Andra kammaren. Föredrogs och remitterades de från gårdagen plenum bordlagda motioner, hvarvid vid några.a dem diskussioner uppstodo, och skola vi här ne dan söka att i korthet redogöra för det vigtiga ste af hvad dervid förekom. N Efter föredragning af hr Reutercronas motior med förslag, att bränvinsminuteringsoch utskänk ningsafgifterna hädanefter skulle tillfalla staten stället för kommunerna, begärdes ordet af hr Ahlaren,som ansåg, att om motionärens för slag komme att bifallas, skulle derigenom en mäng svåra olägenheter uppstå, hvaribland i främst rummet må anmärkas, att utskylderna till kommu nen skulle blifva betydligt större och alltför be tungande. Genom spridning af bildning och un dervisning trodde talaren att superiet skulle kunn: minskas, men ingalunda derigenom, att kommune: beröfvades en till nyttiga ändamål beräknad in komst. Talaren slutade med att uttala den för hoppning, att motionen ej måtte erhålla någr: sympatier. Hr Lundström instämde med den föregående talaren. Hr Reutererona förmenade att kommunerna of: tast för mycket taga i beräkning den inkomst de zenom bränvinsmedlen hoppas erhålla och trodde itt kommunerna, på det hela taget, skulle komma att vinna genom att hans motion vunne bifall Falaren sade att det gifves exempel på, att de uti städerna konstituerade utskänkningsbolag offentligen uppmanat konsumenterna att besöka deras lokaler o. 8. v. och fann detta förhållande ingar lunda välgörande för kommunerna. I öfrigt ville valaren endast inskränka sig till att anhålla, det bevillningsutskottet, med aktgifvande på känslan ar. dot rätta, måtte lemna bifall till: motionens syfte. Hr Ä. von Proschwitz instämde med hr Ahlgren och förmälde sig komma att yrka afslag. Hr Ridderstad hade ej kunnat finna, att icke atskänkningsbolagen tjenade kommunerna till mycken båtnad, ty ofta har det visat sig, menade talaren, att städernas handtverkare mantalsskrifvit sig på landet eller utflyttat, för att undgå de ständigt ökade skatterna, hvilka, om kommunen ej fortfarande undfinge del af bränvinsmedlen, snart skulle visa sig blifva ännu betydligare. Talaren förklarade sig ämna, så mycket han förmådde, motsätta sig motionen. Hr Wedberg förenade sig med hr Ahlgren, och ville derjemte för sin del tillägga, med afseende på ett yttrande, som motionären haft, att om det in gifves enstaka exempel på att sådana utskänkningsbolag finnas, som motionären omnämnt, så finnes det likväl många, om hvilka talaren känler, att de med omtanka verka till kommunernas bästa. Hr Vougt sade sig med tillfredsställelse ha funnit, att de många förslag i enahanda syfte med let af motionären nu framställda, som under föfegående riksdagen blifvit väckta, af rättskänslån blifvit behörigen tillbakavisade, och hoppades att itskottet ej heller nu komme att förbise den yterst betryckta ställning, i hvilken våra städer i ulmänhet befinner sig. Förenade sig med hr Ahlgren. Hr C. A. Larsson fruktade, att det varit i ett infall af elakt lynne, som motionären uppsatt sin notion och anförde såsom ett exempel på nyttan Vf att kommunerna erhålla utskänkningsafgifterna, utt Kinda kanalled erhållit en summa af 60,000 rdr endast i förhoppning på dylika medel. Deremte ha bolagen verkat det goda att en noggrann ftersyn numera hålles öfver att inga lönnkrogar ridare uppstå. Hr Reutererona upplyste den föregående talaven att mogen öfverlåggning och intet annat l1esat till grund för motionens uppsättande och hoppades på ett oväldigt bedömande af motionen i. 1tsköttet. Motionen remitterades härefter till bevillningsutskottet. Å Vid föredragande af hr J Pährssons motion om undsättning i resekostnadsersättningen för anIra kammarens ledamöter talade hr Ridderstad ör bifall till motionen och förordade derjemte att lagtraktamentet måtte nedsättas till 6 rdr. Yrade man hushållning borde man börja med hus: vålla sjelf, menade talaren, och förklarade sig på ler uppriktigaste förena sig uti hvad motionären rkat. O. Bosson Olsson förenade sig med hr Riddertad och ansåg att om man ej åtnöjde sig med tt åka i andra klassens vagn o. s. v. vore detta nm fåfänga, för hvilken man gerna kunde sjelf bära kostnaderna. Hr Otterström kunde ej gilla motionärens yrande i afseende på nedsättning af resekostnalen, men förklarade sig hellre villig att biträda r Ridderstads uttalande af förminskning i dagraktamentet, men fästade dock uppmärksamheten å att riksdagsordningen föreskritver det bestäma arvodet. Hr And. Jonsson förenade sig med motionären ch hr Liljenmarck lemnade sitt bifall till motioen så mycket hellre som talaren vid föregående iksdag endast uttagit och qvitterat 42 rdr till eseersättning, utgörande denna summa hvad som erkligen för resan till riksdagen åtgått, vida unerstigande den betydliga summan, som enligt en fastställda beräkningsgrunden skulle tillkomnit honom, Motionen remitterades till statsutskottet. Om hr Lefflers motion angående tillsättande af n komitt, för förslags uppgörande till inrättande f en normalskola i Stockholm för lärare, uppstod n diskussion om till hvilket utskott densamma itteligen borde remitteras, och ifrågasattes äfven llsättandet af ett särskildt utskott för bebandngen af alla till undervisningsväsendet hörande rågor. Motionären förklarade sig slutligen villig tt återtaga och i annan form till måndagen uppitta och inlemna sin motion, hvartill bifall lemades. Rörande hr Bennedicks motion om anslags beljande till norra stambanans fortsättning från psala till någon punkt på Gefle—Falubanan yttude sig hr Muren vidlyftigt, menande att med (seende på statens fördelar borde ingen annan räckning norrut förekomma än den, som komme tt beröra Sala, genom hvilken Westerås skulle unna få en bibana, industrialsterna med lätthet inna utbyte och alla provinser, som ej ha för ora pretentioner, få sina önskningar uppfyllda. alaren hänvisade i öfrigt till den petition, som efieborgs läns landsting förra året inlemnat till . Mit, kvart hvad talaren velat säga fanns fo rannt utredt. Med hr Murån instämde hrr J. E. ohansson och P. Staaff. Remitterades till statstskottet. Omkring 40 nya motioner väcktes i dagens pleum, till hvilka vi återkomma om måndag. Hr P. A. Bergströms motion n en närmare förklaring öfver ett stadgande i kommunalförfatiningen. Allmänna rättsmedvetandet har på senare tiden ta och högljudt uttalat sig emot den rösträttiget inom kommunen, som lagligen tillkommer bog. Det är såldes att hoppås, att denna rättigst inom kort varder upphäfd; men möjligheten. t bolag ännu någon ti kunna ko ma att för.