Aftonbladet – 5 februari 1868, sida 2

!UHlElllllllE5flllrjUnltlljsOgSmUVCC Hvad i all verlden gör ni? utropade öfriga högst förundrade. Brant svarade ej, utan fortsatte sitt arbete ända tills han hunnit trappans öfversta steg. Huset är säkert för indianerna nu, sade han, då han kom ned. De skola icke röra något här om de komma hit under er franvaro. Er yxa lemnar djupa märken,sade Butler. Det gör den alltido, svarade indianen, Den skall lemna ett varaktigare märke på dessa rebellers pannor innan kort. Alla tre skyndade nu ut och stego till häst de galopperade genom skogen utan att flera minuter vexla ett ord. Brantredis sen, lika säkert rätt fram på den smala sko stigen, som den varit den bredaste land: . På en gång höll han in sin häst och gaf sina följeslagare tecken att stanna. Rebellerna kommap, sade han. De lyssnade; hästtraf hördes på afstäånd. De skola säkert hinna upp oss! utbrast sir John. Brant, hvad skola vi göra? Låta dem passera, svarade Brant — nvi skola nog missleda dem; följ mig — vi känna i alla fall noga till skogen. Han vek af från stigen och tvang sin häst genom skogssnåren; de andra följde honom, tills de hunno en liten fördjupning eller däld, på hvars botten flöt en sorlande bäck. De skola forsätta sin väg och sålunda gå oss förbi, sade han och höll in sin häst. Om vi bara nu hade våra gevärl, Närmare och närmare hördes hästtrafvet — förbi dälden — och slutligen svagare och svagare, som om det aflägsnat sig. vaDe äro förbi, sade Butler. Ah den som hade en bössa — jag skulle göra ett vackert skott! Vi måste nu taga en annan väg, sade Bremt; sSvakliga ry mina hyrrar by