Aftonbladet – 15 januari 1868, sida 3

(mig sjelf hafva märkt. De dansade mera i går än de gjordepartier. Jag Kom ej hem förr än kl. 4 i morgse. I 26. Var jag i eftermiddags hos Oxenstiernas. Axel talte om fröken Plomgren, och att han skulle hafva slagit vad med I Mörner, att han inom 14 dagar skulle komma i hennes gunst. Han maste skynda sig, ty snart gå 14 dagar. I går talte han alldeles intet med henne, för den orsakens skull, att om Fredrika Stenbock eller Malena Stenbock eller Stackelbergs sällskap skulle få veta, att han vore kär i fröken Plomgren; så skulle de blifva jalouses på honom. Lyckli är den, som blifver så mycket regrettera och afhållen, att han kan sätta jalousie imellan två frumtimmer för sin skull. Vacker gasconade! z 28. Sade jag en hoper med fleuretter åt fröken Mörner samt Ulla Mörner, hos hvilka jag tycker mig stå uti något synnerlig grace. ater bannor utaf min moder för det att ja; var ute litet på qvällen och promenerte uti månskenet. Att förarga föräldrar är ganska illa; men att få ständigt bannor för en ganska liten orsak, är ej heller roligt. Jag är nu så van att få dem, så att jag ej borde akta dem; men de komma mig svåra, förty min mor påminde mig, med huru mycken tendresse fon hade soignerat mig när jag var liten, att hon för min skull ej ville följa med min far åt Erankriket, utan ville vara hemma hos mig. Hon var då ej mera än 17. år och måste lefva i hopa med min saliga farmor, som var 70 år. Jagtillstår, att utaf allt så var detta det som mest rörde mig, ty jag hade icke för väntat en så stor tendresse, och kan man der utaf dömma, huru mycken tendresse hon har haft för mig. Jag vore ej värd att gå under solen, om jag ej med ett beskedeligt lefverne sökte att vara erkänsam emot hennes myckna godhet. Jag skall göra min flit uti att lefva som hon har bedt mig; ty utom min skyldighet, som det fordrar, så gör jag det utaf pure attachement för henne. Jag har bara nämnt henne, men jag menar ock -min fader, ty jag har att tacka dem båda för mitt lif, för education — och jag hoppas det tillkommande, hvilket dependerar af mig att göra lyckeligt eller olyckeligt; ty å deras sida felas intet, ty de Tatva gjort hvad som föräldrar åligger. Nu är denna månad framfaren; om mitt lefverne under den vittnar denna journal. Fin: mens. Apr.Maj, 1. Var jag på comedien och såg ageras en comedie vid namn La fausse agnesse och LAmant auteur et valet. Jag satt utmed fru Jennings och fröken Plomgren. Den förra var bålt fiöre, men den senare var ganska höflig.. Jag tordes ej tala mycket med henne, ty jag vet att hoffröknarna ej tycka om henne, De säga, att hon ser så borgerlig ut, och att hon har en hoper med maner, som ej mycket anstå dem. — Hos gfef Goös till qvällen. Det vanliga sällskapet var der; ingenting remarquabelt: bara marquis Puertos kallsinnighet emot sin fru. 3. Var jag på slottet hos Ulla Sperling, som var efter vanligheten rätt höflig mot mig. Baron Wrangel var der förrän jag: han ville att jag skulle blifva frimurare, men jag kunde icke så snart resolvera mig dertill. : 6. Var jag på hofvet hos Fredrika Stenbock i tanke att taga afsked, men hon blifver qvar i staden. Samma qväll var fröken Sperling här, tillika med Puerto och marquisen. De förra spelte kort, men jag entretenerade den senare om alla handa saker. 7. Reste hofvet bort. Det kostade mycket på mig, men jag har ej velat att någon skulle märka det. Jag var på comedien, att få höra något tendert, hvilket ock hände, ty comedien var ganska vacker. Detta med det förra uppväckte hos mig ganska mycken melancolie. 9. Var jag hos fröken Madlena en god stund på dagen. S. d. var jag ock hos grefvinnan Brahe, som var så god och gjorde mig en hel hop med är för det att jag ej hade varit oftare hos henne. Morbror Carl de la Gardie: var der, hvilken lärer strax hafva berättat det för min mor, som brydde mig för henne. Samma dag var jag hos fröken Lotta Mörner, som är rätt illa uti sin fot. 10. Var jag och gjorde-visit hos fröken Fredrika Stenbock, som har varit sjuk, men är nu bättre. Alla gånger, som jag är hos henne, sa komma morbror Carl de la Gardie och Carl Piper dit; äfvenså var det hos fröken Ulla Sperling, ty hvar gång, som jag var der, kom grefve Törnflyckt dit ock. 11. Hos ambassadeuren. Det vanliga sällskapet var der, utom grefvinnan Horn, och Fru Nolcken. Alla bry mig för fru Örnsköld, men det är ingenting mindre än det, som de mente. 13, Var jag åter hos Mörnarna, och fann cousine Lotta värre än förr. Jag tog afsked emedan jag ärnade fara till Drottningholm andra dagen. Det gör mig mera ondt om cousine Ulla, ty hon är obligerad att vara hemmas om hon vill eller icke. : Var jag på Drottningholm, att fira konungens dag. Alla gingo fram och kysste konungens hand; men jag nöjde med att alenast bocka mig för konungen, emedan det pj anstod någon utaf så litet värde, som jag, utt kyssa på konungens hand, utan jag önskade honom all lycka der jag stod. Denna lav var en okidiedag för häffräöknarna att