Aftonbladet – 28 december 1867, sida 2

aflägsnade han sig med af stolthet strålande ansigte. Nå, än sedan ? Då aftonen kom, trädde hon, hvars hjerta han hade eröfrat, i enlighet med stammens sed, fram till honom och bjöd honom, rodnande som månen i sin uppgång, en kalebass, i hvilken Hon slagit kamelmjölk och sönderbrutit en kaka, knådad af maismjöl. Drick och ät, sade hon, och du skall hädanefter hvarken törsta: eller hungral, sDet ders, sade Alice, tycks mig väl kunna gå upp emot en fråga framställd af en notarie och ett svar lemnadt af farföräldrarne S Ja, jag tycker så med; men medgif, att det för, sådana seder fordras de landskap, i hvilka vi nu vistas Men huru kommer. det sig att er. arab nu inte är hos henne som han på ett så lyckligt sätt hade eröfrat? Det kommer gå deraf, att han genom olycksfall: förlorat hvad han med mod och djerfhet hade förvärfvat sig; det är derföre han tagit tjenst hos mig. Sådana berättelser försänkte Alice i djupa och angenäma drömmar. Hade hon verkl gen lefvat innan hon satte foten på Egyptens mark? Liksom fordom de invigda, vid inträdet i det inre af templet, såg hon lifvets slöjor falla och skådade med förtjusning dess fullhet och djup. På sin färd bland öfre Egyptens sand och klippor påträffade de stundom karavaner. som på stigar, trampade i dessa stora ödemarker, tågade fram. Raden af kameler gingc med jemna steg, påskyndade af drifvarnes rop och hvisslingar; de kommo i ljuset och försvunno i skuggan. Man vexlade hastig några få ord, under det man fortfor att tåga framåt: Hvarifrån kommer ni? Hvart