Aftonbladet – 14 februari 1868, sida 2

UTRIKES. 1 NORDTYSKLAND. De hannoveranska beväringarne ha icke såsom ett i går af oss omnämndt telegram från Paris till Kölnische Zeitung uppgaf, blifvit uppmanade att lemna franska området, dit de tagit sin tilllykt, utan, efte: hvad La France upplyser, blott satta ur stånd att blottställa det goda förhållande, som för närvarande råder mellan kabinetterna i Paris och Berlin. Officerarne, son anförde flyktingarne, ha nemligen blifvit irternerade 1 Bourges och deras soldater spriddv i byarne i Champagne. Från Berlin för säkras för öfrigt, att denna sak aldrig oroa de två regeringar som den rörde och att in gen depesch eller not blifvit vexlad, der emellan i detta ämne. Enkla muntliga sam; tal ha varit tillräckliga för att utjemna all svårigheter, för såvidt dylika förefunnits. SYD-TYSKLAND. Ministern v. Varnbäler hade i wirtembergska deputeradekammarens session den 6 dennes följande yttrande om den närvarande situationen: Af året 1866 dundrar ännu etc återljud; och så länge detta tillstånd fortfar, kan det icke bli fråga om lugn och varaktig afväpning i Europa. Jag har emellertid ännu icke förlorat tron på fredens upprätthållande, jag tror icke, att krig kommer att! i föras utan tvingande skäl. Men att tro, att krig hör till omöjligheternas område, vore straffbart lättsinne. Så länge denna möjlighet faller alla andra stater i ögonen, böra vi icke vilja vara klokare. Om molnen skingra sig, då kan man tänka på reducering af anspråken. Krigsdepartementschefen general-major v. Wagners uttalande vid samma tillfälle lydde derpå, att i en tid då det kunde förutses att krig skulle komma, i en sådan tid vore det en hederspligt att organisera sig så, att man kunde bestå faran med heder. ÖSTERRIKE. Inbjudningen till en honvedsbal i Pressburg, hvilken nyligen ingick till kommendanten derstädes, fältmarskalken grefve Neipperg, genom en deputation och det vresiga mottagande densamma fick röna, gör i Ungern ovanligt uppseende. Pesther Lloyd berättar förloppet sålunda: Deputationen. blef mottagen i arme-divisionskansliet i närvaro af flera stabsoch högre officerare. Sedan deputationen framfört sitt ärende, genmälde grefven efter ett kort politiskt preludium, att an visserligen erkände honveds-föreningen såsom en lagligen konstituerad, oklanderlig humanitetsinstitution, men han visste ganska bestämdt, att honveds sträfvade mot sådana mål, som måste förblifva honom såsom kejserlig officer fjerran. Vidare anförde han, bland annat, att han bestämdt visste att honveds syftade derhän att hellre i dag än i morgon bringa den kejserliga österrikiska armen öfver gränsen, äfvensom att de uppreste monumenter åt en neslig förgången tid och satte fläckar på den ärofulla kejserliga armåens historia; vidare, att denna kejserliga arme, hvilken ensamt var och är i stånd att skydda unionsstaten mot yttre infall och -ensamt garanterade det inre lugnet, icke finge rubbas i sin enhet. Efter allt detta är jag ledsen, mina herrar, att jag nödgas förklara er, att jag måste afslå er bjudning till den ifrågavarande balen, och icke kan tillåta, såsom jag ej heller vid tillfället af den senaste teaterrepresentationen gjorde det, att herrar officerare af härvarande : garnison deltaga i balen. Efter flera andra yttranden slöt grefven med föl jande ord: Och det var detta jag ville säg er. Deputationen drog sig, undvikand hvarje retsamt uppträde, tillbaka. Från Pesth skrifves, att kejsaren afsla; den förut antagna inbjudningen till en läka bal af orsak, som genom ministern gref Wenckheim tillkännagafs, att den kejserli armens officerare blifvit af balkomiten neka inträdeskort. Komitens förfarande hade väc allmän . Erkehertig Henrik, en bror till erkeherti Rainer och kusin till konung Victor Ema nuel, har den 5 dennes i Botzen fullbordat sitt länge omtalta giftermål med fröken Hoffman, dotter till krigsrättsarkivarien Hoffman i Krems. Fröken Hoffman hade någon tid varit fästad vid harmoniteatern i Wien; men under de sista två åren lefde hon men pket tillbakadraget i svågers, doktor penauers i Hiitteldorf familjkrets, der de; genom sitt friska och naturliga väsen likso genom sina yttre företräden tilldragande unga damen hade att bestå mången hård strid mot de förnyade förslag som gjordes för at förmå henne att afstå från sin böjelse; me fröken Hoffman mötte alla anbud med ihä digt motstånd. Den 28 Januari erhöll bri den ett bref från erkehertigen att göra si redo för resan till Botzen och flitigt arbet på brudklädningen, som efter brudgumme önskan skulle bestå i en slät, hvit mussli klädning; nästa bref skulle innehålla när mare bestämmelser. Den 2 Februari erhö fröken Hoffman tillsägelse att resa. I störst hast blefvo de nödvändigaste sakerna inpackade och samma dag på aftonen anträd. des, i sällskap med en syster, brudfärden på vestbanan. Ått meddela de närmaste an. örvandterna kännedom om det föreståend giftermålet var fästmön förbjudet; allt måste försiggå i tysthet. Vid vigseln voro blott systern och en kejserlig notarie närvarande