Aftonbladet – 11 januari 1868, sida 3

AA j Ull, I UCL AavvL Jarl PIESuon OUVIDBEN Bye VÄDT jr I gifven af en sakramental gloria gentemot en t, indolent och vidskeplig menighet, eller ock I lekmanspredikanten och den anställde själ I herden likasom slitas om församlingens oroade själar. Af egentliga vetenskapliga areten har årets teologiska litteratur blott ett enda att uppvisa, prof.C. P. Casparis Kommentar over de 12 förste Kapitler af Profe-Iten Jesaia, 1:sta hälften, ett verk, för hvars gedigna vetenskaplighet författarens namne kunnighet såsom lärd orientalist gifver en tillräcklig borgen. För en större allmänhet har en af hans kolleger vid Kristiania universitet, prof. R. T. Nissen, utgifvit: Sex uirkehistoriske Foredrag — hvilkas ämnen i förnämligast äro hemtade ur den äldsta I kristna kyrkans historia. I Ännu magrare är filosofien. Den har int I genting annat att uppvisa än två doktorsI disputationer: Om Begrebet Axe, af F. I Horn, samt: Kritiske Studier over den SchelAI lingske Filosofin, af G. V. Lyng, utom ett. till hälften mytologiskt-religionshistoriskt, till hälften filosofiskt-skönlitterärt arbete: JödeI dommenp, tio populära föredrag af sistnämnde författare. I Icke heller den gren af litteraturen, som Tdeljest brukar vara den rikaste, nemligen hi storieforskningen, har år 1867 synnerligen mycket nytt att uppvisa. Det vigtigaste arbetet äro de just nu afslutade Efterladte Skrifter af R. Keyser, hvilkas andra, är 1867 utkomna, band innehåller Norges statsoch rättsförfattning under medeltiden, samt norrmännens privata lif i forntiden. Såsom universitetsprogram har prof. OC. R. Unger utgifvit den dyrbara, i det kongl. biblioteket i Kjöbenhavn förvarade codex, som har att namnet Meerkinskinna och innehåller en af de äldsta samlingar af norska konungasagor. Denna codex, som, förskrifver sig iran första hälften af det trettonde århundradet, har utan tvifvel från början omfattat hela konungaraden ända till Magnus Erlingsson (1177), men går nu icke längre än till år 1157. Den föreliggande, vackert utstyrda upplagan sluter sig på ett värdigt sätt till de upplagor af flere norska ornskrifter, som åren 1840—50 utgåfvos såsom universitetsprogrammer. Af den är 1866 under titeln: — Meddelelser fra det norske Rigsarchiv började samlingen af mindre bidrag till Norges historia ur otryckta källor nar är 1867 andra häftet utkommit, hvilket land annat innehåller: cBidrag til Oplysning om Norges Folkemengde, Skattevzesen, Handel 0. s. v. i Tiden nermest för Reformationen — aPrinds Christians Hyldning i sn og 17:e Aarhundrede — aDe norske Comog Vilkaar 1662a. Det sista stortinget bevande af deförsta norska stortingsförhandsörjes af riksarkivarien M. Birkeland och som låter läsaren kasta en blick in i dessa för utvecklingen af Norges unga frihet så vigtiga års historia. Från samma period, neml. från ären 1815—16, föreskrifver sig O, P. P. Riis, en samling, i hvilken största delen af de många förmenta bidragen till dagens inre historia synes oss vara af temligen tvifvelaktigt värde. Ojemförligt. mycket mera at verkligt historiskt intresse innehälles i ett tredje verk, som också sysselsätter sig med denna tid, nemiigen de för icke länge sedan i detta blad anmälda: Breve fra Grev H. H. v. Essen till kronpri gifna af Y. Nielsen. Det är isynnerhet i det helt och hållet på otryckta handlingar stödda gifvarens noggranna forskningar samlade. Af särskilda landsdelars beskrifning och historia har året icke bjudit på annat än Chr. A. Wulfsbergs: kOm Finmarken,, hvilket arbete meddelar en omsorgsfullt utförd och säkerligen i allt väsentligt pålitlig bild af ett distrikt, på hvilket uppmärksamheten på de senare åren i synnerlig grad har varit riktad. Till litteraturens historia ha vi erhållit två vackra bidrag i P — Botten-Hansens Norsk Bogfortegnelse, 1848—065, första hälften, samt aBreve fra Henrik Wergeland,, utgifna af H. Lassen, egentligen såsom supplement till samme författares för ett år sedan offentliggjorda monografi: cHenrik Wergeland og e hans Samtid. ( g Likasom år 1866 med Brand; så har H. Ibsen äfven år 1867 med den dramatiska dikten Peer Gynt lemhat det betydligaste verket inom vitterhetens område. Med er-la kännande af det vackra, som kan finnas ilh denna dikt, dess rikedom på djupa tankars och författarensförmåga af skarp karak-!p teristik, kan, man icke dölja för sig, attli let är ända till ytterlighet fantastiskt ochförvirradt i formelt hänseende och lider af en gnad att såra och stöta på många håll ins erlemna. Det har också redan mött öpn protest bland annat från de s.k. Maalraktiska försök att uppställa en egen på Maalet skrifven litteratur emot den på!h kulturspråket förfättade. Så har man fattih ett stort fem akters sorgespel: aJon Arason h Norske Dikt), ett, från den estetiska dan betraktadt, temligen svagt arbete med itskilliga vackra saker i de rent lyriska partierha, men utan all effekt i dramatiskt afKrohn (utgifvare af den i Bergen utkommande tidningen på provinsmalet: Ferdamannen och författare till en är 1866 utgifven liten bok: Minne fraa ei Stockholmsferd, anspråkslösa och rätt nätta poesier. Slutlicen: Blandkorn af A. B. Vinje, en samling poetiska och prosaiska småstycken, af vilka de sista för det mesta förskrifva sig från författarens åren 1858—066 utgifna veckoblad: Dölen och dettas fortsättning: Vort Land. Den nyfikenhet, hvarmed man emotsåg denna samling, då det nemligen hette, att författaren här skulle återupptaga några af sina mest grofkorniga artiklar, blef gäckad, och man skulle af den föreliggande samlingen, ur hvilken allt polemiskt är bortrensadt, knappt kunna göra sig någon föreällning om den egendomliga yttrandefrihet, hvaraf dess författare i en följd af ar begagnat sig och med hvilken han tycktes vilja tillca sig en fullkomlig nansvariohet. Bland Norge 1656, — aBy-Vedtzegter fra det 16:e mitteredes Erklering om Norges Indkomstj viljade erforderliga penningmedel till utgif-l: lingarne åren 1814—21, ett arbete, som, bei Pavels Dagbogsoptegnelsera, utgifna af C.l. rl Johanc, ut-li i 4 4 il J j å s s f i S S företalet man skall finna resultaterna af ut-lt t t Vv j fö S j I a 1 r b s d ängt drifven polemisk tendens, som både är!g S pin den läsande verlden, och verkligen också lr ill en viss grad neutraliserar det intryck afh ositiv tillfredsställelse, soin till och med det ri arpast humoristiska skaldeverk bör kunna lF strevere,, hvilka i det hela taget år 18671!s ia varit särdeles ifrige bade med teoretiska 9 anfall på hvad som nu är brukligt och med Kristofer Janson (fört. till Fraa Bygdom 4 ri 9 d F n e seende. — Vidare: Smaakvede af Henrikfi t d k r b s