Aftonbladet – 31 januari 1868, sida 3

iga tankar, förekommer, bland annat, fölande skildring: I en stor byggnad eller ett skjul, öppet ör luften på en sida, lågo sex eller sju lefvande hästar, medelst alla möjliga mekaniska uppfinningar fastgjorda till hufvud och ötter vid pålar, på det att de ej skulle comma åt att kasta sig, och på hvarje djur voro sex eller sju elever sysselsatta ned att itföra olika kirurgiska operationer. ÅAsynen häraf var sannerligen fasaväckande. Operaionen hade börjat redan tidigt på förmiddasen, klockan var nära 3 då vi anlände till blatsen, så att de arma kreaturen ej längre örmådde, såsom man kan antaga, göra nasot våldsamt motstånd vidare. Men de ännu ljupa andetagen i djurens bröst, den förfä:ande anblicken af deras ögon, der dessa innu sutto qvar i hufvudena, dem de våldsamt slogo mot pålarna, detta var uppskaande att åse och det var omöjligt att utvärda dermed. Eleverna hade börjat sitt lagsarbete på de minst vitala delarne af djuet; bålarne voro ännu orörda, men de hade örlorat svansar, öron och hofvar, och de aryetande eleverna voro just i fart med mera vigtiga operationer såsom att taga upp arterer, repanera kranium, skära upp mera känsliga vartier för att, såsom man sade oss, få se wopdragningen af vissa muskler genom att ypa i och irritera vissa nerver. På ett ljur var hela ena sidan af hufvudet dissecerad och eleverna höllo just på med att sveda vissa partier af det dissekerade. när vi nträdde. Man måste dock medgifva att yredvid dessa unga kunskapssökande bete sig vanliga rofdjur som riktiga englar. Times har hemtat nu anförda skildring ur sn tidskrift, som efter hvad namnet (athe veerinarianc) antyder, gör anspråk på vetenskaplig tillförlitlighet. Skildringen är vidare yekräftad af en korrespondent till en annan ngelsk tidning, hvilken korrespondent ytterigare tillägger: cMan känner, att sextiofyra yperationer kunna göras på samma häst och illa dessa — det är den yttersta gränsen af all utförbar grymhet — är hvarje djur underkastadt. (Hvilken himmelskriande synd ym någon dristade kalla sådant för skändighet!) Slutligen meddelar Times, att det insalunda nu är första gången, som uppmärksamheten blifvit fästad på dessa ohyggligheer, hvilka redan år 1863 utgjorde föremål ör en. skrifvelse från kejserliga regeringen ill franska akademien. Att under vetenskapens täckmantel ett upprörande djurplågeri bedrifves, så beskaffadt att det ej blott ådravit sig styrelsens uppmärksamhet, utan äfven ansetts böra påkalla åtgärd från styrelsens sida till dess afskaffande eller åtminstone inskränkande, torde alltså vara ett fullt konstateradt faktum... Någon annan. utväg att komma ifrån detta: besvärliga vittnesmål fanns emellertid icke än genom att förneka letsamma, och hr H. finner derför cTimesartikeln bära tydliga kriterier på att icke vara fullt sanningsenlig, eller att åtminstone innehålla öfverdrifter, söm för. den icke sakkunnige måste vara vilseledande. Dermed skulle nu de första svårigheterna lyckligen vara besegrade. Metoden är lika nkelsom originel: det vanliga menniskoförståndet får icke ega vitsord och obestridliga fakta icke heller. Då återstår naturligtvis ingenting annat än or ofelbarhet och hr H:s egna påståenden, Och detta skall nu kallas för bevis! Nå ja, med samma rätt som alla de öfriga af samma författare; men det påminner starkt om taflan, hvarunder artisten sjelf aktat nödigt i vanlig skrift teckna följande upplysning: adetta skall vara en tupp, fastän den ser ut som en grisa. Icke bättre hår det lyckats hr H. att träffa det rätta, då han söker utfinna motiverna till mitt uppträdande i vivisektionsfrågan. Det vore, menar han, alldeles omöjligt att den som talar om och har för afsigt att motverka hvarje slags misshandling mot djuren, dervid kunde af sig sjelf komma att tänka på vivisektioner, och det vore följaktligen otänkbart att jag skulle tillåtit mig att vVederlägga hr H:s första artikelserie derföre att jag ansett mig dertill pligtig; utan detta skulle hafva skett endast för att taga i försvar en anonym insändare, som hr H. cså illa tilltyoata, således af personliga bevekelsegrunder. Då det annars icke kan vara något tadelvärdt uti att försvara den som blifvit illa behandlad; men nyssberörda antydning påtagligen åsyftar ett klander, så lärer meninsen dermed ej kunna vara någon annan än den, att jag sjelf skulle författat den anonyma artikeln... Jag får derföre förklara, att jag ännu i dag icke har den ringaste kännedom om nämnde artikels ursprung, lika litet:som om ursprunget till de anonyma uppsatser som sedermera i denna fråga blifvit offehtliggjorda; och vidare, att jag, ända tills förstberörde artikel och hr H:s derå afgifna svar blefvo synliga i Aftonbladet, icke ens visste, att nu för tiden vivisektioner någorstädes i Sverge praktiserades, Deremot hade jag mig väl bekant, att för omkring 20 år sedan Spar experimenter förekommo i Upsala, och att de då meddelade resultaten af dessa: experimenter voro föremål för mycket åtlöje, icke-minstbland männen af facket. Snart förspordes likväl intet vidare derom och förmodligen hade de inom kört fullständigt kommit ur bruk; men jag hade hört och läst tillräckligt om. huru härmed tillgick i andra länder för att ega fullt skäl till det gg som varit egentliga anledningen till hr H:s skriftställeri i detta ämne. Det ligger i sakens natur att de små söka likna de stora, och mönsterbilder är härvidlag ej den fullkomligaste. Det är bekant, att den som . I Väla vira Pan RADEN NT RN