Aftonbladet – 10 januari 1868, sida 3

Iuksdagsman. ETSESEESESERRAFSTOENOEea Några ord om Sjukgymnastik. I Aftonbladet af den 11 December förekom en insänd artikel med signaturen F. och hvilken hade till rubrik: Hur hänger det ihop med skolungdomens så kallade sjukgymnastik? Anledningen till frågan var den att uti en i Aftonbladet för den 23 November införd, ur Svenska läroverkstidningen hemtad underrättelse om gymmnastikundervisningen vid hufvudstadens läroverk hade uppgifvits, att af 25 ynglingar, som begagnat sjukgymnastik, blott 4 undergått någon märkbar förbättring,. Emedan dessa gossar icke behandlats med gymnastik vid Ortopediska institutet, så var det ej-undertecknads sak at svara på insändarens fråga; och i Aftonbladet för den 27 December har professor Hartelius lemnat ett svar, hvari förklaras att uppgiften, det endast 4 ynglingar skulle hafva rönt nytta af sjukgymmastiken, varit oriktig. Hvar och en som gjort sig förtrogen med sjukgymnastikens utmärkta Nerkningar i j allmänhet, kunde väl ock ana att nämnde uppgift var grundad på ett misstag. Allt detta är nu en sak, som icke rörer undertecknad; men insändaren F. har uttryckt önskan, att i tidningarne måtte ur ärsberna till sundhetskollegium från Gymnastiskt-ortopediska institutet (såsom ock från gymnastiska Centralinstitutet) meddelas ett utdrag, som utvisade antalet af förbättrade och oförbättrade patienter. Det är denna uttalade önskan som föranlåter mig att anhålla om en plats i Aftonbladet för ett sådant utdrag, rörande patienter som behandlats på Ortopediska institutets sjukgymnastikafdelning (om andra än sådana som behandlats med gymnastik är ju vid detta tillfälleicke fråga). Jag skulle visserligen kunna hänvisa hr F. till sundhetskollegii arkiv; men emedan det säväl för hr F., som för andra af Aftonblaisare, hvilka till äfventyrs intressera sig för ifrågavarande angelägenhet, kan vara förenadt med besvär att i sundhetskollegium uppsöka institutets årsberättelser, vill jag gerna sändarens önskan till mötes, och detta mycket mer, som hans uppträdande tyckes vara föranledt af nitälskan för sjukgymnastikens goda namn och rykte. Men emedan det skulle upptaga allt för stort rum i tidningen, att meddela. utdrag ur ett större antal årsberättelser, torde hr F. ursäkta att jag inskränker deras antal till 3; jag hoppas dock dessa skola vara tillräckliga för att öfvertyga honom om att han ej behöfver ändra sina höga tankar om gymnastiken. För bättre öfversigts skull har jag uppsatt de ifrågavarande utdragen i tabellform, hvarvid jag dock varit i någon tvehågsenhet, i fråga om hvilka sjukdomsformer borde utelemnas; ty att införa årsberättelsernas stora tabeller i deras helhet, låter sig naturligtvis ej göra. Det lämpligaste är väl, för det ändamål som här afses, att de vid en medikalgymnastik talrikast representerade sjukdomsformerna upptagas i tabellerna, och att de öfriga uteslutas. Som bekant är, vårdas vid Örtopediska institutet en mängd patienter, hvilka lida af missbildningar deras antal stiger årligen till öfver 200). Jag har från tabellerna äfven uteslutit alla patienter af denna kategori, emedan icke blott gymnastik, utan äfven andra medel — och dessa i mycket större skala än den förstnämnde — måste användas mot kroppens missbildningar. (Bland sådana medel spela de mekaniska apparaterna hufvudrollen.) För att bevisa gymnastikens verkningar, måste man naturligtvis blott anföra adana fall, der gymnastik ensamt blifvit använd. Må det slutligen tillåtas mig fästa uppmärksamheten derpå,a att itabellerna ingen plats blifvit inrymd åt sådana lidanden som blott kunna betraktas som sjukdomssymptomer. Der förekommer således hvarken Hufvudvärl Näsblödningarn, Blodhostning, Andläppar, Hjertklappning, Nervretlighetv, Kyla i händer och fötter o. s. v., allt benämningar på symptomer, som så framt de ej uppträda blott sällan eller af en tillfällighet, vanligtvis ha sin orsak i ett djupare lidande (under rubrikerna: Bleksotv, eller Kroppskrafternas svaghet af hvarjehanda orsaker hemfaller flertalet af nämnda symptomer). Hos den ena patienten föranledda af den sjukdomen, hos den andra af den, hafva de blifvit behandlade tillika med sjelfva grundlidandet samt äfven vikit med detta. Symptomer böra väl i allmänhet icke upptaas i tabeller, som uppsättas för att ädagagga sjukgymmnastikens verksamhet såsom kurmetod. Det är oändligt lättare att för en kort tid stäfja sådana, än att med framgång bekämpa det djupare lidandet som förorsakat dem. Hade medikalgymnastiken ingen annan verkan, än att för en tid lindra symptomer, så förtjenade den ej någon hög rang såsom kurmetod; men dess verkningar