Aftonbladet – 28 januari 1868, sida 3

dervisningon svårligen skulle kunna upprätthållas på tillfredsställande sätt, och allra minst berättiga till namnet normalskola. Flere läroverk finnas, som genom föreståndarens och lärarens skicklighet förtjenade denna benämning, och just vid dessa borde lärarekandidaterna erhålla sin praktiska utbildning. Det förundrade tal., att, vid fråga om anordnande af en normalskola i Stockholm, dä ett ord nämnts om, att der redan finnes en dylik: elementarskolan, som vore så organiserad, att den undervisningsmetod, som på hvarje tid ansåges Ntvapligast, der kunde tillämpas. Man vore ej nöjd med det sätt och de principer, efter hvilka undervisningen der för närvarande bedrifves; men istället att föreslå ändring af dessa principer, föreslås inrättandet af en ny skola. Men en stor olägenhet vid detta sätt att gå till väga vore, enligt talarens förmenande, att om de principer, som i denna nya skola tillämpades, framdeles befunnes otilifredsställande, skulle man nödgas inrätta ännu en skola. Föröfrigt uttalade tal. den tanke, att man nu borde låta representationen få vara ifred för flera anspråk från elementarläroverkens sida, för hvilka man kanske redan gjort mer än man åtminstone ännu bort, hvaremot undervisningen för de djupa lederna vore försummad. Slutligen anmärkte tal. det egendomliga deruti, att fastän hela undervisningsväsendet länge hos oss varit bygdt på teologien och de klassiska språken, har denna undervisningsmetod likväl icke förmått frambringa en enda teolog eller filolog af första rangen. Br Leffler ansåg, att väl ingen kunde föreställa sig, det den föregående tal. i flere år varit elementarläroverks-lärare, då han uppträdt så fiendtligt mot elementarläroverken; viljande tal. ejfolja hans föredöme derutinnan. Hvad beträffade de anförda praktiska svårigheterna, så kunde tal. ej instämma deruti, enär han med sin motion åsyftat, att vid en redan befintlig skola erhålla en särskild afdelning, med sårskild föreståndare, som skulle leda kandidaternas både teoretiska och praktiska studier. Vidare hade han föreställt sig, att kandidaterna, hvilkas antal ej gerna kunde stiga öfver 30, skulle delas i 4 grupper, i hvilka skolans lärare skulle undervisa, förstärkte med för detta ändamål nödiga lärarekrafter. Den förste tal. hade sagt, att staten redan har et-normalskola: men ban hade dervid gjort den tysta reservationen, att den, såvidt han visste, Vore i godt skick, men han hade ej påstått, att den verkligen vore af önskvärd beskaffenhet. Och i alla fall bedrefves ju undervisningen der efter andra grunder än i statens öfriga skolor, hvadan den för det ifrågavarande ändamålet ej vore ändamålsenlig. För öfrigt ville tal. bedöma ett läroverks förträfDighet, icke efter det stora antal lärjungar som der anmäldes till inträde, utan efter resultaten. — Hvad beträffade elementarläroverkens stora pretenrioner, så hade tal. icke föreslagit ett nytt äroverks inrättande, utan blott en ny afdelning till något redan befintligt. Hr UV. A. Larsson ansåg, att så länge elementarläroverkens undervisning omfattade en så stor mängd ämnen, och allt ginge efter gammal slentrian, hvadan det vore omöjligt för någon att der inhemta en fullständig bildning i något ämne, så borde nya anslag ej beviljas. Hr Otterström trodde Stockholm ingalunda vara den bästa platsen för inrättande af en normalskola i det åsyftade ändamålet, äfvensom talaren betviflade ändamålsenligheten af stadgandet om det s, k. profåret; uttryckande den tanke att det dermed åsyftade ändamål lättare skulle vinnas, om kandidaten besökte de läroverk der de kunskapsgrenar bäst bedrefves, åt hvilka han företrädesvis ville egna sig. Och då 120 platser ännu vore vid läroverken otillsatta, ansåg talaren slutigen föga önskvärdt att förhindra kandidaterna stt år innan de kunna vid skolorna användas. Hr Meijerberg höll före, att det åsyftade ändanålet, de blifvande elementarläroverkslärarnes utvildning för sitt kall, bäst skulle vinnas, om nåson ansedd lärare i Stockholm ledde öfningarne. Hr Winkrantz påminde, att denna fråga ingaunda vore ny, enär den redan 1801 blifvit väckt. Ånyo upptagen 1843, beslöts vid 1856—58 årens iksdag en anhållan hos K. M:t om ett förslag, wilket vid följande riksdag framlades, men föll. — Sverge vore nästan det enda civiliserade land, om saknar en anstalt för bildning af elementaräroverkens lärare; ja, till och med i Ryssland unnes icke mindre än fyra dylika anstalter. Man ordrar af embetsmän och näringsidkare, att de renom undervisning skola utbilda kännedom om itt yrke, men anser läraren, som dock tillkomner att utbilda den finaste organism som finnes, wemligen menniskan, icke behöfva någon praktisk ännedom i sitt kall. Lärarne kunde sjelfva inyga, att de många år, vid början af sin pedagoiska bana, finge famla utan att kunna handla er Jiestömda principer. -— Måhända hade man arit för frikostig mot skolorna; men man borde u göra såsom den rationelle jordbrukaren, som örbättrar sin jord. Motionens syfte vore ej att ka lärarekrafternas antal, utan blott deras dugighet för sitt höga kall. Såsom exempel ansåg talaren ganska väl Finnd kunna åberopas, och erinrade att professor chauman vid sista läraremötet i Stockholm omalat, att man i Finland befarade en minskning i irarnes antal, sedan en normalskola der blifvit nrättad, men att erfarenheten vittnat om motsaten. — Det vore visserligen sannt, att skolan ej unde meddela en fullständig bildning, men det ore icke heller dess mening; och hvem kunde äl för öfrigt påstå sig vara fullmogen eller fulltändig såsom medborgare. Den sanningen, att lltför många hos oss egna sig åt tjenstemannaanan, vore icke skolans utan den allmänna opiionens fel, hvilket i alla fall alltmer och mer pphör. För sin del önskade tal. skolorna så inittade, att de ej blott kunde bilda tjenstemän, tan lika mycket för näringarne och det praktiska fvet dugliga medborgare. Talaren förordade motionens hänvisning till ett! irskildt utskott. Hr Hedlund ansåg lärarnes utbildning hos oss ara lika litet tillfredsställande, som om läkarne kulle tillåtas bota sjukdomar utan att vid en kli-l. ik hafva lärt sig att behandla dem. Tal. föror-: ade både teoretisk och praktisk undervisning och ann det underligt att ingen enda professor fanns yr bildande af lärare, men många för prester, juister o.s.v. Förrän en tillfredsställande teoretisk nderbyggnad förefunnes, trodde dock tal. den jreslagna normalskolan ej kunna göra någon nytta. ;fter slutad diskussion, beslöt kammaren för sin el tillsättandet af ett särskildt utskott för denna råga. mot hr Otterströms motion om åtgärders vid-. gande för cembratallens planterande i Norrland j. pdträdde hr Lönnberg, förmenande att detta träd ske skulle bli af väsentlig nytta för befolknin-: en, hr Hierta af skäl, att tal. ansåg motionen ara förödmjukande för norrlänningarne, liksom kulle hela det öfriga landet behöfva bispringa em för anskaffande af; några växtfrön, hrr Roenberg och Ridderstad af ungefär samma skäl om den föregående tal.. och hr Ahlgren, emedan an påstod norrlänningarne icke hafva varit synerligen tacksamma för en omtänksamhet om deas bästa, hvilken de ansågo obehöflig. Till förvar för motionen talade motiontären, hrr Östman ch And. Gudmundson, anförande önskvärdheten, tt genom det ifrågavarande trädslagets planteande i Norrland kunna erhålla ett för denna ort älbehöfligt nödbröd. Motionen blef derefter afslagen. Justitiestatsministerns yttrande vid remiss f hr Fasselrots motion omdödsstraffets uppjörande var, enligt P. T., af följande lylalsp re .