Aftonbladet – 20 februari 1868, sida 3

tionde. Bålsmanshållet utgöres dels af rotering och dels af rusthåll för anslagna heiimansräntor. Det ä således grundadt på förhållanden fullkomligt likartade, antingen med dem hvarur roterade infanteriet eller med dem hvarur rusthållsrytteriet uppkotimit. Åfven de hemman, som äro underkastade ständigt båtsmanshåll, häfva genom flera påbud blifvit befriade från utskrifning; men för att undvika en tröttande vidlyftighet med citationer, vill jäg öndest nämna riksdagsbeslutet den 3 Januari 1683, sid. 22. Dessa kontrakt, kongl. påbud och riksdagsbeslut hafva aldrig blifvit upphäfda och ega således än i dag lagligen bindande kraft. Enväldige regonter hafve visserligen öfverträdt dem, men de hafva också erkänt de förbindelser, som de innehålla. Öfverträdandet af en läg innebär dessutom alldeles icke dess upphäfvande, emedan en lag endast kan upphäfvas genom en annan, och någon sådan hafva vi ej ännu fått, derföre stå båda parternas förpligtelser qvar. Snart efter indelningsverkets inrättande, då denna så ofia prisade inröttning skulle i kriget undergå sitt första prof, uthärdades detta ej Dättre, än att Carl XII redan år 1700 behöfde anbefalla så kallade tremännings regementens uppsättande samt framdeles fyroch och femmänningsregementen, hvilka rustoch rotehållare måste anskaffa utöfver hvad knektekontrakten föreskrefvo. Slutligen tvingade nödvändigheten honom till utskrifning efter xmantal, och landshöfdingarne befalldes upprätta rullor på alla, som kunde komma i fråga till utskrifning, och som icke bodde påt sådana hemmun, som bidrog till inde ta härens underhåll; — ett mycket mä keligt undantag, som bevisar att han icke glömt deras rätt att vara fria från utskrifning, Ännu i Gustaf den tredjes tid erkände regenten ulskrifvingsfriheten för dem som bidrogo till indelta härens underhåll; Denne konungs bref den 15 Augusti 1777. angående norra sqvadronens af Bohus läns dragonregementes förändring till infanteri, innehåller: Vi erinre oss nogsamt, att allt det öfriga infanteriet anskaffas och lönas af landets invånare på ofvannämnda sätt, endast för att vara frie för utskrifning till landets försvar, utan eftergift af någon penning i de ordinarie hemmansräntor eller andra kronoutskylder,. Det var Gustaf IV Adolf förbehållet att, med åberopande af sina konungsliga rättigheter enligt rikets grundlagar, men förglömmande undersåtares rättigheter efter rikets allmänna lagar och konungars löften, till sin och fäderneslandets olycka, den 14 I 1808 utfärda kungörelse rörande en landtvärnsinrättning, hvarigenom alla landets ynglingar mellan 18 och 25 år af hvad stånd som helst, såvida de icke förut voro inskrifna till krigstjenst, skulle utskrifvas. Denne konungs och denna inrättnings öden tillhöra historien, och jag skulle ej nämnt ett ord om dem, derest icke landtvärnsinrättningen gifvit anledning till en annan, som tillhör vår tid, nemligen beväringsinrättningen, hvilken är vår tids utskrifning. Är 1809 satt en annan konung på vår urgamla tron och afgaf proposition, den 30 Oktober, om en allmän nationalbeväring. Denna proposition innehöll bland annat, att, I följd med beväringsinrättningen, skulle upphöra under krigstider alla rekryteringsförbindelser för rustoch rotehållare; och visar således, sit denne konung icke glömt dessa sina undersatares rättigheter. Propositionen återtogs väl af konungen den 23 November 1809 på bondeståndets, genom deputation, derom gjorda anhållan; men vid samma riksdag, efter åtskilliga skrifvelser mellan konungen och ständerna, anmälde dessa den 10 April 1810 sitt beslut om extra rotering, som skulle uppsättas endast i krig, och, om sådant skulle inträffa innan roteringen hunne afslutas, beviljande af förstärkningsmanskap, när rikets gränser af fiendtligt anfall hotades eller oroades. Deri gjordes förbehåll om föratnämnda försvinnande af rustoch rotehållares rekryteringsskyldighet i Krig: På grund af rikets ständers berörda beslut utfärdade K. M:t kungörelse den 23 April 1811 om uttagande af 15,000 man förstärkningsmanskap, som ej skulle från hemorten afgå, utan endast der i beredskap hållas... Det bör icke vara obekant, hvilken oro detta i sig sjelf moderata påbud åstadkom i många delar af landet, och länge skall det minnas i den provins jag tillhör, der det åstadkom allvarsamma oroligheter och spillande af medborgares blod. År 1812 den 30 April afgafs K. M:ts nåd. proposition till rikets ständer om en förändring i utskrifningssättet af det fastställda förstärkningsmanskapet... Det förtjenar anmärkas att, likasom K. M:t, efter att i rubriken och början af denna regeringshandling begagnat ordet förstärkningsmanskap, återtog den uti k. propositionen den 30 Jktober 1809 begagnade benämning beväringsnanskap, så begagnade ock rikets ständer, uti deas den 23 Maj 1812 gifna underd. svar, endast i rjan deraf förutnämnda, om oroligheter och nissnöje erinrande namn, men nyttjade i fortsättvingen af skrifvelsen benämningen beväringsnanskap, så att både konung och ständer då anogo detta ännu brukade namn på utskrifningen, om K. M:t i propositionen begärt. Utaf innehållet i båda dessa handlingar, som ligga till rund för närvarande beväringsinrättning, bör jag ndast anföra, att de begge försäkra rustoch votehållare om befrielse från rekryteringsskyldigwet i krig, och att K. M:t då erhöll rätt att beväringsmanskapet, klass efter klass, uppbåda och ill krigstjenst inöfva. Jag har ansett denna i möjligaste måtto samnanträngda framställning nödig, för att visa wru skyldigheten att personligen deltaga uti äderneslandets försvar blifvit under olika tiler fullgjord efter olika beräkningsgrunder och olika benämningar, allt efter som de gamla srunderna befunnits olämpliga eller orättvisa ch de gamla benämningarne blifvit oegentliga ler förhatliga. Saken har varit den samma, nen namnen och formerna hafva förändrats. Såunda uppkommo, i stället för folkuppbådet, utkrifningarne, hvilka ersattes af indelningsverket, ch i vår tid, jemte detta, beväringen, som verkigen är, hvad den af de båda statsmakterna kaldes vid inrättandet, en utskrifning. För delagande i denna utskrifning har eftergifvits rustch rotehållares skyldighet att rekrytera, så länge rig varar och någon tid derefter. Enär ingen rustningseller roteringsskyldighet innes utan mot oförtydbara och qvarstående stadanden om befrielse att på annat sätt deltaga i iderneslandets försvar, och enär, om ett åtagande ortfarande skall vara förbindande för den ena paren, det deremot gifna löftet måste äfven vara lika indande för den andra, hoppas jag att ingen, som ned uppmärksamhet och oväld granskar, pröfvar ch bedömer de förhållanden, ur hvilka indelningserket uppkommit, och de lagar, som ligga till rund derför, skall komma till annan slutsats än tt, om staten ej kan undvara deltagande i utkrifning till krigstjenst af dem, som bo på den ndelta jorden, så bör rustoch roteringsskyldigeten upphöra. Det är klart att statsmakterna kunna, utan hänyn till rustoch rotehållares på gifna försäkrinar grundade rättmätiga anspråk, fatta sina beslut; en om så sker, så är det derför att makten deril förefinnes; ty förgäfves skall man söka någon nnan rätt dertill än den starkares att lägga ördor på den svagare, Jag älskar tro att den ag är aflägse, då en sådan rätt får göra sig gälnde i vårt land, emedan historien vittnar, att der en tagit öfverhanden, hafva dess följder ej varit oda. Emedan försvararne, man må säga beundrarne, y sådana finnas äfven, af vår krigsorganisation åstå, att klagomålen öfver dettryckande deri äro befogade, och att kostnaderna derför är mindre n en annan organisation skulle kräfva, torde det ara skäl att något beröra äfven den statsekononiska sidan af vårt indelningsverk. Om man beknar årliga kostnaden för hvarje roteradt eller. sån rusthåll dertill förvandladt infanterinummer 1 123 rdr, så uppkommer, efter denna medel-)eräkning, för i rundt tal 23,100 nummer, en mma af 2,887,500 rdr, och kostnaden för hvarje ! ummer i kavalleriet till i medeltal 350 rdr, sål: NN An AAA 4 vr