Aftonbladet – 30 januari 1868, sida 3

we FE. I I j L Italaren var lord Stanley. rade rörande. utlandet inskränkte sig till fölTjande ord: Trots det stora förökandet af de I kontinentala rustningarne, som vi alla. ha Indast om den abyssmiska expeditionen utlät han sig något utförligare. Farlig var der just icke — menade han — om man blott tager i betraktande motståndarens stridskrafter, men ansträngningar och försakelser skola icke fattas de tappra trupperna, och det vore högeligen önskvärdt, att de må bli i stånd att skyndsamt lösa sin uppgift och så snart som möjligt återvända hem. — Skålen för underhuset besvarades af inrikes ministern. Han talade om reformbillen och att man ej borde vänta sig några underverk af densamma; om reformen i folkundervisningen, hvilken man beslutsamt, men utan öfverilning borde taga om händer; om den nuvarande konflikten mellan kapital och arbete, hvars lösning ingalunda får öfverlemnas åt samvetslösa agitatorer; om associationsrätten, hvilken bör ordnas så, att den kommer alla klasser till godo, samt slutligen om det feniska oväsendet, hvilket han skrildrade såsom det största plågoris för Irland, emedan det skrämmer kapitalet ur landet och menligt inverkar på affärer och akerbruk. Han ; slutade med att uttala sin öfvertygelse, att den britiska statsförfattningen lika litet geInom det feniska oväsendet som genom re— Den förnämste Hvad han yttformen skall duka under. märkt och måste beklaga, finnes det i min TItanke intet skäl att befara ett snart störande Jaf den allmänna freden. (Bifallsrop.). Starka rustningar kunna stundom påbörjas såsom en hotelse mot andra stater, men ofta äro de dock endast tecken till misstroende, en försigtighetsåtgärd mot verklig eller inbillad fara — Den öfriga delen af hans tal var egnad åt inhemska angelägenheter. Han tackade det konservativa par rtiet för det fasta I förtroende, hvarmed det i reformfrågan framhärdat hos sina ledare, och lyckönskade Jandet öfver, att denna svära fråga blifvit på ett tillfredsställande sätt afgjord. Ser man nu till, sade han, hura förhållandena äro beskaffade, så kan man ingalunda uppfatta dem sasom i alla afseenden tillfredsställande. Vi äro invecklade i ett litet krig, ha på många orter att beklaga oss öfver en nästan exempellös affärsstockning, se djupt elände bland en stor del af vär arbetsklass och måste utkämpa striden mot ett vida spridt missnöje, jag kan tyv na säga illvilja, i Irland. Skulle icke vår ställning ha blifvit än ytterligare försvårad, om vi lemnat:agitatorer i hvarje engelsk köping tillfälle att ropa till de fattigare klasserna, att de äro beröfvade sina politiska tigheter? Den nuvarande reformbillen skall icke till sina följder bli farligare än den förra, och lika litet som medelklassen, hvilken vann i inflytande genom denna, skola i framtiden arbetarne på ett störande sätt storma an emot vår författnings fasta byggnad. — Hvad undervisningsfrågan angår, så trodde talaren, att den kunde tagas om händer lika ärligt och kraftigt af de konservative som af de liberale. Väl erbjöd den svårigheter, men inga sådana, som icke, med god vilja kunde öfvervinnas. — Öfvergående. till den irländska frågan, yttrade han hufvudsakligen följande: Irlands materiella ställning är icke-daålig,i alla händelser är den betydligt bättre änifordna tider, ty landtbefolkningen är nu mera välbergad, de bättre uppfostrade klasserna äro i i alla afseenden ställda, på jemnlik fot med dem i i England, och ingenting annat fattas landet än engelskt kapital..i samma mått, som detta invandrat till Skotland och kolonierna: Det oaktadt råder i Irland ett vida spridt missnöje, och en del af den irländska befolkningen betraktar föreningen med England mera såsom en börda än som en väl-l gerning. Huru dessa olägenheter skola afbjelpas, det måste bli det förnämsta ämnet parlamentets öfvervägande. Men dem, l som arbeta på en skilsmessa mellan England i och Irland, är det redan. nu en pligt att i upp-, lysa om, att de aldrig skola nå sitt mål, att. de båda länderna nu och. framdeles måste förbli förenade, att det bri iska riket icke får sönderstyckas, för att göra nägra fantastiska , teorier till nöjes, eller de orföre att några po-l, fitiei obetänkt ha talat om nationaliteternas . heliga sak, sådan den, är tillämplig 9 andra i t a änder. (Starkt bifall.) I Irland gäller det lsvidare två hufvudfrågor: kyrkan och arrendelagarne. Att legislativt besluta om den förra måste öfverlåtas åt det reformerade parlamentet, hvaremot en ändamälsenlig ändring af arrendelagarne redan under nästa session bör diskuteras. I hvad fall som helst må man taga sig tillvara för öfverningar och icke tillgripa förtviflade utvägar, emedan ett kraftigt och fullkomligt botande Mt gamla lidanden. icke låter sig göra. — Pill slut anmärkte lord Stanley, att det nya året väl icke började utan inblandning af sorgliga momenter, men att det värsta Tikil tycktes vara öfverståndet och allt beinna sig på väg. till en långsam förbättring. Falaren belönades ofta med lifliga bifallsyttringar. HOLLAND. Valen till den nya kammaren har utfallit sålunda, att 29 ministeriella kandidater (af hvilka 24 varit mediemmar -af den förra kammaren) samt 33 oppositionskandidater (bland den 28 fordna kammarledamöter) blifvit valda. Tolf omval skola ske den 4 och 5 Februari. NORD-TYSKLAND. Den första subskriberade balen för året i congl. operahuset i Berlin egde rum på afohen den 25 dennes. Den omständigheten, att inkomsten, efter afdrag äf kostnaderna, var bestämd för de nödlidande i Ostpreussen, de till följd ett ovanligt talrikt deltagande an de högre sällska apskretsarnas sida. .Seh lan åratal var toiletternas glans icke så stor som vid denna bal. Konungen och drottnin; sen, kronprinsen, prinsen och prinsessan Carl,! insen och prinsessan Fredrik Carl, prin7 arne Albreht (sonen), Adalbert Georg och Alexander, prins August af. W ärtemberg, I wertigen och hertiginnan af Mecklenburg vi! sade sig och gjorde tre hvarf genom salen. Af ministörens medlemmar observerade man: refve Bismarck, friherre: v. d. MHeydt, drj keonhardt och hr v. Selchow; diplomatiska äran var näctan Ffölltändigt niämvaranda 7 Unt Av Hr AN NRA ra OA Era