Aftonbladet – 20 februari 1868, sida 3

(Insändt.) Om tiden för lagning af landsvägar. Med lika ledsnad som förvåning finner insändaren, att första kammaren tillstyrkt antagandet af en lag, som ålägger landsvägsunderhållsskyldig att verkställa väglagning under tiden emellan den 1 Oktober och I November. Hvad som gifvit anledning till ett sådant lagförslag är svårt att utforska. Det vissa är, att det icke kan vara egennytta hos första kammarens vägunderhållningsskyldiga ledamöter. Vägunderhållet är emellertid i sig sjelft ett så tryckande onus, att det i sanning icke borde göras, outhärdligt genom en orimlig lagstiftning. Det är knappast möj jligt att för väglagningen välja en mera olämpliv ärstid än Oktober månad. Vi ägarne till grusgroparne äro da oftast nästan orfarbara eller grustägterna fyllda af vatten. Landsvägarne i äro då vanligen förut djupa och blifva det ännu mera genom pafyllande af vattendränkt grus; arbetet blir derjemte långsamt och kostsamt, emedan det väta, tunga gruset endast i små lass kan framköras i de djupa vägarne. En stor del af det påförda gruset flyter sedan under hösten och vintern bort med regnoch snövattnet och fyller .landsvägarnes diken, af hvilkas uppdämda vatten vägarne än mera uppblötas. Dertill kommer bristande tid till väglagningen denna årstid. Vanligen är ännu icke skörden afslutad, åtminstone icke den af rotfrukter, och stundom har icke ens arbetet med sådden tillfullo medhunnits. I alla händelser är nu tiden inne för höstplöjningen, hvarjemte tröskning och arbeten at många slag taga landtmannens tid träget i anspråk. Sist kommer tjenstfolkets flyttningstid med thy åtföljande slankvecka, hvaruuder föga eller intet arbete hinner uträttas. Att väglagning under sommareller vintertiden, då a vägarne vanligen i alla fall äro bra icke bör ega rum, medgitves, men att ilag föreskrifva när väglagningen skallske, torde vara ika olämpligt som att lagstifta om tiden för landtmannens öfriga göromål. Regeln måste vara: goda vägar. Huru dessa bäst åstad