i uppförandet af offentliga byggnader, men storre frikostighet i anslag till sedlighetens och folkupplysningens befrämjande. Som kandidater egnade att i storthinget verka för detta program nämnas hrr Didrik Iversen, Joh. Krogness, Ingebrigt Seether och den gamle Ole Solberg. Ett stort möte har nyligen hållits i Melhus för diskuterande af stadgar, men om dess förhandlingar har man sig intet bekant, emedan tidningsreferenter ej fingo tillträde, en åtgärd som at en del af föreningens egna medlemmar ogillats. Om den afvikne skeppsredarn Pande i Tönsberg och hans affärsverksamhet berättas fölÅ jande detaljer. Han började sin aftörsverkTamhet med inköp af några smärre fartyg, och utvidgade den efterhand, dels med länta penningar, dels derigenom att vänner och bekanta insatte sina penningar i fartygslotter hos honom. Då Pande alltid var korrespondentredaren, dröjde det ej länge innan han skaffade sig sådana förbindelser att han kunde disponera öfver stora kapitaler både iinoch utlandet. — Dertill kom hans rastlösa drift och affärsskicklighet i förening med en djerfhet som gjorde att han vägade hvad andra ej tordes inlåta sig på. Allt gick godt till 1863, da han började de yexeloperationer som nu störtat honom. Man uppgifver att han skall ha förfalskat värdepapper till ett belopp af 30,000 spd. Ilan skildras för öfrigt som en bjelpsam, g gästfri och godhjertad man.