Aftonbladet – 14 januari 1868, sida 3

Jär qvickare uti att finna sig, men fröken Kurck deremot just ordvettig. Fröken Grooth teg och samtyckte och sade ibland något enda ord, men det ganska insciente. Fröken Fredrika Stenbock var ej vid godt humeur, för det att hon hade råkat att säga, att det var ett täckt namn att heta marquise, hvilket blef utaf de andra releveradt och fick hon ej heta annat än lilla marquisen. Fredrika Mörner talade icke mycket, men lär ej tänkt dess mindre. Hennes humeur är att vara mycket engageante emot alla. Hon hålles utaf många för att vara litet coquette, men jag håller min bok för hederlig, för att vilja införa en ting, som jag anser för medisance. Många fruntimber tör hända hålla henne derför, men om man visste deras allurer, så vore de kanske långt sämre än den de beskylla. Jag vore mera än ingrat, om jag ej toge hennes partie, emedan det ej gifves något tillfälle, då hon kan göra mig någon politesse och ej gör det. De andra fröknarna raillerade henne, men som de talade med förtäckt ord; så kunde jag ej veta deras mening. Ulrika Sperling var mot mig, nu som förr, ganska höflig. Hon har ett godt sinne och ett ganska godt förstånd; hon ser icke illa ut, men är dock icke någon skönhet; men det bästa utaf hennes caractere är hennes jämma humeur, ty hon är alldeles icke journaliere, utan alltid lika. Hon måste sitta och höra allt som de andra säga. Medan jag var der, så kom RilksRådet Scheffer, hvilken ej var väl-l. kommen: Han pratade om många saker, men i synnerhet om tre ting. Det första var ji om trollpackorna, som varit i Dalarna, då han ibland annat talade om ett vittnesmål, l som en ryttare har framhaft för tinget, nämligen att då ryttaren skärtorsdagsmorgo. nen red på landsvägen och himmelen var all. deles klar, fick han känna ett regn, som kom l ganska hastigt öfver honom och derjämte ett: skratt i luften: då märkte han att en trollpacka red öfver honom. Det andra var att fruSchack 1) var kommen hit och att hon hade en taille lika med ryska kejsarinnan. Det tredje var, att salig faster Lonas portrait ej var nog likt, utan att han skulle göra cousine Ulla det galanteriet och gifva henne ett, som skulle blifva likare. Sedan han hade varit en liten stund inne, så gick han bort. Säledes var det en usel conversation, som han hade l. med dem: jag tycker att historien om trollpackan hade kunnat vara borta. För det ändra så hade han ej behöft likna fru Schack . vid ryska kejsarinnan, utan vid sin fru eller . någon af sin slägt, ty de äro mest alla väl fournerade med fett. Hvad portraitet angår, ) så trodde de alla, att det skulle blifva hans eget i stället för min fasters, Sedan jag hade varit der en timme och en half, så gick jag hem med mycken regret öfver det tiden gick så fort. Slut på den dagen. 3. Var jag hos fröken Madlena Stenbock. Jag kom dit kl. 4. Jag råkade der fröken Fredrika Stenbock. ,Hon reste strax bort till grefvinnan Brahe. Imellomtid så kom jag att vara allena med fröken Madlena, hvilken talte om allting, i synnerhet om Axel Oxenstjerna, om hans flyktiga sinne och om hans många amouretter, hvilka ej äro annat än skryt och en undflykt för hans tomma hufvud att ej kunna tala om annat än kärlek, hyrvagn och löpare. Sedan fröken Fredrika hade varit borta, så kom hon dit igen, då jag fick tala med henne öfver en timmes tid. Vi taälte isynnerhet om giftas, och huru tokiga de vore, som gifte sig bittida; ty, sade hon, att hon fuller visste, att det var ingenting, som formerade karl mera än fruntimberssällskåp, men att ock ingenting kunde mera ruinera en än fruntimber; ty de förstöra både själ, kropp och egendom. Jag finner att: hennes råisonnement ej är tokigt, utan ganska berömligt för en hoffröken. 6. Var, jag uti predikan på slottet. Der var fru Örnsköld, som visade mig all höflighet. i verlden, emot det hon eljest alltid varit ganska fitre och trumpen mot mig. La belle Hedda — hennes syster, fröken Berchner — var sig lik och höll sig bara till sina favoriter. Jag märkte att det var allenast några vissa, som hon höll sig till; hennes syster var mera än mycket höflig. Jag hade intet annat förtjent utaf henne; derföre så gjorde hon ganska väl. 7. Var jag på couren med min fader. Jag vardt qvarbuden af baron Knorring. Jag hade så när fått affär med Oxenstjerna, ty han var så kär, att han gjorde intet annat än talte allt hvad som tokigt var. Han var mest fast för fröken Diäben, men sade henne ändå ej ett enda ord. Jag hade den lyckan att komma mycket uti fröken Fredrika Mörners grace, hvilket förtröt Oxenstjerna, och har han alltsedan querellerat mig. 8. Var jag till qvällen hos riksrådet Höpken, men en god stund på eftermiddagen var jag hos fröken Ulla Sperling. Jag hade den lyckan att råka henne allena hemma och satt öfver en timme och talte med henne. Jag var så lycklig och fick säga henne en hoper med complimenter och douceurer. Det ade mig så mycket mera, som jag tänkte, et jag sade henne; ty jag var verkligen helt småkär. Hon är mycket facile att umgås med, så att man far säga henne hvad man tänker, utan att frukta att få elaka svar. Hon har mycket förstånd, hvilket -bidråger mer än mycket till att man finner hennes sällskap agreabelt. (Forts.) 1) Danske envoyen baron Schacks fru. Å BERN PRSNsE Utförandet af ordnad skogsskötsel.