mål att skärpa vår iakttagelse genom aktgifvande på yttre företeelser, så gäller detta främst om de delar af densamma, som behandla de oss närmast omgifvande media, såsom luften och vattnet. Verkningarne af luftens tyngd eller af lufttrycket, dess inflytande på ljudet och ljuset, tillämpningen af lufttrycket vid luftseglingskonsten, luftens rörelse, vindarne, vattenångan i Juften och dess förtätning, inflytande deraf på olika orters klimat, dessa äro frågor af det allmännaste intresse, hvilka i ofvannämnda arbete afhandlas på ett populärt sätt i ett lifligt och lättfattligt språk. Luftseglingens historia liksom beskrifningarne på de förnämsta luftfärder från Rosiers första resa med en montgolfier den 21 Nov. 1783 till Nadars färder med sin jätteballong åren 1863 och 1864, läses med mycket nöje. Det är menniskosnillet i kamp med ett element, som är rörligare än hafvet och ännu okufvadt. Luftseglaren har dessutom att kämpa med bäde vatten och luft. Han kan ej bestämma den lats, dit de nyckfulla vindarne skola föra honom, och derföre händer lätt, att hans ballong för honom rätt ned i hafvet, utan att han förmår afvärja det. Så gick det, bland andra, den m ärdige italienska luftseglaren grefve Zambeccari. Denne anträdde den 7 Okt. 1803 jemte tvenne följeslagare en luftfärd från Bologna. Ballongen förde dem först i en så tunn luft, att ett i lykta medfördt ljus slocknade. Tvenne af luftseglarne svimmade; men den tredje kunde genom förtärande af arrack hålla sig uppe och lyckades äfven bringa kamraterna åter till medvetande; ballongen hade då sjunkit och störtade ned i Adriatiska hafvet. De förskräckta luftseglarne utkastade all barlast, ill och med en del af sina kläder för att inyo få den att stiga. Detta lyckades, de, tego dervid med otrolig hast, men kommo ill en sådan höjd, att de största plågor åter nfunno sig till följd af luftens tunnhet, och len skarpa kylan i de högre regionerna. rörst efter mänga besvärligheter och sedan le ännu en gång pröfvat Adriatiska hafvets völjor, lyckades de uppnå terra firma.