Aftonbladet – 16 januari 1868, sida 3

RIKSDAGEN Dagens plena. Första kammaren. Aldersordföranden frih. Sprengtporten öppnade sammanträdet med följande helsning: M. H. Det tillkommer mig vid denna liksom vid den föregående riksdagen, att intilldess H. M:t konungen behagat utnämna kammarens talman, föra ordet inom denna högtärade församling, och är det för fullgörandet af detta uppdrag, som jag nu går att öppna detta första kammarens första sammanträde, på samma gång som jag uttalar en önskan, som är gemensam för oss alla i afseende å den lyckliga fortgången af våra arbeten. Efter fullgörandet af åtskilliga andra formaliteter nämnde ordföranden medlemmarne i den deputation, som under frih. Bildts ordförandeskap skulle afgå för att begära talmän. Efter återkomsten från slottet tillkännagaf frih. Bildt att konungen utnämnt till talman landshöfdingen grefve G. Lagerbjelke och till vice talman f. d. statsrådet O. J. Fåhreus. Talmannen mottog klubban med ett kort helsningstal, hvårs hufvudsakliga innehåll finnes på annat ställe i bladet omförmäldt. , Till kammarens sekreterare utsågs enhäl ligt br O. Brakel, hvilken tjenstgjorde i samma egenskap äfven vid föregående riksdag, hvarefter tid bestämdes för utskottsvalen m. m. Läkareattest, vitsordande att kammarherren Trolle var af sjukdom hindrad att för närvarande infinna sig vid riksdagen, inlemnades. Andra kammarens. Kammarens första sammankomst för denna iksdag öppnades af hr L. J. Hierta, såsom alderspresident, med följande tal: Mine herrar! Då vi i dag ånyo församlas på detta rum, för att i fosterlandets tjenst börja våra rådslag, kunna vi ömsesidigt räcka hvarandra handen med den hjertliga välkomsthelsning, som har sitt ursprung i personlig högaktning, förvärfvad genom en under föregående gemensamt arbete redan pröfvad bekantskap. Vi våga hoppas, att denna känsla icke hel er .skall jäfvas af dem, som gifvit oss det ansvarsfulla uppdraget att föra folkets talan och vårda dess vigtigaste angelägenheter; t om den riksdag, som först sammanträdde och arbetade under väsendtligen nya former, icke kunde utmärka sin korta tillvaro genom nåyra lysande frukter af sin verksamhet, torde yckså det allmänna tänkesättet icke gifvit folkets ombud skulden för; att den närmast rnimbara verkan af denna riksdag blef en tillökning i den redan nog tunga skattebördan, utan insett att denna beklagansvärda nödvändighet hade sin grund i en förfluten ids missförhållanden, hvarifrån folket icke unde göras urarfva, och hvilkas afhjelpande var ett bland de förnämsta syftemålen för ationalrepresentationens ombildning, Såsom stt lyckosamt förebud till det arbete som nu förestår, kunna vi ock betrakta den omstänligheten, att om under den tidigare delen af istförflutne riksdag den föreställningen gjorde ig gällande, att partier voro på väg att utvildas inom denna församling, hvilka kunde wota med en allvarsam söndring, så Visade let sig redån innan slutet af vär sammanraro, att denna föreställning egentligen var en rrbild, som måste försvinna 1 den mån envar blef förtrogen med de i sjelfva verket öga skiljaktiga uppfattningarne af vilkoren och sättet för vinnande af det mål, som alla ftersträfvade: fosterlandets välgång och utrecklingen af dess andliga krafter i alla rigtlingar till sann odling och frihet. Jag tror nig äfven kunna uttrycka den förhoppninsen, att de rådplägningar och beslut, till vilka vi nu samlats, skola under aktning ör olika meningar bidraga att stärka det in