Aftonbladet – 11 februari 1868, sida 3

JA RB (Forts. följer.) ENT Skogssköflingarne. Till konungens befallningshafvande i Umeå hafva nyligen blifvit inlemnade några handlingar rörande skogssköflingarne, af högst märklig beskaffenhet. Vi återgifva dem här nedan utan alla kommentarier. . Vi införa till en början en skrifvelse från skogsinspektören i länet, hr A.M. Österdahl. Den lyder sålunda: Till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Umeå. Under min senaste inspektionsresa efter Vindelns elfdal inom Lappmarken utröntesg, att skogsåverkningarne der fortfarande bedrifvas i större skala än annorstädes inom länet. Den åverkan, som på senare tider visat sig, att genom barkning och inhuggningar skada träden, har efter nämnde elfdal isynnerhet tilltagit. På detta sätt verkställes åverkan mångdubbelt både fortare och tystare än om träden fällas. Gerningsmannen riskerar ej gerna att under en sådan åverkan blifva öfverraskad. De träd, som barkas, skadas endast så mycket att de ej vidare kunna fortväxa, utan aftaga fort i duglighet, hvarföre de icke vidare kunna qvarhållas; och vid åverkan genom halfhuggning göres ej mera arbete, än att träden ej kunna motstå först inträffande storm. Man skulle kunna tänka sig, att en dylik åverkan någon gång kunde ske af okynne, om ej förhållandet vore att denna åverkan senast blifvit beången å flera tusende träd och hufvudsakligen å le bättre. Följden blifver naturligtvis att träden medan de ännu äro användbara, skyndsamt måste till försäljning och afverkning anslås. Dels genom åverkan på nu omförmälde sätt och dels genom trädens fällning hafva inom VII skogsrevieret under sista halfåret blifvit olofligen åverkade och i beslag tagne öfver 20,000 timmer. Hvartill denna skogssköfling leder inses alltför tydligt deraf, att å en mindre trakt inom denna elfdal, hvilken blifvit uppskattad med skogens framtida bestånd kunna lemna 330 st. sågtimmerträd i årlig afkastning, har under förutnämnde halfår derutöver blifvit olofligen åverkadt öfver 3000 timmerträd, hvarigenom skogen å denna trakt redan i det närmaste är spolierad. Under det ställningen inom VII revieret har det bedröfliga utseende, som här blifvit meddeladt, så hafva till mig ingått dels en rapport från skogsuppsyningsmannen Edholm, hvaruti han för olaglig intumning af åverkadt virke anmäler Baggböle skogvaktarne Israel Andersson och Carl Hultdin med uppgift å de personer, som kunna intyga förhållandet; dels vittnesattester från hemmansinnehafvare, som innehålla att de af Baggböle sågverks ombud blifvit uppmanade att göra åverkan, hvilken af dem i följd deraf under många år blifvit föröfvad för ifrågavarande verks räkning, samt att de för sådant virke erhållit förskotter och betalning m. m. De förseelser, som dessa handlingar ådagalägga, om de befinnas riktiga, skulle vara begångna inom VI revieret, och då man samtidigt finner, att inga bemödanden der förmå hindra en olaga skogssköfling, som hotar att göra ett hastigt slut på den ännu qvarvarande skogstillgången, så torde det vara möjligt, att dessa handlingar kunna lemna någon ledning till uptäckande af utgångspunkten för denna skogshärjning. Med afseende derå får jag fästa eder uppmärksamhet på följande: Baggböle s. k. skogvaktare, af hvilka 2:ne uti skogsuppsyningsmannen Edholms rapport angifvas för olaga intumning, äro till en stor del förlagde inom det ifrågavarande revieret. Baggböle lär icke hafva hvarken egna eller privilegii skogar inom denna trakt, och de s.k. skogvaktarnes åligganden. borde således endast kunna vara att tillse, et befolkningen ordentligt till vattendragen nedförer det virke, som Baggböle inköper. Fn sådan tillsyn börde af en enda person kunna handhafvas, hvaremot härtill användes en å två i de flesta byar, hvarigenom de bilda en kedja efter hela Vindeln inom Lappmarken. Erhåller befolkningen förskotter och betalning af sågverksombuden för olofliga hyggen, så är det sannolikt att åverkningarne derigenom både. uppmuntras och åstadkommas. Utbetala verksombuden förskotter för åverkadt virke, så måste väl dessa medel såväl som alla de hafva om händer, för verksegaren redovisas, hvilken om tydliga räkenskaper lemnas honom, ej bör undgå att erhålla kännedom om förhållandet. Så vill det åtminstone synas, om man besinnar, att iverkadt och i beslag taget virke försäljes på öppen auktion för en bestämd summa. Påföres verkspgaren utöfver denna summa utgift för trädens fällning och transport till flottled, så kan väl ingen undgå att inse, om räkenskaperna undergå ringagranskning, att betalning äfven blifvit utgifven r virkets åverkan, hvilket är detsamma som virkets fällning och forsling till flottled. Intumning af åverkadt virke inom 7:de revieret kan ej gerna ega rum utan intummarens kännelom om virkets olagliga beskaffenhet, emedan intet enda träd inom samma revier kan lagligen säljas utan att vara stämpladt med kronans utsyningshammare. Vid alla dessa förhållanden har jag ansett mig vöra till eder öfverlemna den nämnda rapporten och 4 stycken vittnesattester i original samt derrid hemställa om vidtagandet af de åtgärder, som ansen saken kunna föranleda. Umeå den 31 Jan. L868. A. M. Österdahl. Den åberopade rapporten från skogsuppsyvingsmannen Edholm lyder, med sina bilagor, sålunda: Till hr skogsinspektören A. M. Österdahl. ärmed får jag inrapportera, att s.k. BaggböleMoevaktame Israel Andersson och Carl Hultdin omkring den 25 sistlidne Maj, då inspektoren Carl Svedmark i Lycksele befann a i Björksele, härfrån utgingo och tör Baggböle räkning intummade ett större antal sågtimmer, som någon tid rut blifvit olofligen äverkadt i trakten häromring och en del ännu ej ens blifvit taget i belag, hvarefter samma s. k. skogvaktare begåfro ig till Svarttjernarne, norr om Vormsele, på l: wvilka intumning skedde för samma räkning och f ett större parti åverkadt och i beslag taget irke, men hvilket K. M:t och kronan ännu icke ade genom någon försäljning afhändt sig. Samtidigt med de omförmälda s. k. skogvaktares afresa härifrån till Svarttjernarne, afreste äfen inspektor Svedmark till samma trakt. Den lofliga intumningen omkring Björksele kan berittnas af Christotter Hedman, Johan Jansson och Jonas Jonsson den yngre, alla i Björksele, och len å Svarttjernarne af Israel Johansson i Nordans, Erik Mikaelsson, Abraham Johansson och Nils Johansson, alla i Svartliden. Lycksele och Björkele den 9 December 1867. J. Edholm, skogsippsyningsman. Härmedelst intygas det jag vid flere tillfällen inder lonvet af de tiv (10) sistförflutna åren både