Aftonbladet – 31 januari 1868, sida 3

J dotter) och ett annat fruntimmer, Kioskens I pris är bestämdt till 1500 thlr. Den egentliga bazaren är i bildergalleriet. Här finner man till venster om ingången 18 tältlika buItiker, draperade med röd sidendamast, som luppbäres af lansformiga förgyllda stänger. I I fönstersmygarna befinna sig ytterligare på I bord 34 försäljningstsällen. Vid hvart och ett af dessa ställen bestrides försäljningen af två Teller tre damer ur den högre societeten. Hela I Berlins industri. är representerad i denna bazar, förrådet af nyttiga föremål för det dagliga bruket i hemmet, vid toiletten o. s. v. är icke mindre stort än på alla tänkbara slags lyxartiklar. Konstindustrien är på ett särdeles glänsande sätt representerad, guldoch silfverarbeten af alla slag, smycken etc. förefinnas i öfverraskande skönhet och antal. Midtför ingången, således i fonden af salen, är ett lyckobjul uppstäldt med 10 silfvergroschens insats; trängseln kring detsamma är stor. Bazarens dekoration vinner särskildt derigenom, att bildergalleriets skatter äro synbara och liksom bilda bakgrunden för de tältartade butikerna. Försäljningen visade redan första dagen lysande resultater; i en enda butik såldes för 800 thlr konstföremål. Sammanräknade värdet af de skänkta varorna uppskattas till 150,000 thir. Till Mainzer Journ. skrifves från Berlin, att konungen mottagit en deputation från Culm och Ermeland, som öfverlemnade honom en adress till förmån för påfvens verldsliga makt. Konungen svarade, att efter hans öfvertygelse vore betryggandet af påfvens verldsliga makt en nödvändighet. Han hade, liksom det äfven skett från andra ställen, vidtagit steg i denna riktning; dock kunde der blott användas moraliska medel, då Preussens geografiska läge icke tillät användandet af materiella medel. För ögonblicket syntes dock påfven icke sväfva i fara, då Europas suveräner icke skulle tåla, att någon förgripelse skedde mot honom. Genom förenade bemödanden hoppades han att det skulle lyckas att försäkra påfvens sjelfständighet. ÖSTERRIKE. Enligt Österr. Korr. skall i nästa vecka i Wien under rikskrigsministerns ordförandeskap sammanträda en kommission af sju generaler (hvaribland Gablenz) för att öfverlägga om reformer i armen. Neue fr. Presse vill ur god källa ha erfarit, att preussiska sändebudet vid österrikiska hofvet, baron Werther, mycket enständigt anhållit om att bi återkallad från sin post, utan att dock grefve Bismarck skall vara benägen att uppfylla hans begäran. Med delegationernas arbete i Wien tyckes det gå långsamt. Den ungerska delegationen är ännu sysselsatt med. öfverläggningar :om arbetsordningen, äfven frågan om på hvilket språk de två delegationerna skola skriftligen meddela sig med hvarandra är ännu icke ordnad. Från tyskarnes sida var det ämnadt att arrangera en stor bankett för båda delegationerna, men den ungerska församlingen har anmodat dem att uppskjuta denna fest till en senare tidpunkt. Neue fr. Presse finner, att ungrarne medfört för mycket af sitt hemlands ideer och fördomar. Såsom en kinkig omständighet betecknas i ungerska blad, att ingen af de så kalladet riksministrarne förstår ungerska. Beust, heter det i ett referat från den ungerska delegationens session den 24 Januari, satt stum på sin plats och såsom det syntes utan: att deltaga i hvad som föregick inom församlingön; då och då lät han sin blick irra bort öfver de sex bänkarne framför honom. Riksfinansministern Beke har deremot varit mycket qvick att lära sig en smula ungerska; då han med . främmande accent vände sig till ordföranden, grefve Somssich, med de orden: Vill ni ha den godheten, hr president, att låta uppläsa detta tal, utbrast församlingen i höga eljenrop. Hvad som framkallat någon förtrytelse i de tyska delegerades kretsar, är den omständigheten, att ungrarne undantagsvis skola ha erbjudit de polska medlemmarne af den tyska delegationen fritt tillträde till deras klubbsammankomster. Man är i Wien ej heller tillfreds med, att ungrarne icke vilja kalla Beust riksminister, utan blott unionsminister för de utländska angelägenheterna. ij RYSSLAND. Na Från: Riga skrifves till :Kölv: Zeitung: För några veckor sedan berättade jag er, att kejsaren vägrat mottaga den liffländska landtdagens adress mot införande af ryska språket och bestämdt förbjudit landtmarskalken v. Lilienfeld att öfverlemna densamma. Sedan några dagar vet man, att tillbakavisandet var härvarande generalguvernören: Albedinskys verk, hvilken hade intalat kejsaren att ifrågavarande aktstycke felade mot den skyldiga vördnaden och vore mot landtrådskollegiets och allt förståndigt folks vilja: genomdrifvet af några unga enragås. Denna framställning blef beriktigad genom den tillfälligtvis i Petersburg vistande civilguvernören i Liffland, kammarherre v. Oettingen, hvilken (utan att känna till den Albedinskyska historien) enkelt och öppet hade sagt kejsaren; att adressen vore ytterst hofsamt hållen och i sjelfva verket uttryckte hela landets mening. Lönen för denna sanningskärlek har — tack vare vissa personers intriger — blifvit det plötsliga förafskedandet af Oettingen, en man, hvilken som frisinnad patriot och utmärkt embetsman är i högsta grad omtyckt och allmänt aktad i alla tre provinserna. ASIEN. Ut NE 1 GARN AR gå a NO SR JET RR SEE RR