Aftonbladet – 10 januari 1868, sida 3

de respektive kamrarne tillfälle och vana att tillsammans öfverlägga i dylika ärenden, vore många anledningar till rifningar och kollisioner förebyggda. Om vi ej misstaga 0:s, var vid några at de sista ståndsriksdagarne tillälle beredt för medlemmarne af de särskilda stånden att hvarje tisdagsoch fredagsafton sammanträffa, för att rådgöra och aftala om behandlingen af de i följande dagarnes ståndsplena förekommande frågor, och vi tro oss veta, att mötena på Lilla Sällskapet besparade mycken tidsutdrägt och föranledde fattandet at många goda beslut, som eljest skulle hafva uteblifvit. Huru naturligt, att personer, som vilja åt samma håll, på förhand försäkra sig om att yrkanden och amendementer, som komma att framställas i de båda kamrarne, få någorlunda öfverensstämmelse i syftning och form, och huru mycket bråk med återremisser skulle ej härigenom besparas. Det var väl ifrån början meningen med riksdagsklubbens inättning, att den skulle erbjuda tillfälle till sådana öfverläggningar, som vi här åsyftat, men det är allmänt erkändt, att detta syfte helt och hållet förfelades; ty klubben besöktes nästan endast af Andra kammarens ledamöter, hufvudsakligen för tidning ing, och mot slutet af riksdagen besörjdes i ledamöternas frånvaro, äfven denna förrättning nära nog uteslutande af vaktmästarne En olägenhet är visserligen alltid riksdagshusets belägenhet i en stadsdel som nästan endast besökes i officiella ändamål, men ett verkligare hinder ligger deri, att klubbrummen, ehuru många nog, icke äro tillräckligt stora som diskussionslokaler. Men skulle så dana fria möten befinnas nyttiga och ö värda, så är ju intet hinder att för så beskaffade sammanträden före vigtigare plena en eller annan afton öppna de större utskottslokalerna, kanslivåningarna, och till och med, om så erfordrades, kamrarnes sessionssalar, — ett förslag som härmed till blifvande hrr kanslideputerade och andra vederbörande vördsamligen remitteras. Det skulle vid dylika sammanträden allrabäst visa sig, om dessa partier, som man från några håll med barnslig ifver äflats att uppställa och namngifva också i verkligheten existera. Ofverhufvud taget skulle litet social beröring, nemligen utan middagar och dryckesgillen, mellan de särskilda kamrarne alldeles icke vara ur vn. Det hände någon gång, d. S. en gang, mot slutet af förra r agen att några ledamöter af Andra kammaren gjorde ett besök i Första kammarens konversationsvåning, och stämningen dervid lärer hafv varit särdeles angenäm och lifvad, ung liksom när några norrmän och svenska lelsevis sammanträffa, gladt öfverraskade och högst förundrade öfver att finna hvarandra 4 ee så hyggliga. Liksom de båda skandinaviska folken, är det vår fulla öfvertygelse att rikslagens båda kamrar skulle ingenting förlora nen ganska mycket vinna på en ömsesidig oekantskap. Rilksdagsman.