och Neuchåtel såsom alldeles förskräckligt sedan dödsstraffet blifvit afskaffadt. Så säger han i afseende på Freiburg (sid. 57), att sedan några år förflutit och reformen blifvit hos folket tillräckligen känd, började brotten i fruktansvärd skala tilltaga 0. s. v. Till bevis härför anföres, att ej mindre än 41 petitioner inkommit med begäran det regeringen måtte återinföra ett straff, hvars frånvaro ur lagen visat så vådliga följder,. Före 1848, då dödsstraffet afskalfades, anmärker han, begingos un-. der en period af 15 är (1833—1848) endast tre brott i kantonen, hvilka kunde beläggas med dödsstraff. Efter 1848 begingos under lika period (1848—1862) 38 brott, och detta, menar han, vara ett alltför högt pris för nöjet att kunna säga sig hafva afskaffat dödsstraffet. Den anonyme förf. säger sig hafva hemtat dessa och öfriga siffror, som anföras (sid. 58) omedelbart ur kantonalarkivens brottmålsstatistiker... Mycket möjligt, men uppgifterna synas ändock bero af misstag. De öfverensstämma icke med de officiella uppgifterna, som mr J. Dubs, departementschef vid regeringen i Bern, afufvit, daterade Bureau Federal de BStatistique den 16 Febr. 1865, till James Henry Patteson, sekreterare vid den af engelska regeringen tillförordnade Capital Punislment Commission 6). önligt dessa officiella uppgifter hafva i kanItonen Freiburg brott i allmänhet blifvit begångna från 1833—1847 (15 år) till ett antal af 934, af 1023 personer; befolkningen 1831: 86.169, från 1848—1862 (15 år) till ett antal af 1091, af 1135 personer; befolkningen 1850: 99,805 och 1860: 105,523. Brott emot personers lif och helsa: 1833—1847 sussensenennn rna 169. 1848—1862 .... vc 139. Brott emot personers lif: 1833—1847 sosessenennnen nen 19. 1848—1862 ss sinssees oasna 45. Bland de senare brotten hafva barnamord ökats från 8 till 15, dråp 5 15, mord I 5 Af dessa siffror framgår, som mr Dubs anmärker, 1) att brott emot personers lif och helsa icke, i förhållande till den ökade folkmängdem tillväxt efter dödsstraffets afskaffande 2) att brott emot persons lif visserligen ökats under perioden 1848—1863 i större proportion än folkmängden vunnit tillökning; men, säger han, ni skulle mycket misstaga er, om ni skulle tillskrifva denna tillväxt dödsstraffets afskaffande, alldenstund den har varit rent tillfällig och en tredjedel af brottslingarnes antal har varit främlingar. Om man jemför mr Dubs uppgifter med den anonyme författarens, visar sig, att bland 5) Sclopis: La domination frangaise en Italie. Paris 1861, p. 84. 6) Aftryckt i bilagorna till Report of the Capital Punishment Commission. vas. 5H59.