Aftonbladet – 20 februari 1868, sida 3

väl (1 statsräkenskaperiia 2) upptagna) 2,838,380 riksdaler riksmynt, som bekostas årligen af rustoch rotehållare vid landtarmen, utan någon afquittning på andra utskylder till staten, men för den utlofvade friheten från utskrifning. Denna summa är större än heta landets bevillning under något af de senare åren. Då härtill kommer, att denna betydande utgift icke allenast drabbar endast en näringsgren, utan är äfven på denna såi högsta måtto olika fördelad, attaf landets omkring 66,000 hela hemman blott omkring 40,000 deri deltaga, och att fördelningen jemväl mellan hemmanen, både af kostnader och anslag för deras bestridande, är så ojemn som den nästan kan vara; så lärer det ej vara för mycket sagdt, om man påstår, att en sådan fördelning är lika mycket oklok i statsekonomiskt hänseende, som den är orättvis. För att icke nödgas här upptaga utrymme med framdragande af dess ojemnheter, har jag bifogat några bilagor, som rekommenderas till Skårskådande af dem, som vilja göra sig någon reda för, huru kostnaderna vid indelningsverket äro fördelade på hemmantal och på hemmanstaxeringsvärde, samt huru olika stora de äro för olika nummer tillj och med inom samma regemente, äfvensom huru fördelningen af anslagen, som staten lemnat, icke står i något förhållande till utgifterna, hvarföre de äro lemnade. Det är icke ensamt i afseende på ofvannämnda utgifters belopp rustoch rotehållare äro i ett undantagsförhållande till staten i sin helhet, i hvad som rörer försvarsväsendet. Förut är nämndt, att id tiden för indelningsverkets upprättande fanns värfvadt kavalleri 11,000 man och infanteri 17,200, tillsammans 28,200 man. Det indelta kavalleriet utgjorde 7500 man, infanteriet 17,800, tillsammans 25,300 man. Den värfvade styrkan var således då 2900 man större än den indelta. Nu deremot hafva vi indelt infanteri i rundt tal 23,100 man och kavalleri 3,700, tillsammans 26,800 man, hvaremot det värfvade infanteriet i rundt tal kan beräknas till 2200 och kavalleriet till 1000 man, tillsammans 3200 män; således nu 23,600 man mera indelta trupper än värfvade. Emedan den värfvade stammen, som vid indelningsverkets början var något talrikare än den indelta truppen, nu försvunnit till en obetydlighet jemförd med denna, har, under tidernas lopp, förhållandet blifvit omvändt, så att hvad som var ämnadt till förstärkning blifvit stam. Denra omständighet åstadkommer en ökad tunga för dem, som skola bekosta indelta truppens underhåll, derigenom att de nu ensamme underhålla nästan hela den stående armån, då staten förut underhöll stammen, men rustoch rotehållare förstärkningen till denna. Att hela antalet är mindre nu än vid indelningsverkets upprättande förändrar ingenting i den olika proportionen mellan bördorna vid de olika tiderna, eller upphäfver det förhållandet, att den hufvudsakliga kostnaden vid underhållet af armåens manskap blifvit förflyttad från det allmänna på en del medborgare. Grunden för indelta armåns underhåll är så sammanbunden med vårt invecklade beskattningsisende, att hvarje nämnbar förenkling eller förbättring i detta blir omöjlig, så länge indelningsverket qvarstår till sina hutvudgrunder orubbadt. Allt arbete, som är verkstäldt och återstår att verkställa, för -att i beskattningsväsendet kunna taga första steget till förenkling, hvilket måste ske med grundskatternas försvinnande på ett eller annat sätt, blir förspilld möda, så länge en så betydande del af dessa grundskatter, som den till indelta armens underhåll anslagna, qvarstår ovidrörd; ty det låter knappt tänkas och händer säkerligen icke, att denna stora och eftersträfvansvärda reform kan genomföras, utan att den blir allmän, d. v. s., alla få lika rätt och lika skyldighet att aflösa sina grundskatter. För hela vårt beskattningsväsendes organisation på enklare och riktigare grunder blir det förljaktligen nödigt att rubba indelningsverkets hufvudgrunder, dermed att dertill anslagna grundskatter blifvit ställda i samma förhållande som statens öfriga. En sådan reform i vårt beskattningsväsende skall jemväl betydligt underlätta genomförandet af en annan, som äfven står på dagordningen, nemligen embetsverkens omorganisation, emedan denna lättare verkälles, om alla kamerala göromål, som äro oskiljktiga från nuvarande militärekonomi, försvinz. och 2Zcuna ekonomi ordnas enkel som den bör vara. Mycket mera kunde anföras, för att visa nödvändigheten och rättvisan af de förändringar jag ämnar föreslå; men framställningen har redan vuxit utöfver det vanliga omfånget af en motion. Jag vill derföre till slut yttra, att jag mer än väl inser, det genomgripande förändringar I så vigtiga frågor, som den om en förändrad organisation af rrunderna för försvarsväsendet, hvarken utan våda kunna eller utan skadlig rubbning af rättsförhålanden böra, verkställas med skyndsamhet, än mindre brådska. Det är tvärtom, enligt min åsigt, nödvändigt att fatta sådana beslut, att den ena organisationen småningom aflöser den andra, eller, med andra ord, att det nya växer upp under samma tid som det gamla försvinner, så att vi vid intet illfälle under förändringen befinna oss svagare än mu, utan, under fortgången deraf, se vårt försvarssende tillväxa i kraft, på samma gång nationens örmåga att bekosta utgitterna ökas derigenom att le blifva, såvidt möjligt är, jemnt fördelade. Då det ligger utom min förmåga att framlägga letaljerade förslag, och då sådant dessutom torde rara öfverflödigt, emedan dertill äro större krafer att påräkna, så vill jag endast angifva de hufrudgrunder, efter hvilka jag anser vårt försvarsräsende böra ordnas. Jag föreslår alltså, att rikslagen för sin del besluter: 1:0) att hvarje vapenför svensk man har lika pligt till deltagande i fäderneslandets försvar; 2:0) att på statens bekostnad underhålles så stor stam för armån, som anses nödig för att gifva fasthet åt den del, som uttages enligt första punkten, och för att minska de uppoffringar, som blifva oundvikliga, derest denna del skall gifvas en fullständig krigsbildning; 3:0) att, i följd härmed, indelningsverket upphäfves, såvidt det rörer åliggande för viss jord eller lägenhet att uppsätta och utrusta manskap till armån eller flottan; oc 4!0) att dessa förändringar verkställas under loppet af så lång tid, som finnes lämplig, samt med vilkor, som, efter utredning oc pröfning, kunna grundas på billighet och rättvisa. I anledning af förevarande frågas vidsträckta mfång och stora vigt, anhåller jag 5:0) att ett särskildt utskott nedsättes för densammas behandling. (Insändt.) Om tiden för lagning af landsvägar. Med lika ledsnad som fö