Aftonbladet – 29 januari 1868, sida 3

Baggböle sågverksegares åtal mot t. f. öfverjägaren Lind. Den 20 i denna månad uppropades vid Umeå rådhusrätt till vidare handläggning ett då senast, men äfven vid tvenne föregående rättegångstillfällen förehafdt och till denna dag uppskjutet mål, emellan delegarne uti grosshandelsfirman James Dickson Komp., grosshandlandena James J. Dickson, Oscar Dickson och M. E. Wern i Göteborg, kärande, och extra öfverjägaren Gustaf Erik Lind, svarande, angående ansvar för falsk angifvelse och ärekränkande tillmälen; och infunno sig dervid kärandena genom sitt förr i saken begagnade ombud, inspektoren L. Nelzon, men extra öfverjägaren Lind personligen, af hvilka den sistnämnde inlemnade ett så lydandå anförande: Till Umeå vällofliga rådstufvurätt. Sedan Baggböle sågverksegare hrr James J. Dickson, Oscar Dickson och M. E. Wiern, med anledbing af en utaf mig till konungens befallningshafvande i länet den 17 sistlidne Suli afgifven rapport, angående de åtgärder jag vidtagit till följd af de mig gifna ordres, att tillse, det åtskilliga K. M:t och kronan tillhöriga skogseffekter icke måtte varda förskingrade, äfvensom i sammanhang dermed angående andra skogsvården rörande förhållanden, å mig utverkat stämning, med påstående om ansvar för falsk angifvelse och ärekränkande tillmälen, hafva bemälde sågverksegare uti en till rådhusrätten ytterligare ingifven skrift närmare utvecklat uti hvilka afseenden de anse, att min ofvanberörde rapport innefattade falsk angifvelse och ärekränkande tillmälen. Sedan det mig lemnats tillfälle, att med svar bemöta de mot mig riktade påståenden, får jag härmed vördsamt anföra följande: Hvad först angår påståendet om ansvar för falsk angifvelse, anser jag mig icke behöfva erinra annat, än att jag hvarken vid domstol tilltalat kärandena, eller genom min ofvanberörde rapport mot dem åstadkommit åtal, och att således, rapporten må vara med verkliga förhållandena öfverensstämmande eller icke, någon angifvelse, den må vara falsk eller icke, icke heller egt rum. Hvad derefter beträffar de tillmälen uti min rapport, hvilka kärandena ansett vara för dem ärekränkande, och hvilka tillmälen kärandena uti den af dem under rättegången ingifna skrift specificerat, torde jag få meddela följande faktiska förhållanden, hvilkas riktighet kärandena icke lära kunna förneka. Sedan under loppet af sistlidne vinter och vår ett större parti bjelkar och sågtimmer blifvit, såsom olofligen afverkade inom Gite och 7:de reviren i beslag tagne, utbjödos nämnde bjelkar och sågtimmer på auktion, utan att några antagliga anbud å desamma erhöllos. Islossningen kom och flottningen af Baggböle och Sandvikens ångsågsbolags sågtimmer företogs, dervid en icke ringa del af kronans virke medföljde. Någon anmälan från sågverksegarnes sida, att kronans timmer medföljt sågverksegarnes flottning afhördes icke; och sedan konungens befallningshafvande vidtagit den utomordentliga åtgärd att tillsätta särskild kontrollör, utstuckos ur Baggböle sågverksegares timmermagasiner och tillvaratogos för K. M:t och kronans räkning ett icke ringa -antal bjelkar och sågtimmer, Ehuru Baggböle sågverksegare sistlidne vår icke velat beqväma sig till att för skäligt pris (hvilket i allmänhet -bestämts i likhet med det i markegångstaxan gällande) inköpa det i beslag tagna timmer af-brsak, såsom de inför rådbusrätten uppgifvit, att det till största delen var för dem oanvändbart, hafva dock Baggböle sågverksegare den 11 sistlidne Oktober funnit för godt att inköpa största delen af de i beslag tagna skogseffekterna, till ett pris, som till och med öfversteg det, för hvilket skogseffekterna sistlidne vår kunnat erhållas. Huru vill man eller rättare kan man förklara dessa förhållanden? Kärandenas uppgift, att timret till största delen var för dem oanvändbart vederlägges helt och hållet deraf, att de sedermera inköpt största delen af samma timmer; och hvad prisskilnaden beträffar är man ej, vid det kända förhållande att trävarukonjunkturerna på hösten ingalunda voro bättre än på våren, berättigad till det antagande, att sågverksegarne på våren gjort ett genom sedermera vidtagna åtgärder misslyckadt försök att för godt pris åtkomma kronans egendom? Under en vid Umeå häradsrätt anhängiggjord ittegång, hvilken, sedan häradsrätten den 16 sistlidne Oktober meddelat utslag, är på K. M:ts och rikets Svea hofrätts pröfning beroende, är ådagalagdt, att kronan tillhörige sågtimmer inkommit till och med i såghusen vid Baggböle. Det är visserligen sannt, att häradsrätten ansett att icke någon af dem, hvilka under berörde rättegång varit tilltalade, kunnat till ansvar fällas; men har man ej vid detta förhållande kunnat ha skäl att yttra den förmodan, att sågverksegarne tilltrott sig att kunna, utan ringaste afgift till K. M:t och kronan tillgodogöra sig kronans timmer. Jag har, såsom rapporten tydligen utvisar, icke sagt, att Baggböle sågverksegare utan afgift tillgodogjort sig kronans timmer,-utan jag har yttrat den förmodan, att de tilltro sig kunna göra det. Då ett tillmäle för att vara ärekränkande bör sakna skäl, och vara stridande emot sanna örhållandet, men de yttranden jag tillåtit mig 0 grundade på skäl, hvilka icke kunna af ett oförvilladt omdöme jätvas, och äro enliga med sanna förhållanden synes mig ock uppenbart att de tillmälen, Baggböle sågverksegare velat karakbrmananrna CåÅGArA ävalutnlanda