Aftonbladet – 31 december 1868, sida 3

mycket!... Du har ju nyss träffattherr de Lillers? Hvad har han sagt? Albert älskar mig, det vet jag; men man åldras fort, då olyckan kommer, och allt för Kärlek, ungdom, en öm och god far sådan som du, detta är inte alltid tillräckligt att betrygga sällheten, Albert var här i går,.. Ilan betraktade mig med en besynnerlig,blick, Förtviflan har sådana blickar. Hans påminte mig om en slafvinna, hvilken höll ett dödt barn i sina armar der borta på Nilens strand... Det finnes hinder oss emellan, — inte sannt? Ja, svarade herr de Bråvillan med svag röst. Oöfverstigliga, eller hur?a En dag skulle jag i alla fall nödgas underrätta dig derom... det är så godt att säga det genast. Dessa hinder äro inte oöfverstigliga, som du r, men de äro tillräcl ligt allvarsamma för att aflägsna våra förhoppningar.c Aflägsna blott, eller tillintetgöra? Alices lugn förfärade herr de Brövillan; inga tårar, blott en lätt darrning kring läpparne. Hon drog till sig och sköt mekaniskt ifrån sig småsakerna på bordet, Du fruktar att svara, återtog hon, då hon märkte öfverstens tvekan; förstår du då inte att ingenting kan göra mig mera ondt än tystnaden ?, Jag fruktar för dig framför allt. Är jag då inte din dotter... den rätta? Herr de Brevillan drog Alices hufvud till sin axel och kysste henne. Har jag allt att frukta, tillade hon, besvarande hans kyss. Allt, nej .. men så mycket! Hon skakade på hufvudet med ett sorgset leende. : Stackars pappa! du vrider om dolken långsamt och tror att det gör mindre ondt.