Aftonbladet – 21 februari 1868, sida 2

dö ofvanpå; men hittills har detta sätt attha öka niaten ej varit begagnadt af de bättre lat ottade klasserna i samhället. För omkring m 10 månader sedan stod emellertid en artikeljhi det svenska Aftonbladet, hvari det berät-oc jades, att kapten Dahler, vid norska gardet E Stockholm, anställt försök i norska gardets si kasern med tre maträtter, nemligen vattgröt, kl öttsoppa Sch Arter ned fläsk, alt dessa för-in sök utfallit tillfredsställande, och att han fatt 12 atent på att konstruera en apparat för mma ändamål. Nu framkommo upply ningar i de norska tidningarne, hvari det s es att detta kokning väl kändt på mänga ställen i Norge, att särskildt en öfverkare Larsen i Kristiania anställt lyckade försök, och att man på landbohöiskolen i Kjöbenhavn likaledes sökt dehua kokningsmetod. Detta var äfvan fallet. Då dr Krabbe 1866 försökt bestämma den värmegrad, vid hvilken trikinerna dö, och funnit att den var 459 R., hade man straxt lagt märke till hur låncsamt värinen inträngde i öttet när vattnet hunnit kokpunkten, samt isynnerhet till den utomordentliga olikhet som till och med efter flera timmars kokning rådde i äfseehde på värmegraden i de olika delarne af köttet. Docenten Fjord hade derT för redan då riktat sin uppmärksamhet på jelfva kokningsakten tch anställt en serie af försök 1 den riktningen. ln skinka på åtta marker blef lagd i en kittel med kallt vatten, och värmegraden var då den sattes på elden 909 R. Man anbragte tre termometrar på olika ställen i skinkan, och det visade sig då att efter en halftimmes kokning termometrarne höllo 15!29, 42!29 och 369, efter 1!20 timme 41!25; 620 och 709, samt efter 2 timmar 529 och 729 R. los en skinka på 16 marker visade termometrarne efter 2!2 timmas kokning 299, 509 och 569 R. Ju större stycket var som skulle kokas, desto längre tid åtgick för värmen att intränga. Han hade genom dessa försök kommit på den tanken, om man ej kunde bespara mycken tid och bränsle genom att låta det varma vattnet meddela sin värma åt köttet och derigenom frambringa de förändringar detta, som göra att vi kalla det kokt. När vattnet hunnit 869 R. kan det, som bekant, ej blifva varmare, utan bortdunstar, d. v.s. antager en luftformig gestalt. Kunde man nu hindra dessa varma dunster att åtskiljas, skulle man ju kunna begagna dem till att uppvärma köttet eller det näringsmedel man vill ha beredt till mat. Det är just detta man gör när man sätter grötgrytan, sedan den kommit i kokning, i gen, eller den kokande soppan med kött i hökorgen. Det är värmen och icke kokningen som gör vara näringsmedel möra. Han anställde då atskilliga försök, och det visade om det togs af elden så snart värmegraden var uppnådd, och tillika med soppgrytan sattes 1 en hökorg, efter flera timmars för lopp var fullkomligt kokt, ja, bättre kok vanligt, emedan alla delar voro mera j behandlade och förlusten af näring långt .mindre än vid den vanliga kokningen. År 1867 fortsattes försöken, sedan hr Fjord genom anslag blifvit satt i stånd att anskaffa ett antal olika apparater. Dahlers apparat försökte han först. Den består af en fyrkantig trälåda af 3 lispunds vigt och 3 fots höjd samt invändigt fodrad med kohår och beklädd med ett svart tyg. Det är blott så stort rum lemnadt qvar, att en kittel kan nedsättas deri sålunda, att den noga omslutes af stoppningen. Kittelns lock täckes af en kudde, som likaledes är stoppad hh fin U — HÄ Imed kohår och som sluter tätt till sidorna, så att ingen ånga kan tränga ut. Det visade sig, att den vanliga höläådan lika bra I som Dahlers apparat skyddar för afkylning. när man ofvanpå kitteln lägger en kudde, som är stoppad med bomull eller fjäder. En sådan hölåda kostar ingenting, hvar och en kan skaffa sig den, och man kan begagna sina egna pannor när man förut afpassat hålet. Den apparat docenten Fjord efter mång försök funnit vara den ändamålsenligaste ä en papplåda, som utvändigt är öfverdragen med lärft och invändigt är stoppad med ett hvarf bomull af två tums tjocklek. Inuti denna låda sättes en cylinderformig bleckli r noga in i fördjupningen; den fvantill af en kudde, som likaledes är stoppad med bomull. När nu kitteln, som stär på elden, kommit i kokning, tages den af, sättes ned i blecklådan, öfvertäckes med kudden, och ängan, som ej kan slippa ut, tillreder då maten. kn soppkittel, som rymde 12 stop, togs af elden då vattnet hunnit 809 R. eller kokpunkten, och nedsattes i blecklådan. Efter 3 timmars förlopp var vattnets värmegrad 749 och efter ytterligare 12 timmar 629. Man bör komma ihåg att maten ännu är så varm att man ej kan äta den utan att bränna sig; först vid 549 är är den så starkt afkyld att den kan förtä Ju mindre vattenmängden är, desto hastig försiggår afsvalningen; sålunda hade vattnet i en kittel på 2!e stop efter 3 timmars för lopp sjunkit ned till 67;9. Han har emellertid ej varit ensam om dessa försök, utan en stor del husmödrar ha li sina hem troligen stått honom bi och meddelat honom sina erfarenheter, och öfverallt, der man förnuftigt följt hans anvisning, har hans metod vunnit seger öfver den . vanliga kokningen. Försöken äro gjorda med vattgröt, soppa med kött, ärter med fläsk och , salunda med rätter, som ständigt användas i mindre hushäll. I atseende på finare anrättningar äro ännu ej tillkligt många försök gjorda att han tilltror g kunna tillstyrka apparatens användning fven för dessa. Det är sålunda de små hushållen som väsentligast skola draga nytta af EEE ooo ora fästningen. Bort, säger jag! Lemna qvinnorna ät min omsorg. Tane siönk afsvimmad i systerns armar och