Aftonbladet – 7 januari 1868, sida 3

nvartill Kommer yvverngare en Kaltd, på hvilken nämnda system framstår i sitt hela samband med såväl Sverges öfriga som Norges jernvägslinier. Den mot nordvest från Stockholm sig sträckande jernbanan utgår Ifrån Thureberg vid Stockholm—Upsala banan i trakten af Sollentuna och följer den undersökta linien öfver Almarestäk till Sevalla, hvarifrån hon gär i så rak sträckning som möjligt till Norbergs bergslag, sammanfaller der med mellersta sträckningen af Norbergs jernväg samt fortgår vidare till Smedjebacken och östra ändan af sjön Wessman, der hon sammanträffar med en jernväg, hvilken man tänkt sig centralt genomlöpa riket sålunda, att den från Malmö utgående stambanan fortgår från Mjölby i Ustergötland i rak sträckning mot norr öfver Motala till Hallsberg vid vestra stambanan, der banan från Hallsberg till Örebro och dess fortsättning på ÖOrebro—Köping-banan till Ervalla eller Frövi vidtager, hvarefter kommer den undersökta s. k. Frövi—Falu-banan till ett stycke norr om Wessman, der denna sistnämnda bana, istället för att böja sig till Falun, skulle fortgå i nordlig riktning till Insjön, dit segelbart vatten finnes från Siljan och Orsasjön, och dit äfven Gefle—Dalabanan kunde utdragas; varande derefter centraljernvägen på kartan antydd såsom sträc kande sig norr-ut till Rättvik och derifrån följande vattendragen i vestra Dalarne och östra Helsingland genom trakter, som endast afvakta förbättrade kommunikationer för att intaga ett framstående rum i afseende å Sverges jernhandtering, tills den sammanfaller med en jernbanå till Jemtland och Trondhjem, hvarom här nedan strax skall nämnas. 5 Genom den riktning, som sålunda blifvit gifven åt den nordvestra banan, komme densamma att förbinda hufvudstaden såsom dess ena ändpunkt med Norbergs bergslag och Vesterbergslagen, hvilka å ett område af endast sex mils längd och två mils bredd frambringa nära 2a-del af Sverges jernmalm och besörja !6eaf hela rikets tackjernsproduktion, utom det att denna trakt tager en ej obetydlig del i landets stångjernstillverkning, hvartill ensamt Smedjebackens valsverk, som nu betydligt utvidgas för tillverkning bland annat af jernvägsskenor i stor skala, redan under 1866 bidrog med en tillverkning af 127,000. centner; och under berörda år uppick i nämnda trakt tillverkningen af smälttycken till 213,000 centner. Banan blir, ända från Stockholm räknadt, omkring 18 mil lång. Under de första tio milen genomstryker hon Uplands och Westmanlands bördigaste trakter, hvilka genom henne få en ätt afsättning för sina produkter, å ena sidan i Stockholm och å den andra i bergsagen. Genom att vid Sevalla emottags änge tillämnade jernvägen från Westerås och Köping, tillföres banan utan tvifvel en ansenlig trafik från detta håll, helst om tillika erörda jernväg genom en dylik från Katrineolm öfver Qvicksund sättes i förbindelse 1 med jernvägarne söder om Mälaren. Medelst ifrågavarande bana -blefve hufvudstaden satt gen förbindelse äfven med det lifiiga jernförädlingsdistrikt, som på Köping —Utersergs-banar nedför sina produkter, enär afIståndet till Köping blefve högst 14 mil och till Uttersberg 17 mil, istället för att jernvägslängden till dessa ställen för närvarande utgör omkring 27 och 30 mil. Vid sin nordvestra ända skulle banan, såsom redan är nämndt, sammanträffa med den i norr och söder gående centraljernvägen, hvarigenom å ena sidan de söder-ut belägna bergslager, som af :denna jernväg genomskäras, blefve för hufvudstader öppnade, och å den andra åt Nufvudstaden jemväl bereddes en direkt förbindelse med Siljan vid den dermed sammanhängande Insjön, dit afståndet från tockholm blefve endast omkring två mil längre, än om, på sätt komiterade från Westmanland och Dalarne föreslagit, en bana skulle dragas direkt till nämnda sjö. Tfrågavarande bana skulle också vid sin ändpänkt emottaga den betydliga rörelse, som, om kommunikationerna förbättrades, dit skule ledas dels från de redan tätbefolkade Veterdalarne och dels från de för bergsbruket äkerligen framtidsdigra trakterna vester om Wessman; och slutligen torde det utgöra mer än on tillfällighet, att ifrågavarande banas hufvudriktning alldeles sammanfaller med enj;j linie, dragen från Stockholm till. Elverum ilr Norge, der den tillämnade stora jernbanan lj I ö 1 i Jag FT AR JL kk LD från Trondhjem går ner till Mjösens vattenbassin, och från hvilket ställe en liflig han-; delsförbindelse med Dalarne redan förefinnes och än vidare beredes genom tillämnade nya och förbättrade vägar. Medan det i landets J midt belägna jernvägsdistriktet sålunda blefve satt i förbindelse med Stockholm, likasom det 3 medelst centraljernvägen och vestra stambanan blefve förenadt med Göteborg, kunde samma distrikt äfven förbindas med Gefle genom förlängning af Norbergs jernväg till Avesta och en derifrån till Gefie—Dala-banan gående ytterligare bana, hufvudsakligen f i den sträckning, som blifvit undersökt förr linien Sala—Storvik, på sätt en å kartorna y antydd bana genom. och från nämnda di-1 strikt, hufvudsakligen i hittills undersökta !f sträckningar, utvisar. I Den norra banan går, enligt kartan, från Upsala i så rak sträckning som möjligt genom den bördiga Upsalaslätten och vidare öfver Tierpsdalen förbi Ullfors bruk till Söderfors bruk, der hon öfvergår Dalelfven, sträcker sig derpå öster om Storsjön förbi Forsbacka bruk, passerar Gefle—Dala-banan vid Margretelill på 112 mils afstånd från Gefle, går genom Gestrikland förbi Högbo bruk och Ockelboverken samt uppnår vid Hanebo Ljusneelfvens dalgång, den hon följer öfver Bollnäs till Ljusdal, hvarifrån banan går vester om sjöarne Dellen i Helsingland och Stödesjön i Medelpad till en punkt i sistvämnda landskap, der man tänkt sig henne delad i två grenar, af hvilka den ena fortsätter i riktningen norrut öfver Indalselfven till Nylands lastplats vid Angermanelfvens stora segelled, hvarifrån hon blifvit antydd såsom sträckande sig vidare midt -igenom det bebyggda kustlandet på 3 till 4 mils afstånd från hafvet, samt den andra går uti en sträckning, som, enligt hvad utskottet bar sig bekant, jernvägsstyrelsen ämnar förorda till undersökning, nemligen längs Indalselfven, norr om Storsjön i Jemtland, samt slutligen genom Skurdalsporten och längs Stördalselfven till Trondbjemsfjorden. Från Söderhamn, Hudiksvall och Sundsvall äro bibanor antydda, hvilka till någon del redan äro anlagda eller blifvit undersökta. Vid Ljusdal utsänder banan en gren längs LjusneERE REP ET SNS ARTE ON nn a