Aftonbladet – 28 december 1867, sida 3

Krönika. Ånnu räcker julen och sålänge den varar äro alla vigtiga frågor bordlagda. Nu gäller det blott att kunna roa sig på. bästa sätt och det är hvad vi skola göra. Hvad tycker fröken bäst om, en skridskofärd, att åka i släda till Djurgåden, eller ei promenad i julmarknaden? Det ena först och det andra sen, säger ni. Nåväl, så följ mig då till Nybroviken och låt oss ge.oss ut på det hala. Här är en hel räd af präktiga skridskobanor, som poleras och -blankas hvarje morgon. Sedan skridskoåkningen blef på modet har det blifvit en vinstgifvande industri att gripa till qvasten. — Det är riktigt frestande för en och hvar att öfverge fastlandet och blifva Skridskoban-entrepenör. : Sätt nu fram Nilla foten, så skola visnöra fast den skarpa stålskon. Och så, ett och tu, ett och tu, framåt! Det der går ju som en dans. Gör ni fortfarande så stora framsteg, så skall ni snart kunna åka en duett med Jackson Haines i Profeten. Hör hvilket surr och se hvilket hvimmel! Hundradetals skridskoåkerskor och. dito åkare kila förbi hvarann som fiskar. Men oaktadt all upptänklig skicklighet i manövreringen inträffar en sammanstötning i hvar minut. Det ser farligt ut, men slutas vanligtvis med ett godt skratt. Der kommer en herre, som dansar polka. Allt går bra tills han kommer i hörnet, men der möter han en annan dansör, och likt två stridande krigsbaggar rusa de mot hvarann. Den ena fäller -framstupå, den andra vältrar om i snödrifvan, och till råga på missödet sätter sig en ung dam på en-af hattäfne, som rullat ut på banan. aJag ber tusen gånger om ursäkta, säger den ena; kavaljeren; el ;