Aftonbladet – 25 januari 1868, sida 3

ordnande och verksamhet konkurrensen ingått och verkar såsom en bestämmande princip. Ett sådant system — — — — — — ömsesidigt medel till goda biträden; och tillägger artikelförfattaren derefter: Då vi nu visat, att konkurrensen helt och hållet saknas inom det skotska banksystemet, att detta system, en stor koalition, icke sedan år 1845 medgifver nya sjelfständiga bankers upprättande, och att det skotska banksystemet således icke är något mönster, hvarken 4 anseende till upplåningssättet eller banlssedelitgifningen, hvaremot etc, (Kursiveringen är af insändaren utförd.) De först citerade orden äro hemtade från ett anförande af undertecknad till ett betänkande rörande vårt bankväsende, som afgafs af finanskomiten i Juni 1860, och manm kan således ej gerna misstaga sig på, att det är honom artikelförfattaren velat utpeka. Han anhåller derför få förklara, att han uti Nya Dagligt Allehanda icke skrifvit ett ord om de skotska bankerna, eller ens någonsin der sett någon egentlig artikel i detta ämne. De ur undertecknads anförande citerade orden hänföra sig icke till frågan om sedelutgifningsrätt för bankerna, utan deremot till den, hvilketdera vore mera gagneligt för ettland, antingen en eller några få banker med stora grundfonder, eller ock frihet för de enskilda att stifta sådana efter omständigheterna, under iakttagande af derom i allmän lag fastställda vilkor och förbehåll. Det var det senare alternativet undertecknad då omfattade och till hvilket han allt sedermera bekännt sig. Artikelförfattaren borde: allra minst vara okunnig derom. ö Beträffande frågan om konkurrensen, torde en så Sarpsfat finansman, som denne artikelförfattare, icke behöfva erinras om, att bankrörelse kan af ett bolag med fördel bedrifvas, utan rätt till sedelutgifning, och således att en inskränkning eller ett upphäfvande af den senare rättigheten icke i följd deraf inverkar på sjelfva rättigheten att stifta bankbolag. Förbiseende detta har artikelförfattaren begått ett anmärkningsvärdt misstag, då han, tydligen i afsigt att tillskrifva undertecknad en felaktig uppgift i afseende å konkurrensen, mot honom anmärker, att det skotska banksystemet icke sedan år 1845 medgifver nya sjelfständiga bankers upprättande. Det rätta förhållandet är, att genom den till reglering af joint-stock-bankerna i England år 1844 den 5 September utfärdade akt den regel fastställdes, att ett bankbolag, bestående af flere än sex personer, icke skulle ega idka bankrörelse, utan att hafva dertill erhållit kungligt patentbref, då deremot för ett bolag af sex eller färre personer, enigt en lag af år 1708, en vanlig licenz var oc är tillräcklig. Genom den för Englands bank äfven år 1844 den 19 Juli utfärdade bankcharter-acte, hvarigenom, jemte mycket annat, hela sedelutgifningsrätten reglerades, blef det åter bestämdt, att ingen efter den 6 Maj samma år upprättad bank skulle vara berättigad att utgifva banknoter eller sedlar. Häraf är klart, att genom dessa akter, som är 1845 infördes äfven i Skotland och Irland, dock med vissa efter dessas särskilda förhällanden lämpade modifikationer, rättigheten att stifta nya bankbolag icke förnekades, utan tvärtom åter bekräftades, och att hvad som förnekades de nya bankerna var sedelutgitningsrätt. Undertecknads af artikelfattaren klandrade yttrande torde således befinnas vara fullt öfverensstämmande med svällande lag i detre britiska rikena. Attånalet af hufvudbankerna i Skotland sedan len nya lagen utkom icke ökats, utan minskats, och deremot greneller filialbankernas antal stigit, är faktiskt. De förra utgöra nu olf; de senare, för hvilkas inrättande äfven icenz erfordras, uppgå nu till omkring 700, vå en yta af 695 qvadratmil med omkring 3,200,000 invånare. Men om detta skall utvisa en koalition, så är sådant icke en följd vf lagen, utan af de flerfaldiga omständigheer, hvilka äfven i andra afseenden göra oalitioner till en konkurrensen motverkande craft, hvilken för öfrigt ej heller är alldeles tänkbar med hänsigt till, våra, nu till 27 ippgående, privatbanker. Afven koalitionen r ett alster af rörelsens frihet. Vid jemförelse af den skotska bankrörelen med våra bankers kommer artikelörfattaren till ett för den förra ogynnsamt esultat. Sådant beror i betydlig mån af den illfälliga synpunkten. Atskilliga anmärkninar grundas dessutom på verkliga misstag, asom artikelförfattaren sjelf skall finna vid örnyad genomläsning af ofvannämnda bankgar från år 1844 i förening med den nya olagslagen af år 1862 jemte dennas närmate föregångare från åren 1856 och 1857. Itt exempel på dessa misstag må här an öras. Artikelförfattaren yttrar, att i Skotand icke någon tillstymmelse finnes till allnän kontroll öfver bankernas verksamhet, tt man der skulle blifva mycket förvånad, m en offentlig myndighet ville låta underöka en banks rörelse, att bankernas redoörelser äro dunkla, o.s.v. Af förstnämnda igar inhemtas deremot, att redogörelserna kola afgifvas med iakttagande af fastställda ormulärer, att de skola afgifvas hvarje vecka ör hvarje dag i veckan och och införas i vondon Gazette, att hvarje månad en redoörelse, grundad på veckorapporterna, skall fgifvas till stämpelkommissionen i London, om tillika är berättigad att, hvilken tid som elst, företaga granskning af sedelbankernas öcker, derur taga utdrag och afskrifter, . s. V., att vidare årligen uppgift om bogens medlemmar skall afgifvas, och äro erjemte böter stadgade för hvarje falsk ppgift. Men som afsigten med detta genmäle icke r att ingå i en kritik af artikelförfattarens jröfrigt 1 flere hänseenden intressanta uppitser om de skotska bankerna, från hvilkas erksamhetsmetoder de vigtigaste grenarne f nyare tiders bankrörelse, dock alltid måste rkännas vara hufvudsakligen hemtade, låter an för denna gång frågan härmed falla. I. I. Ndm. Åessssssetsntense nd Potpourri. mehåll: Omsvepsdepartementena och den Abyssiniska erpeditionen. — Något om de frivilliga poliskonstapJarne i London. — Den svenska punschen kommer till heders i Paris. — Slutscener i herrskapet Maubreuils historia. — Hur Frankrikes statsminister blir behandlad. — En tanke på framtiden,