Aftonbladet – 5 februari 1868, sida 3

Utförseln var således under femårspårioden 1859—63: af bjelkar och sparrar sju gånger samt af bräder och plankor fyra och en hal? gänger så stor, som under femårsperioden 1834—38, Bjelkar och Bräder och sparrar. plankor, Ar 1864 utfördes k:fot 11,2:30,000. 46,000,000. 1865 -13,800,000. 58,100,000. Ofvanstående tabell visar, att afverkningen af skogarne tilltagit ofantligt och att förbrukningen af skogsprodukter gifvit ökade arbetstillfällen och inkomster. Men detta förhållande, som å ena sidan innebär cen tillökning i landets årliga inkomst och i denna del måste anses såsom tillfredsställande, gifver å andra sidan anledning att befara, det landets skogsresurser äro på väg att uttömmas, något som skulle medföra de sorgligaste följder genom aftagande bördighet icke allenast för skogsväxt, utan äfven för all annan växtlighet, hvilken öfverallt och särskildt i vårt land med dess klimat är i väsentligaste mån beroende af skogarnes bestånd, Den omnämnda farhågan är långt ifrån ogrundad. Redan långliga tider hafva trakter funnits och finnas ännu, hvilka fordom burit präktig skog, omgifvande och beredande bördighet åt deremellan liggande slätter och dalar, hvilka numera, liksom den förut skogbärande marken, förvandlats till ofruktbara, öde hedar. Naturen har hämnats och hämnas för den på henne öfvade förödelse genom att undandraga menniskorna medlen för deras existens. Der menniskan misshandlat och dödat naturen, der följer snart menniskans egen död, För vår del anse vi ganska sannolikt att, om samma misshushållning som hittills fortfarande kommer att ega rum, en stor del af landet blifver förstördt och slutligen obeboeligt. Men detta kan härleda sig af två skilda orsaker. Skogsminskningen är naturligtvis en följd deraf, att mera afverkas och förbrukas, än som motsvarar återväxten. Detta kan åter vara förhållandet antingen derföre att man vanvårdar skogarne, icke frågar efter att underhjelpa bördigheten,taga till vara hvad som finnes samt bereda återväxt på de ställen, der skogen blifvit skördad; eller och derföre att afverkningen, förbrukningen är absolut större, än att skogen, under befintliga klimatiska och andra förhållanden, skulie kunna, äfven med derå använd omvårdnad, hinna återväxa i samma förhållande som förbrukningen. I förra fallet kunna landets skogstillgångar bibehållas oförminskade, ja förökas, utan inskränkning i afverkningen med deraf härflytande arbetsförtjenst och inkomst; i sednare fallet måste afverkningen ovilkorligen minskas. (Forts.)