Aftonbladet – 30 januari 1868, sida 3

NORGE. Ett försök att genombryta isen för att bana väg för fartygen upp till Kristiania har misslyckats. Isen ligger nu från staden till Feeder och derifrån till hafs så långt ögat når. De äldsta lotsar i Kristiania kunna ej erinra sig så fasta isar, och man befarar att mycket sent få öppet vatten. Det Norske Selskab firade förl. söndag i Kristiania 50:e årsdagen af sin stiftelse. Den fungerande direktören, konsul Heftye, gaf, i det han utbragte festskålen, en öfversigt öfver sällskapets uppkomst och histor Ursprungligen. en litterär klubb af norska studenter i Kjöbenhavn, der det bland sina ledamöter räknade Joh. Nordal Brun, Wessel och Ewald, återupprättades det i Kristiania 1817 af justitiarius Bull, statsrådet Treschow och sekreteraren Arbin. Om anledningen till den första stiftelsen gaf konsul Heftye i sitt tal några intressanta upplysningar. Det var,, yttrar talaren, uppförandet af komedien Thronföljden i Sidon, lyrisk tragi-komedi i 2 akter,, som var den första orsaken till sällskapets stiftelse. Styckets författare, Niels Kray Bredal, borgmästare i Throndhjem och infödd thronder, blef anställd som teaterdirektör i Kjöbenhavn och han öppnade säsongen 1771 med nämnda ycke. Den dramatiske journal gaf en skarp kritik öfver tronföljden. Bredal svarade med ett polemiskt efterspel med titeln Den dramatiske Journal, eller Kritik öfver tronföljden i Sidon,, hvilket han lät uppföra i förbindelse med Tronföljden,. Följden blef att samma afton mellan de båda partierna uppstod ett formligt slagsmal, som slutade med att Journalisterna kördes ut ur salen. Ewald skref sina Brutale Klappere, och de norska studenterna, som förut haft sitt tillhåll i mad. Neergaards kaffehus, som var samlingsplatsen för hufvudstadens goda hufvuden, och der isynnerhet Journalens redaktör, Rosenstand, utöfvade stort inflytande, drogo sig tillbaka från Neergaards och bildade en sluten krets hos vintappar Juel i Svertegade. Ove Gjerlöv Meyer, en energisk karakter med stor praktisk duglighet, och som dog som borgmästare i Tönsberg, gaf första anledningen till sällskapets stiftelse. Joh. Nordal Brun, och Bredal voro, jemte Meyer, sällskapets första bestyrelse. Efter Wessels och Ewalds död tynade det af, duck upplöstes det ej förrän 1813, då sällskapets arkiv och bibliotek afsändes till Norge, men på vägen totalt förliste. Sällskapets namnkunniga versprotokoll hade redan då för längesedan gatt förloradt.