Aftonbladet – 26 februari 1868, sida 2

wgslagstiftning, som den man ifrågasätter för ; be vitbetssockertillverkningen. Vi veta äfven vä rycket väl, att principen för densamma, till-!de impad på åtskilliga andra näringsgrenar, äf itteligen kan visas leda till verkliga absurve iteter. så Bäst vore således om denna undantagstu ugstiftning kunde undvikas. si Dertill finnes också en ganska lätt ochfa nkel utväg, men också blott en enda:lde ockertulens upphäfvande. Kunde staten und-!fr ara den inkomst, som statsmakterna hittills vi nsett sig böra bereda genom sockertullen,ti å mötte naturligtvis icke något hinder förg ockertullens afskaffande. Det funnes då-!m nera icke något skäl att underkasta till-lte erkningen af hvitbetssocker någon undan-di agslagstiftning, och man vore qvitt alla dejt ster, som dess införande niåste medföra,lb mt de kostnader och obehag, som säkertv Nlifva oskiljaktiga från dess upprätthållande. å Men man skall troligen svara, att staten å cke kan undvara ifrågavarande, till öfver 4lst nillioner rdr uppgående, inkomst. Det är letta äfven vi befara, huru gerna vi änly skulle se att, genom minskning i statsp utgifterna eller genom tillväxt på andralt attetitlar utan afgifternas höjande, den-!g samma kunde blifva obehöflig. Det ärlg lerföre vi anse det vara af vigt att tillse, att! k lenna inkomst också kommer staten tillgodo. g Den vid första påseende ganska brydsamma frågan blir mycket enkel blott man vehåller väl i sigte hvåd sockertullen är. Må ; nan städse ihågkomma, att sockertullen är en 1 veskaltning, genom hvilken årligen ur folkets ickor uttagas öfver 4, millioner rdr. Denna nga börda bär folket, väl icke utan att inna dess tyngd, men dock utan att klaga, lerföre att man antager, att den är oundviklig för statens behof. Men är det någon vimlighet uti att folket skulle vilja betalar; dessa 4 millioner rdr i öfverpris för det soc-, ker, som förbrukas, om det icke skedde för att fylla statens behof, utan för att rikta några enskilda, som befattade sig med odling af hvitbetor och tillverkning af hvit-, betssocker? Vi tro det verkligen icke. Hvar och en som nu kommer att tänka på, att; man för hvarje skålpund socker man köper, l; får erlägga en skatt af 14 öre, kan väl anse ( detta tungt, men man finner sig deri, eme-l, dan man vet, att staten för sina ändamall har behof af denna afgift; men hvad skullel; man tänka och känna om man visste, att 1 1 J l ; ; denna dryga afgift erlades, icke till staten, utan till ett fåtal fabrikanter och jordbrukare? Men just derhän skall det småningom komma om sockertullen bibehålles, men hvitbetssockertillverkningen . fortfarande lemnas obeskattad. Och det stannar icke dervid. Vi ha utgått från det antagande, att staten icke kan undvara den inkomst, som den hittills haft att påräkna af sockertullen. Om. iledes, genom hvitbetssockertillverkningens tillväxt, den inkomst, -sockertullen lemnar, efter hand minskas, måste representationen uppsöka andra skattetitlar för att atkomma ett motsvarande belopp till statsbehofvens fyllande. Folket skulie således blott fortfarande få betala samma öfverpris på sockret som tillförene, utan på samma gång nya skatter till staten till samma belopp som statens inkomst af sockertullen förr utgjort. Till och med de, som nu kämpa för hvitbetssockertillverkningens skattefrihet, tyckas nödsakade att vidgå orimligheten af ett sådant tillstånd. Så medgifver sjelfva Dagligt Allehanda gång efter annan indirekt, att den tidpunkt varder kommande då en beskattning måste läggas på ifrågavarande tillverkning. Då hvitbetsodlingen vunnit en allmännare utbredning och flera sockerbruk anlagts, hvilka fått utan särskild skatt arbeta under några år, då tyckes först tiden vara inne att väcka fråga om särskild beskattning på den inhemska rörelsen — yttrade D. A. för några dagar sedan. TI en senare uppsats säger D. A., att när hvitbetsodlingen en gång vunnit allmän utbredning, så att jordbrakarne, och deras arbetare blifvit dervid 8ka vaka som nu vid potatesodling, åå skall icke beskattning förmå dem att upphöra med en så fördelaktig produktion; och slutligen yttrar bladet, på talom hvitbetssockerfabrikerna, att de, för att uppstå, måste ega utsigt att få arbeta utan skatt, åtminstone tilldess de hunnit införtjena en del af den dyra anläggningskostnadenm. Vi bedja våra läsare lägga väl märke till dessa Allehandas resonnemanger. Genom dem medgifves i sjelfva verket principen af särskild beskattning på tillverkningen af hvitbetssocker och ohållbarheten i längden af en lagstiftning, som bibehölle införselstull å socker, men lemnade tillverkningen af hvitbetssocker skattefri. Hela tvisten är härigenom reducerad till en tidsfråga. Vi tro att det icke skall blifva svårt att öfvertyga hvarje fördomsfri och opartisk läsare derom, att ju förr denna beskattning införes, desto bättre både för staten, för folket, för representationen och äfven dem;) som kunna vilja odla hvitbetor och af dem tillverka socker. Det vore bäst för staten, säga vi, ty hon ginge då icke miste om de afgifter, som folkets ombud anvisat för statsbehofvens fyllande, men hvilka skulle af folket utgöras utan att komma statsverket till godo. Det belopp, som staten redan nu i detta afseende går miste om, är i sanning ingen obetydlighet. En utredning af ämnet, som i slutet af förlidet år i värt blad meddelades, och hvilken oss veterligen icke blifvit vederlagd, visade, att statens förlust genom af hvitbetssockertillverkningen minskad tullinkomst redan kan antagas på sista tiden ha årligen uppgått till omkring 230,000 rdr. Vi påstå för ingen del att hela detta belopp kommit hvitbetssockerfabriken i Landskrona till godo såsom premium på dess tillverkning, ty det är ganska antagligt att någon del deraf kommit odlarne af hvitatt undkomma från denna vidsträckta slätt; mellan dem och bergen låg visserligen det: förutnämnda träsket, der indianerna öfverallt mötte de flyende och ofvanför Forty Fort hade de också samlat sig för att afskära återtåget dit: Men Monockonok-ön låg i nästan i linie med slagfältet, och ehuru strömmen var något uppsvälld efter sista regnet, var det dock för en god simmare icke svårt att uppna ön; afståndet derifrån till andra aotrandan ara kbartara nanh från danna