Aftonbladet – 31 januari 1868, sida 3

käpp i luften, det här; ingen af den indianska gästfrihet, som er far införde, utan ett riktigt, hederligt giftermål, genom en vigd prest, och afslutet med den här vexeln, som ni torde hafva godheten påteckna eller betala utan uppskof. Sir ola tog papperet och läste det med synbar förvåning. Catharine Montour! utropade han. Det är hennes namnteckning och hemliga underskrift. I himlens namn, Butler, hvar har ni fått detta papper? Ur denna höga frus egen sköna hand, sir John. Ni igenkänner hennes namnteckning, synes det, och jag hoppas ni icke saknar det nödvändiga för detta pappers värde. Rätt god betalning för att taga en flicka i hand och höra på huru ett dussin dumheter talas, eh? Jag förstår ingenting af detta, Butler. Men pi förstår vexeln, sir John, och det är för närvarande det angelägnaste; hvad det öfriga beträffar, så är det ett piller som jag kan svälja utan vänners tillhjelp. Sir John lade vexeln på bordet och slätade ut papperet med handen, betraktande det med en förundrad, tviflande blick, som om han ej vetat buru ban skulle handla. Det är väl ingen osäkerbet i anseende till kapitalet, hoppas jag? sade Butler, litet orolig öfver hans tystnad. Nej, lydde det dröjande svaret, men känner ni den ställning ni såsom Catbarine Montours måg kommer att intaga? Butler visste naturligtvis ingenting derom och hade icke ens hört saken omtalas, men han såg på sir Johns min att någonting hade blifvit doldt för honom, och med sin vanliga je ecnnet låtsade han vara underrättad om allt. (Förts.)