Aftonbladet – 22 januari 1868, sida 2

ning af anmärkningar mot införskrifningen af gevärspipor, lemnade grefve af Ugglas den upplysning, att man numera -använde pipor af stål och nödgats taga dem utifrån, då någon tillverkning af sådana ej ännu kommit till stånd inom landet. Förslag om en anläggning för sådant ändamål vore dock nu å bane. Chefen för finansdepartementet friherre af Ugglas upptog först till besvarande annmärkningen om beräkningen af tullinkomsterna. Den i propositionen upptaga siffra grundade sig på ett medeltal af de tre sista årens inkomster, med tillägg af hvad som kunde anses komma att ytterligare inflyta till följd af de förhöjda tullsatserna å åtskilliga kassaartiklar, och trodde han att en sådan erfarenhetsgrund var den -enda, på hvilken man kunde med någon trygghet bygga. Då vid medeltalets tagande äfven det ytterst ofördeläktiga året 1867 tagits med i beräkning, så kunde man hoppas, att inkomsterna skulle uppgå till det antagna beloppet. Med nöje tog talaren fasta på den uttalade åsigten, att innan hela statsregleringen blifvit sammanförd i ett verk, kunde man ej hoppas på någon ordnad statsförvaltning. Hr finansmis nistern : erkände, att genom antagande af grefve Hamiltons förslag med afseende å betäckande af riksgäldskontorets brist, skulle ställningen för 1869 blifva vida klarare, men K. M:t hade ej ansett sig kunna ifrågasätta upplåning af en så stor summa som 10 millioner, helst som K. M:t afsett en upplåning inom landet, och en sådan summa syntes alltför stor att på en gång draga från mnäringarne. hefen för sjöförsvarsdepartementet grefve v. Platen uppträdde för att afgifva en förklaring med anledning af det af grefve Hamilton anmärkta något oklara förhållandet med ett belopp af 548,676 rdr, rörande hvilket man ej rätt kunde se om det utgjorde en brist för 1869 eller ej. Förhållandet vore, upplyste grefve v. Platen, att, enligt afslutna kontrakter, beloppet ej behöfde utgifvas förr än under loppet af 1870, och att det således ej vore ovilkorligen nödvändigt att det anvisades för år 1869. Hr Wern invände mot grefve Hamiltons skildring af de särskilda samhällsklassernas sannolika ekonomiska ställning, att då han talat om att fabrikanternas inkomster icke ste ge i samma proportion som tillverkningarne, förbisåge han arbetsklassen på hvars ställning det dock utöfvade ett stort inflytande när en ökad tillverkning toge större arbetskrafter och en större mängd råämnen i anspråk. Han hade äfven förbisett det inflytande som spanmålsprisernas stegring måste utöfva på allmogens vilkor. Rätta grunden för en beräkning af de sannolika tullinkomsterna vore dock erfarenheten från föregående år. — Oredan i finansförvaltningen ansåg talaren icke afhjelpas endast genom skiljandet från riksgäldskontoret af bestyret med extra-statsregleringen, utan genom ett fullständigt afskaffande af den fackhushållning, som nu eger rum, och hvilken medför den abnormiteten, att medan staten lånar penningar genom ett verk, kan ett annat hålla på att låna ut medel. — Upptagandet af ett fonderadt lån för betäckande af bristerna vore visserligen, anmärkte hr Wern slutligen, det beqvämaste sättet att komma ifrån saken, men deremot vore det tvifvelaktigt om det äfven vore det rättaste. Vi vore ej berättigade att kasta våra bördor på efterkommane och låneutvägen borde derföre icke anlitas för annat än produktiva ändamål, då vi lemna våra efterkommande en egendom till ersättning för de offer vi pålägga dem. Afven grefve C. G. Mörner, som uppträdde än en gång för att styrka riktigheten af sina anmärkningar mot inkomstberäkningarne, lade till sist äfven sitt ord till i afseende å landets sannolika konsumtiorsförmåga nästa år, hvilken han ej antog biifya stor i betraktande af det öfverhandtagande tiggeriet; geh dermed afslöts denna riksdagens första dehatt.