Aftonbladet – 30 december 1868, sida 3

hvilket går ut på att indraga den stående -Jarmen och i stället införa ett nationalförsvar b lär en pretoriansk arme. J organisation ha arbetat för freden. sådant som det schweiziska. Han utvecklade den 23 dennes i lagstiftande kåren närmare sitt motförslag och sade, att detta är en fredsorganisation, då regeringens deremot är en krigsorganisation. — Marskalk Niel Ibekämpade det af Jules Simon framställda Isystemet, bakom hvilket han såg den olyckIliga uätopien uppbåd af nationen i massa Han afvisade klandret mot armen, som icke En nära förbindelse finnes mellan armen och nationen, påstod talaren. Den militäranda, som man vill tillintetgöra, är landets storhet. Marskalken ansåg sig genom sina åtgärder för armens reÅAndamålet med lagen var att skapa en normal I kontingent, så att den effektiva styrkan alIdrig understeg 750,000 man. I kontingent borde vara 100,000 man. Denna armes Lagen skulle ha till följd att förhindra hvem det vara må från att lättsinnigt anfalla Frankrike. — Jules Simon genmälde härtill, att han angripit grundsatsen stående armeer, men icke sjelfva armen. — Jules Favre var öfvertygad, att den ifrågavarande lagen i stället för att vara en underpant för fred, skulle bli ett krigsredskap. Orsaken, hvarföre folken icke slita sina tvister genom öfverenskommelser, utan genom krig, ansåg han vara, att de icke äro fria. Kejsarriket uppskrämmer Europa och föranleder således till rustningar utomlands; kejsarriket har blott en enda vän, presterskapet. — DHavrincourt bekämpade Jules Simons amendement. — Emile Ollivier klandrade regeringens förslag och ansåg det vara en lag, som innebure ett nära förestående krig. Den preussiska armen ansåg han vara en försvarsarme och tillade, att man borde sätta en konstitutionel och liberal regering i stället för en personlig. Amendementet blef slutligen förkastadt af kåren. . Den 24 dennes framställdes en hel mängd amendementer rörande detaljfrågor. Bland andra föreslog Glais Bizoin ett, hvilket understöddes af Garnier Pages och förordade en organisation, som var mindre radikal än Jules Simons. Detta gaf marskalk Niel anledning att kriticera det preussiska systemet och afgifva några förklaringar om de ökade kostnader, som skulle bli en följd af den nya orgäanisationen. Skattkammaren skulle slippa undan med elfva millioner — Magnin hade beräknat femton — och statsrådets president Viutry skyndade att tillägga, att den finansberättelse, som inom kort skall offentliggöras, utvisar ett öfverskott af 28 millioner på den förra statsregleringen. Den 23 dennes föll utslag i målet mot professorerna Nacquet, Accolas m. fl., anklagade att -ha varit medlemmar af ett hemligt sällskap och utspridt upproriska skrifter. Accoas och två andra dömdes till ett års fängelse och 500 fr. böter och Nacquet till 15 mån. fängelse och 1500 fr. böter, samt förust af medborgerliga rättigheter i fem år. Litteratörerna Verliere och Chouteau dömdes äfven till 15 månaders fängelse, men endast till 500 francs böter. Sex af de tilltaade ålades 3 månaders fängelsestraff och 100. fr. böter, men af dessa ha tre gifvit sig på flykten. ENGLAND. Fenierna. bedrifva fortfarande sitt ofog än här och än der i landet. I Glasgow ha de iaft för afsigt att spränga gasfabriken iluften, Fyra vid gasverket anställda arbetare ha blifvit häktade. I London har regeringen, som endast i yttersta nödfall gör ingrepp i den offentliga friheten, förbjudit ett möte, som var utsatt att hållas i Clerkenwell den 22 dennes. I Cork hå tolf personer blifvit häktade såsom misstänkta för fenianism. Slutligen berättas det, att fem krigsfartyg kryssa vid de irländska grefskapen Clares och Galways kuster, emedan ett rykte är i omlopp, att ett feniskt kaparefartyg väntas dit. : Föröfrigt uppträder regeringen med stränghet mot alla demonstrationer, som synas riktade mot lagen eller som försvaga aktningen för densamma; alla sorgeprocessioner äro redan förbjudna. Till alla städer, som anses hotade af någon fara eller i allmänhet osäkra, sändas trupper; äfven till det Kungliga slottet Osborne hafva ett par kompanier blifvit beordrade, ock detta i största hast; emedan man fruktade för ett anfall af fenierna mot detta ställe: Regeringen här utfärdat en uppmaning till hufvudstadens alla vapehföra borgare att låta anteckna sig och aflägga ed som frivilliga konstaplar. Den, som åflägger en sådan ed, förpligtar sig derigenom att förrätta samma tjenst som de ordinarie polistjenstemännen, i händelse oroligheter skulle inträffa. De enrollerade skola infinna sig på bestämda platser, patrullera i större eller mindre afdeliingar, i vissa händelser skingra folkhöpar, företaga arresteringar och gå den väpnade styrkan tillhanda. Genom denna åtgärd erhåller regeringen enmycket förökad och synnerligen stark polismakt, — 10,0001 hade redan för en vecka sedan låtit anteckna sig — och på samma gång gifves de rättsinnade och laglydiga ett tillfälle att högtidligen protestera mot feniernas uppförande. Det har till och med varit ifrågasatt attin kalla parlämentet och föreslå habeas-corpusaktens upphäfvande äfven i England —1 Ir land suspenderades den för halftannåt år sedan. Denna afsigt har dock tillsvidare uppgifvits på kronojuristernas: utlåtande. Tillståndet och förbittringen äro nu sådana, att det just är sjelfva folkmassan, som finner regeringens uppträdande alltför mildt och hofsamt; på många ställen hotar massan att tilla lynch-lagen och föröfva liknande våldsamheter. Komma nu vidare illgerningar att tima, så kan det lätt hända, att jäsningen utbryter i uppenbara fiendtligheter mellan de engelska och irländska arbetarne. Man ser