Aftonbladet – 14 februari 1868, sida 2

NR —— alldeles mellan den stampande, oroliga hästen och fängelsedörren. Slutligen drogos bom marne ifrån, den tunga dörren Sprang up och i den mörka ingången stodo två män som stannat ett ögonblick för att vexla et par ord. Thamerou igenkände genast den ene, hans glimrande uniform och särdeles vackra och värdiga utseende. Hans breda pann och det allvarliga lugn, som utmärkt en star och ädel karakter, gaf honom eljest en viss likhet med general Washington sjelf. I nästa minut kom han ut ur porten. Nu, nu, hviskade betjenten. Thamerot närmade sig långsamt, nästan andlös af oro och fästade sin klara, stadiga blick på generalen, så ihärdigt att han nödj vändigt måste märka det. Hvad betyder detta? sade han och stannade med brefvet i handen, men med genomträngande blick betraktande den ursoa qvinnan, innan han bröt det. Ett bref från — ah, jag ser nu huru det är; och, ni har kommit hela den långa vägen blot: för att få se er man? Och så ung, som ;j ärl Thamerou kunde blott m,ed darrande hand peka på dörren. Min man —fhan är dry, O, lät dem öppna den dörren,, stammad hon. Thameroå kan ej andas förrän de släppa henne in der! Schnyler smålog, vände sig på klacken och knackade åter på Porten. Den sprang genast app. cFör denna unga qvinna till kapten Butlers rum — det ör hans hustru, sade han till angvaktaren. Se till att hon blir aktningsfullt. bemött. Men detta enda möte må ite vara nog; i morgon skall den unge manren flyttas till ett annat ställe, der hans helsa vättre kan vårdas. Innbn han äter steg i sadeln vände sig geteralen till Thamerou och sexe vänligt, näs tan faderligt till henne: Begagna nu tiden väl. stackars barn. Det rar godt att ni mötte mig här, ty om en imme skulle jag varit på väg till lägret igen Forts. följer)